0 Läs mer >>
För att fortsätta på samma tema som förra inlägget blir det mera konst idag. För vad är väl Paris om inte en stad full av konst. Det finns så många fantastiska museum och jag hade tänkt besöka flera stycken. Men det var så himla fint väder att jag tyckte det vore synd att gå in så istället uppskattade jag konst längs med gatorna istället och det gick bra det med.
 
Montmarte:
Man kan väl inte prata om paris och konst utan att nämna Montmarte. Det var ju detta som var meckat i staden för konstnärer och nog fortfarande är det (även om det är med ett större inslag turister idag). Gallerier, Historia och folk som målar porträtt läng med de mysiga trånga små gatorna, så himla mysigt!
 
 
 
Seine:
Längs med floden finns det massor med boxar som när de fälls upp förvandlas till små sånd som säljer lite allt möjligt, böcker, souvenirer men helt kart övervägande konst.
 
 
Metro:
Insidan av tunnelbanestationerna är väl inte så märkvärdiga men de snirliga ingångarna i Jugendstil har blivit världskända.
 
 
Stavinsky Plaza:
Ett torg fullt med konst men också i en helt annan stil än resten av staden så att kontrasten blir superstark och lite uppriskande. Här pryds väggarna av graffiti, och en damm är full med moderna konstverk
 
 
Louvren:
Bara utsidan är ju värt ett besök, parken, glaspyramiden och den superpampiga byggnaden. Men sista dagen besökte jag även in i museet. Det var lite svalare den hrä dagen och jag hade inte så mycket annat jag ville göra. När jag kon dit fick jag även se att det var gratis inträde för alla EU-medborgare under 25 så det var bara för mig att vandra in! Och wow så mycket konst det finns här inne. Jag tittade så klart på Mona Lisa men där var så mycket folk att jag inte stannade allt för länge. Vill dock försvara hene lite och säga att jag inte blev besviken över hennes storlek, visst är den inte gigantisk som tavlan mitt emot. Men den är av standardstorlek som porträtt av denna typ brukar vara. Jag hade nästan mäntat mig en mineatyr med tanke på alla kommentarer om hur liten den är. Nej det jag gillade mest inne i Louvren var alla skulpturer, de grekiska , romerska, arabiska och egyptiska. Detta är helt klart den mest imponerande konstsamligen jag har sett på ett och samma ställe. Och bara byggnaden i sig känns ju som ett konstverk.

 
Norte Dam:
Gotiska katedraler är både pampiga och lite skrämmande i sin atmosfär och Notre Dam är väl en av de mest pampiga katedraler i världen. överöst med chimreas på utsidan och de enorma mosaikglasfönstren och den dunkla stamningen. När jag var här inne var det även en skolklass på besök här som satt utspridda och målade akvareller av byggnaden. De måste gått någon form av konstinrikting för de målade så sjukt fint allihopa.
 
 
 
 
Det finns ju såklart massa mer konst i Paris och jag hann bara skrapa på ytan. Så det kommer nog bli fler besök i framtiden. Vill framför allt besöka Grand Palais, Petit Palais och operan. Har ni några favoriter?
 

Paris konst attack

1 Läs mer >>

Något som stod högst på min lista av saker jag ville göra i Paris ligger inte i Paris överhuvudtaget. Nämligen att besöka Monets trädgård. I byn Giverny ca 1,5 timme utanför paris ligger huset och trädgårdarna där Monets bodde och målade alla sina näckrosmålningar. Impressionismen är helt klart min favoritkonststil och då kan jag inte låta bli att älska Monets målningar, inte minst bron med näckrosor. Sedan jag flyttat till Brighton har jag sett orginalet i national gallery i London vilket verkligen är en fantastisk känskla. Min kompis Julia tog även med mig till en konstinstallation i Halmstad som hette Monet till Cezanne och var något av det häftigaste jag har upplevt. Massa verk av impressionismerna var med på utställningen. Men det var inte de riktiga verken utan detta var en digital konstinstallation. Så målningarna visades på enorma skärmar från golv till tak, och öven på golvet och taket. Och genom animeringar och impressionistisk musik i bakgrunden var det som att konstverken kom till liv.
 
 
 
Så efter allt detta kunde jag inte låta bli att önska besöka Monets trädgård och se näckrosdammen med mina egna ögon. Detta var enkelt gjort för det går massa med turbussar från centrala paris till Monets trädgård. Jag vågade inte lita på att jag skulle kunna ta mig smidigt till Giverny med kollektivtrafik eftersom det är en så pass liten by. Och jag lyckades hitta en ganska billig tur där jag fick både tur och retur med buss samt inträde till trädgården så man slapp köa när jag kom fram. Jag valde det billigaste alternativet för att spara lite på pengar för jag var inte intresserad av att få en guidad tur inne i trädgården varken digital eller med en riktig person. Jag tycker det är mycket trevligare att få utforska trädgården själv. Och till exempel få sitta på en bänk och skissa något (är det inte så den här trädgården ska upplevas).
 
 
 
Men när jag klev på bussen och damen tog emot min biljett såg hon nästan lite förnarmad ut och förklarade att jag bara hade betalt för resa och inträde och att jag inte skulle få någon guidad tur. Detta visste jag om och var inte intresserad av något annat. Det visade sig att jag var den ända som hade valt detta alternativet. Alla de andra på bussen skulle antagligen guidas runt av henne eller hade en liten radio som de kunde lyssna på inne i trdgården för att få information. Och det kändes som att hon var både förolämpad och förvirrad över att jag inte ville lyssna på henne och vad hon hade att berätta därinne. Men jag hade egna planer på vad jag ville lyssna på. Det hade jag vetat redan från början, ända sedan den där konstutstälningen i Halmstad. Impressionistisk musik. Och som den udda människa jag är så är Clair de lune min favoritlåt i hela världen, och den samt en hel drös andra låtar av Debussey har jag på min telefon, så spellistan hade jag redan klar. Och jag kan ärligt inte tänka mig något bättre än att ha clair de lune i öronen och ta in trädgårdarna med alla andra sinnen.
 
 
 
Det var så fantastiskt vackert och det blommade som bara den. Solen strålade och att få gå runt här och fota var verkligen en fröjd. När jag försökte fånga ljuset här kände jag mig som en konstnär och jag satt även på en bänk runt näckrosdammen och skissade lite. Är dock ganska kass på att måla men det var roligt ändå. Och att besöka Monets trädgård var helt klart en höjdpunkt på resan. Det kändes lite som att kliva ut ur ett konstverk även om näckroserna inte blommade just nu.
 
 
 
Byn Giverny var också supermysig men jag hann inte gå runt och utforska där allt för mycket. Men det såg helt klart ut precis så jag tänker att en fransk by ska se ut.
 
 

Giverny

1 Läs mer >>
Hej, det var visst ett tag sedan nu. Men först jobbade jag 12 dagar i streck och sedan trog jag till Paris och lämnade min dator hemma. Men nu är jag tillbaka med ny energi, nya upplevelser och massa att skriva om så nu kör vi första biten av mina dagar i paris och vad man väl får säga är mitt första intryck av staden.
 
Jag har aldrig vart i Paris innan men det har såklart alltid funnits på min lista av platser jag vill besöka det har bara alltid varit något annat över hela tiden. Men nu när jag bor i södra England och kan ta tåget från London till Paris på ca 2,5 timma var lockelsen för stor och jag bokade en sistaminuten trip när jag insåg att jag hade tre lediga dagar den här helgen.
 
 
 
 
 
Och även om jag inte vart här innan så är Paris precis som många andra stora världsstäder så pass kända och exponerade i media att man har en bild av dem innan man åker. Man vet vilka sevärdiheter man vill se, men man tror sig ochså veta hur själva staden känns, atmosfären, folket, kulturen, klimatet, osv. Och Paris är inte direkt försiktig med att sälja in en iage till världen som den mest romantiska staden i världen, platsen där den bästa maten i världen finns, och antagligen den vackraste staden i världen. Det finns något som heter Paris-syndromet och framförallt drabbar japanska turister som besöker Paris för första gången. Det går ut på ungefär att man har en extremt överromantiserad bild av en plats och sedan får den brutalt krossad av verkligheten när man inser att det ine alls var så romantiskt, fint och storslaget som man trodde. Istället var det fullpackat med turister, påträngande försäljare och otrevliga servitörer. Detta i sin värsta form leder till att 20 personer om året som besöker staden blir så djupt deprimerade att de måste besöka sjukhus och proffessionell hjälp.
 
 
 
Jag har väl aldrig upplevt det så illa men liknande upplevelser har jag väl haft när man ser stora sevärdigher i verkligheten. Jag tycker nästan alltid att det känns som att byggnader eller monument är mindre i verkligheten än vad jag förväntat mig eller att omgivningen runt dem är annorlunda. Det är då man inser vilken påverkan kameravinklar gör och varför man bara sett vissa saker ifrån ett perspektiv på bild. Dågra exempel på detta som jag har haft är Pyramiderna i Giza som visst var imponerande men som praktiskt taget låg inne i Cairo så man hade en stad i bakgrunden, samt plastpåsar och annat skräp i sanden runt fötterna och en jättestor asfalterad parkering med mega turistbussar mitt emellan två av pyramiderna. Detta var saker som jag inte förväntade mig och tog verkligen ner på hela stämningen.
 
 
 
Ett annat exempel är Times Square i New York, det ser superbra ut på bild och uppenbarligen på film. Jag hade förväntningen av att det skulle fortsätta hela gatan nästan men området med de lysande billboardsen är inte alls så stort som mn förväntar sig. Man måste stå på mitten av området för att få känslan att vara omringad av skärmnarna vilket gör att det finns typ två håll att fota på. Och går man lite till vandrar man fort ut på en vanlig gata igen och det finns snart inga spår om lysande reklamskyltar kvar. Så hela grejen med att när man åker taxi i New York har man en rad av lysande reklamskärmar över sig är ganska fake. Inte minst sagt eftersom området nu i princip är avstöngt för traffik så att alla turisterna ska få plats att myllra runt.
 
 
 
Så Parissyndromet är något jag har i bakhuvudet kanske speciellt nu när jag faktiskt besöker Paris. Och det är inte alls att jag förväntar mig att staden är dålig, bara att jag har mer realistiska förväntningar och att jag är beredd på att Eiffeltornet känns mindre i verkligheten än vad jag förväntat. Men i tillägg till vad man ser i media känner jag många som har vart i Paris och berättat om staden och de brukar kortfattat säga två saker, "Staden är fantastisk och Mona Lisa är väldigt liten i verkligheten". Allt detta i tillägg till att jag besökt en hel del andra städer i Europa gjorde att jag hade en ganska bra bild framför mig när jag reste tänkte jag.
 
 
 
 
Platser jag ville se i Paris:
Montmarte
Sacre Coeur
Eiffeltornet
Notre Dam
Arc de Triomphe
Champs Elysee
Pantheon
Louvren
 
Sånt jag trodde om staden
Fransmän kan vara otrevliga och inte tycka om/kunna prata engelska
Mona Lisa kommer vara pytteliten
Eiffeltornet är nog fint
Arc de triomphe är lika stort som triumfbågen i Barcelona ungefär
Seine kommer precis som alla floder genom städer vara ganska smutsig men broarna är nog väldigt fina.
Cafeer och bakverk är på topp
 
Sånt jag inte trodde om staden
Folk bär runt på baguetter
De flesta har randiga tröjor, scarf och basker på sig
 
 
Så nu delar ni ungefär den bilden av staden jag hade när jag åkte hit och wow blev jag imponerad!! Allt var för det första sjukt mycket större i verkligheten än vad jag förväntade mig vilket i princip aldrig händer utom snarare det omvända. Så jag fick snarare uppleva det omvända syndromet, allt var bättre än vad jag hade förväntat. Eiffeltornet var gigantiskt och det var så mycket plats och yta runt omkring för att man skulle kunna ta in det till fullo. Arc de triomphe var ett monster så stor den var och igen det var så mycket plats runt omkring. Jag har besökt många gamla europeiska städer innan och visst finns det en del pampiga bygganader men de brukar också kännas ganska trånga för att man byggde saker mycket tätare förr och kanske inte alltid hade lyxen att lämna massa öppen yta i centrum av en storstad. Men i paris fick allt liksom ta sin plats med råge och på så sätt komma till sin rätt. Det var ju parker, vistas och torg framför alla sevärdigheter så att de verkligen kunde uppskattas och jag kan fortfarande inte släppa hur stora, pampiga och vackra alla byggnader var.
 
 
 
 
 
Detta i kombination till att jag fick uppleva staden i strålande högsommarvärme såhär i April och att hela staden blommade i full prakt gjorde att jag fick något av ett omvänt paris-syndrom. Allt var bättre än vad jag väntat mig och det levde till och med upp till sin romantiska image. Folk gick verkligen runt och bar bagutter på gatorna. De hängde människor i varenda park, såg inte så många randiga tröjor men ett par baskrar och andra hattar. Och hör och häpna vattnet i Seine såg nästan blått ut. Detta är ända gången som en flod i en stad jag sett inte har varit en brun sörja. Themsen tar helt klart priset som vidrigaste vattendrag i världen.
 
 
 
Kommer dela med mig mer av mina äventyr i Paris under veckan men nu har ni i alla fall fått ta del av mitt första intryck. Att allt var bättre än vad jag väntat mig och jag har det hellre på det här sättet att jag blir posítivt överraskad så ska fotsätta att inte ha allt för höga förväntningar i hemligt hopp om att bli positivt överraskad och överväldigad när jag väl får uppleva något.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Paris och omvänt s...

1 Läs mer >>
 
 
Nu är det vårvärme och det blommar för fullt i England, inte bara av lökväxter utom träden har slagit ut också. Det är något alldeles speciellt med att gå under blommande magnolior eller körsbärsträd. Jag minns att när jag var liten och vi bodde i USA så brukade vi åka in till Washington DC runt vattnet Tidal Basin där som är kantat av körsbärsträd och som ger en fantastisk utsikt över Jefferson Monument. Även om detta var långt innan instagramtiden så vet jag att mamma tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att ta några fina bilder på mig och min syster. Så i matchande rosa klänningar blev vi upplyfta i de rosa träden så våra mamma kunde ta några fina bilder på oss. Jag ser dock inte helt avslappnad ut i dessa bilder. Som fyraåring var avståndet ner till marken väldigt långt och jag klamrar fast mig för hela livet vid stammen. Elvira där emot som var knappt ett år fattade inte vad som hände och pappa var ju tvungen att hålla i henne hela tiden (ur bild) så hon ser hur glad ut som helst. Önskar jag kunde visa upp dessa bilder här men dom ligger hemma i Strömstad.
 
 
 
 
Dock så kan jag bjuda på nya bilder med körsbärsblom ifrån nu i veckan. Dessa är dock inte fotatde i Washington DC, inte heller i japan som antagligen är den platsen i världen som är mest känd för sina blommande körsbärsträd. Utom istället blev det en tur till Kensington och Chelsea i London nu i veckan för att spanade in de blommande träden. Dessa kvarter är verkligen så sjukt fina. Det spelar ingen roll vilken gata man går på, man blir lika frundrar över de fina husen och trädgårdarna. Det känns dock lite jobbigare att fota här (i alla fall längs med gatorna) eftersom det är framförallt bostadskvarter och inte riktigt lika mycket turister som inne i centrala London. Dock så ville jag fota allt hela tiden och en del bilder blev det. I tillägg till blommande frukträd och magnolior så var där massor av kamelior, tulpaner, påskliljor, mimosa, mm.
 
Hur ser det ut hos dig, är våren på gång?
 
 
 

Cherry Blossom

4 Läs mer >>
 
 
Idag vill jag dela med mig av ett pyssel som jag har knopat ihop den här veckan. En väggbonad av mackrame blev det. Jag har länge suttit och bläddrat och pinnat bilder av den här typen av väggbonader på Pinterest så kände att det tillsist var dags att testa själv. Jag har aldrig gjort macrame tidigare så valde därför att börja med ett ganska enkelt mönster som jag hittade en tutorial för på Youtube.
 
I tillägg till inspiration ifrån youtube och Pinterest blev jag också inspirerad av landskapsömmen svartstick och Jennys inlägg om den. Det jag gillade med det här mönstret var formspråket av kvadratiska och trangulara mönster samt kontrasten av svart på vitt. Det känns som en söm som är enkel att föra in i dagens trender. När jag såg bilderna på sömmen så fick jag tanken att hålla kvar iden med svart på vitt men på samma gång göra den transtarent, antingen som spets eller nu som macrame som jag valde att göra. Det vita är därför väggen som lyser igenom de svarta trådarna. Och jag ville därför se till att jag hittade ett mönster som var ganska öppet och lyftigt för att jag skulle få den här effekten. Och jag ville öven hitta ett mönster som var ganska stilrent med kvadratiskt och triangulärt uttryck. Och tycker att det jag valde att göra passade perfekt.
 
 
 
Så nu till själva förklaringen till hur jag gjorde. Jag ska göra mitt bästa men rekommenderar även att kolla in videon det är ganska krångligt att försöka förklara hur man knyter en knut. Först och främst gäller det att skaffa material. Garn, tråd, läderremmar, rep. Allt går att välja, det gäller bara att bestämma vad du vill använda dig av för att få det resultatet du är ute efter. Jag köpte ett tjock fluffigt svart garn och tyckte det funkade superbra. Sedan behöver du även något att knyta macramen på. Jag valde att använda mig av en gren som var relativt rak och jag gillar verkligen det enkla uttrycket det ger. 
 
1. Börja med att klippa 24 längder av garnet ca 2,2 m.
2. Vik dem på mitten och fäst dem jämt på pinnen genom att trä den genom en ögla runt pinnen.
3. Nu börjar knutmönstret. Varje knut behöver fyra trådar. Börja i vänsterkant och flytta dig sedan åt höger över bonaden genom att upprepa samma knut (totalt 12 för första raden)
 
Ta tag i fyra trådar
 
Ta den som är längst till vänster och lägg den över de två mellersta trådarna.
 
Tråden längst till höger lägger du ovanpå den andra tråden istället för bakom.
 
Lägg sedan den högra tråden bakom de mellersta trådarna och trä den ut igenom öglan som skapats längst till vänster.
 
Gör sedan samma sak en gång till men börja högerifrån istället för vänster ifrån.
 
4. När du gjort hela det första varvet och ska börja med nästa varv. Istället för att göra första knuten direkt under den ovan, börja två trådar in så att mönstret går omlott och ser flätat ut. Detta gör också att det stegvis smalnar av rad för rad tills du kan avsluta mönstret med en knut som en spets på det nu triangenformade mönstret.
 
 

Väggbonad av Macrame

0 Läs mer >>
 
 
"Every person should get a standing ovation at least once in life"

Wonder
R.J Palacio
 
Betyg: 5/5
 
Tre ord som beskriver boken: stark, känslosam, tankeställare
 
Låten som inspirerade boken:
 
Författaren till boken blev inspirerad till att skriva den efter att hon en dag var ute med sin son när de mötte en flicka med sin familj. Flickan hade ett deformerat ansikte och sonen började gråta när han såg henne. Palacio skämdes så mycket och ville inte göra situationen värre så hon tog med sig sin son och snabbt gick där ifrån. I efterhand ångrar hon hur hela det händelseförloppet gick men hon insåg att det kunde vara en viktig lärdom både för henne och för hennes son. Och efter att ha hört låten Wonder blev hon inspirerad att skriva den här boken.
 
Handling:
Wonder handlar om 10 åriga August han har blivit hemskolad hela sitt liv och är därför väldigt nervös över att börja 5:e klass i en vanlig skola för första gången. För vilket annat barn som helst hade det här vara jobbigt nog. Men för August är det bara en del av det som verkligen definierar hand liv. August ansikte. Han ser inte ut som andra barn. När han föddes förklarade läkarna att det berodde på en genmutation. Oddsen för att någon ska få den medicinska diagnosen dom August har är en på fyra miljoner. Han har sedan dess genomgått fler operationer än en vanliga människa skulle genomgått på tio livstider. Alla operationer han har genomgått är anledningen till att han blivit hemskolad hittills. 
 
August har lärt sig att låtsas som att han inte märker när folk tittar på honom. Men han vet alltid exakt när folk ser honom för första gången. Första dagarna i skolan hände det hela tiden. En liten paus i lärarens prat när hens ögon sveper över klassen och landar på August. Klasskamrater som gör den där inandningen av chock när de möter honom i korridoren. Folk som sneglar och viskar i klassrummen och i matsalen. Dom tror att August inte märker. Men det här har varit hela hans liv, så klart han märker.
 
August önskar bara att värden kunde förstå att trots att han ser annorlunda ut, trots att läkare och hand föräldrar kallar honom för mirakel så är han helt vanlig.
 
Tankar:
Jag läste den här boken igår och jag vet knappt vad jag ska säga förutom att den är så himla känslosams och stark. Jag grät från och till under hela boken. Det är verkligen en sådan berättelse där man blir förälskad i alla karaktärer, trots deras brister. 
 
August blir alltid definierad och dömd på sitt yttre detta är något han kommer att leva och kämpa mot hela sitt liv. Alla försommar som folk har och hur folk alltid kommer definiera honom på grund av hur han ser ut och inte vem han är.
 
Även om boken främst var skriven i August perspektiv så fanns det även flera kapitel där man fick följa de andra karaktärerna. När man gjorde det fick man se att även de som verkade vara de allra mest normala och kanske tvådimensionella karaktärerna hade något de också kämpade med. Skillnaden är att man inte kunde gissa det utifrån. Dom kan välja vem de berättar sina problem för, dom kan välja att dölja det. Detta är något August aldrig kan göra. 
 
Detta är verkligen en fantastiskt bra bok. Och den är skriven på ett språk dom jag tror tilltalar barn, karaktärerna ät ju trots allt 10. Så jag hoppas verkligen att den läses av både mellanstadieelever och föräldrar, samt alla andra som är ute efter en fin bok.

Wonder

1 Läs mer >>
Det känns som att vintern och våren har haft stridskamp den här månaden. Och även om det är mer vår här i England än i Sverige så har vi haft snöfall flera gånger den här månaden och våren har kommit på efterslänten. Med både Mors Dag och Påsk den här månaden har det helt klart bilvigt mycket jobb åter igen och det känns som att jag ha varit här tillräckligt långe nu för att ha hittat en rutin och börja känna mig som hemma vilket bara är trevligt. Och en del trevliga utflyckter har det också blivigt under månaden.
 
Bröllopsbinderi
Jag börjar med en jobbrelaterad favorit. Bröllopsbinderi. Den här månaden har vi haft våra första bröllop för säsongen vilket har fått mig att återuååtäcka ha roligt det är att binda brudbuketter. Det är så mycket planering och förarbete runt brudar och beställningar till bröllop att man nästan glömmer bort att i slutändan får man binda denna fantastiska bukett. Och efter att ha gjort årets första två brudbuketter den här månaden är jag helt klart mer peppad på resten av säsongen. 
 
 

The Lion King
Jag försöker hålla på min trend av att kolla på en musikal i månaden och i Mars blev det Lejonkungen. Jag har ju så klart set Disneyfilmen inna, men hade inte så mycket koll på livemusikalen annat än att jag har hört att den är helt fantastisk. Jag bokade min biljett två dagar i förväg och jag lyckades så tag på en biljett på främsta raden utan att den var allt för dyr. Jag tycker normalt sett om att sitta på balkong, men att sitta längst fram är en upplevelse som inte går att toppa. Och vad gäller själva musikalen kan jag bara säga, Wow. Kostymerna i den här produktionen är det sjukaste jag har sett. Dom lyckas skapa en hel savann med djur spelade av människor och det känns trovärdigt. Girafferna är nog dem jag blev mest imponerade av, de går på  superhöga styltor med både händer och fötter samt har ett enormt giraffhuvud på sitt eget huvud och att de klarar av att gå i den här typen av kostym i takt till musik är helt galet. 
 
 
 
Eftersom det här är en musical på scen är den längre än disneyfilmen och det innebär framför allt flera låtar, Grassland chant, Shadowland och the Lioness hunt är nog mina favoriter när det kommer till de nya tillskotten. Kompositören till Scenproduktionen av Lejonkungen Lebo M. är en Sydafrikansk kompositör och han skrev låtarna på flera Sydafrikanska språk, framförallt Zulu. Detta plus att casten är Poc, gör att det faktiskt känns betydligt mer som en autentisk afrikansk show. Har hittat lite olika bud men tror att de sjunger på 7 olika språk totalt i musikalen. Den ända kritiken jag har är att den känns lite för mycket Disney. Det kanske är en konstig grej att säga om en Disneymusikal. Men jag gillade alla nya afrikanska tillskott mycket mer än jag gillade Disneys poplåtar och skämten tagna rätt ur filmen. Förstår dock varför de är kvar, alla hade blivigt sjukt besvikna annars och Lejonkungen mer än någon annan musikal jag sett hittils är en musikal för barn. Tror i princip att alva publiken var barn, där ibland flera skolklasser som blivit inbjudna. 
 
 
 
Kick the PJ Space Trip
Men lejonkungen var inte den ända scenföreställning jag kollade på den här månaden. Från den sjukt pampiga prodoctionen på Lycam theatre till en show producerad av en person och framförd av fyra pers i den pyttelilla lokalen på the Komedia i Brighton. Detta är Kick the PJ's Space Trip. Kick the PJ är en yourtuber jag följer, han bor i Brighton och han håller nu på med sitt senaste projekt, att sätta upp en production på scen. Jag kollade på den första av två uppsättningar han hade för sin work in progress teater. Och det var en lågbudget produktion på det allra bästa sättet. Humorn var helt klockren och hela publiken älskade det. Jag vet inte om man skulle uppskatta det här ifall man inte har kollat på hans videos och vet lite om vem han är innan. Men hela publiken var ju redan fans så vi uppskattade alla internskämt och det var som att se en av hans kortfilmer i ett nytt format.
 
 

Devils Dyke
I stort sett ända naturupplevelsen jag har fått den här månaden. Men det var ju som tur var ett väldigt lyckat uttflyktsmål. Bästa bonusen är att det är gångavstånd (om man är hurtig) så det är ju smidigt att besöka fler gånger!
 
 
 
Nattliv
Jag var även ute ute för första gången i Brighton den här månaden. Jag är inte så mycket av en festarmänniska men tycker ändå att det är kul att gå ut ibland. Jag har nu vart ute ett par tre gånger i England och det vinner helt klart över både Sverige och Kanada. Musiken och sämmningen är alltid så himla mycket bättre här än på ställen jag har vart tidigare. Så det är inte helt omöjligt att det blir fler kvällar på byn. Vill också tillägga att vi avslutade kvällen på ett diner med att dricka en kopp te kl 3, hur brittiskt är inte det xD
 
 
 
Simon vs the homosapiens agenda
Har både läst en hel del bra böcker och kollat på bra tv-serier den här månaden. Men av allt så har jag en bok som jag läste på en dag och en tv-serie som jag kollade på på en dag. Så det är den som får hamna på den här listan. Vi börjar med boken. Simon vs the homosapiens agenda. Det började med att jag såg trailerna till filmen Love Simon som kommer it nu i april. Och efter att ha gjort det var jag bara tvungen att gå ner till bokaffären och köpa ett ex av boken. Den är inte så himla lång och den är skriven i ett tempo som gör att man bara flyger igenom.
 
Boken handlar om Simon, enhelt vanlig kille bortsett ifrån en hemlighet han är gay. Vi får följa hans berättelse om hur han kommer ut till sina vänner och sin familj. Det bra och det dåliga. Vi får följa hans vanliga liv i skolan med hans vänner och mailen han skickar till Blue den ända andra personen som vet om hans hemlighet. Blue går på samma skola som Simon och delar samma hemlighet. Men de är inte redo att komma ut för världen och de håller därför sina identiteter hemliga för varandra, även när deras vänskap djupnar.
 
Detta är en så sjukt bra feelgood bok, med välskrivna karaktärer och ett bra budskap. Det finns också massa underbar humor i boken och jag är nu sjukt peppad till att se filmen.
 
Atypical
Så Tv-serien jag kollade på har jag sett på Netlix länge men inte gett en chans fören nu i veckan och jag blev verkligen så glatt överraskad. Serien handlar om tonåringen Sam Gardner som har en diagnos inom autismspektrat. Dynamiken i familjen ändras dramatiskt när Sam blir äldre och berättar att han vill börja dejta. Mer än allt annat så handlar serien om familjemedlemmarnas relation till varandra och vilken "roll" de har i familjen. Under seriens gång får vi se de kämpa eller glädjas åt förändringarna som de möter och vad det innebär för dem som individer. Jättefint gjord, med en lagom dos humor.
 
Chokladkaniner
Avslutningsvis vill jag dela med mig av något som hände igårkväll. Vår chef gav oss alla en stor lindtkanin som en liten påskpresent. Och efter att vi slutat jobbet så började alla posta bilder i vår watsappgrupp på vad deras kaniner gjorde, med en captin till. Och det var så sjukt underhållande XD
 
"My chocolate Bunny has run off to London to see what easter is like in the big city"
 
 "Mine has found himself a hopper of a girlfriend"
 
 "Mine is a drink Bitch"
 
 "Mine is getting ready to watch some netflix" (Detta var mitt bidrag)
 
 "Mine's been busy..." 
 
Sen var det även ett par bidrag utan blid som sa att deras Kaniner saknade huvud eller hade flyttat in i derar mage xD
 
Glad Påsk på er och hoppas ni får en trevlig April!
 

Mars Favoriter