1 Läs mer >>
 
 
I måndags hade jag en ledig dag, puls att det var soligt vårväder så jag kände för att ge mig ut på en långpromenad och ett litet äventyr. För att få inspiration bläddrade jag igenom boken med vandringar som jag köpte tidigare i år. Har hittat en hel del som jag har lust att göra men de flesta är en bit bort. Dock så såg jag att Devil's Dyke var med. Devils Dyke är det torraste och största diket/dalen i Storbrittanien, vilket låter lite fånigt men det är egentligen inte för diket som de flesta kommer hit utom det är för utsikten ifrån åsen den ligger på och som i princip omringar Brighton och har fantastisk utsikt.
 
 
 
När jag kollade upp vägbeskrivningen såg jag att det var mycket närmare än vad jag trodde och eftersom jag ändå hade bestämt mig för att vandra idag tog jag beslutet att vandra hela vägen och det är i pirncip raka vägen ifrån där jag bor!
 
Jag bor på en sidogata ifrån Dyke Road. Och ja det är samma Dyke som i Devils Dyke. och när man kommer ut ur Brighton och vägen börjar luta uppåt byter den namn till Devil's Dykte Road. Jag säger att det är raka vägen men det var fortfarande en promenad på en och en halv timme för att ta sig dit. Men det gjorde ingenting för det var trevliga vyer hela vägen och både mysiga ponnier, får och kossor.
 
 
 
När jag kom fram till Devils Dyke tog jag en fika paus och sedan vandrade jag en av slingorna som går runt där och tog mig lite tid att utforska och fotografera en massa. Så himla häftig utsikt med Brighton och havet åt ena hållet, platt åkerlandskap åt det andra och åsen South Downs som delar det på mitten.
 
Devil's Dyke visade sig också vara en populär plats för skärmflygare, tror det var runt 40 stycken där! Men jag kan helt klart förstå varför och jag måste säga att jag blev sjukt sugen på att testa det någon gång!
 
Så det hä var vandring nummer 2 av 100 i in bok. Vi får se hur många jag klarar av. Läs om mitt första äventyr till Seven Sisters här.
 
 

Devil's Dyke

0 Läs mer >>
Så den här veckan har varit lite galen. Det visade sig att Great British Bake off aka Hela England bakar filmar i närheten av Lewes där jag jobbar. Och när de behövde blommor till inspelningen konaktade de oss, två dagar före de behövde dem. För en liten beställning är det inte direkt några problem. Men när de är ute efter två stora decorationer till pelare plus ett arrangeang till den största eldstanden i världen blir det lite tajt på tid att hinna beställa alla blommor, räkna på vad det kostar, göra dekorationerna när blommorna har kommit och sedan installera det på plats.
 
Men vi lyckades, tiden var knapp ich vi fick improvisera lite men det blev superfint i alla fall som tur var. Vad gäller själva programmet så kan jag inte säga så mycket för allt är hemligt på inspelningsplatsen så de ville inte dela med sig av så mycket information. När vi var där och installerade blommorna var det mest en massa snack om kameravinklar hit och dit. Jag vet inte ens när det kommer sändas än, men de skulle höra av sig så fort de får lov att berätta mer. Jag hoppas att det blir snart för jag är sjukt taggad!
 
Jag kan alla fall dela med mig av lite blider och låta er ta del av en del av processen. Dock så hade jag lita svårt att hinna ed att ta bilder. För det var sjukt hektiskt att hinna färdigt i tid!
 
 
Det här är det första arragemaget jag gjorde för tillfället. Det består av fem små dekorationer gjorda i oasis med rosor och massa grönt som binder det samman. Det här var det ända jag hade tid att fota under tidan jag gjorde det, men principen är den samma. Börja med ett block oasis i lagom storlek. Fyll på med det gröna, sedan blommorna och på slutet fyll i med mer grönt och fyllnadsblommor.
 
 
 
Jämte eldstaden gjorde vi det här arrangemanget i en av godsets silverskålar. Var sjukt nervös över att vi skulle förstöra den på något sätt, men det verkar som att det gick bra.
 
 
 
 
 
 
 
 

The time I did flower...

1 Läs mer >>
"I don't think any of us can speak frankly about pain until we are no longer enduring it"
 
Memoirs of a Geisha
Arthur Golden
 
Betyg: 5/5
 
Tre ord som beskriver boken: Poetisk, Smärtfull, Vacker
 
Några Japanska ord jag lärde mig från boken:
 

Okiya - Hushåll där Geshia lever
Obi - Bandet och knuten som man knyter runt midjan på en kimono och består av flera meter tyg
Danna - En man som ingår ett kontrakt med en Geshia under en längre tidsperiod
Ekubo - Smilgrop, och namet på en typ av riskaka
 
 
Vad som fick mig läsa boken:
Jag har för länge sedan sett filmen och mindes att jag tyckte den var ganska bra. Och i december när jag bodde på airbnb inna jag hade hittat ett mer permanent boende i Brighton hade de en kopia av boken En geshias memoarer så jag började läsa den och tyckte den var superbra. Men jag flyttade ut innan jag hade kommit längre än 50 sidor. Tyckte det var supertråkigt att lämna boken innan jag hade läst färdigt den så blev därför superglad när jag hittade en kopia av den på en second hand bokaffär här i Brighton för några veckor sedan. Och kunde därför äntligen läsa färdigt den.
 
Men emellan att jag var tvungen att lämna boken på Airbnb och att jag hittade ett nytt ex att läsa kollade jag om på filmen för att jag bara mindes vissa delar av handlingen och ville få något form av avslut. Men när jag tittade på filmen den här gången var jag inte ett fan.
 
Jag tycker filmen är superbra så länge Chiyo är barn men när hon blir äldre och börjar jobba som Geshia fokuserar filmen supermycket på en kärlekshistoria som känns lite obehaglig. Och den utelämnar alla viktiga detaljer som gör at man förstår hur de olika scenerna hänger ihop. Boken är verkligen inte en kärlekshistoria även om det finns några olika romantiska intressen i boken. Den handlar mycket mer om livet som Geshia och förhållandet  mellan alla kvinnorna i den här världen. Så jag rekommenderar boken, inte filmen. Men musiken i filmen är dock väldigt bra.
 
Tankar:
Jag tycker att den här boken var helt fantastisk. Sayuri som karaktär har så väldigt fin och intressant berättarröst vilket verkigen är en av de största bidragande faktorerna till att jag gillade boken så pass mycket. Det är också en väldigt intreesant hisstorisk epok att läsa om. Jag kan inte så extremt mycket om japans historia, så det är verkligen intressant att få lite mer inblick i det. Inte minst att få ta del av andra värdskriget ifrån ett perspektiv som utspelar sig i japan och inte USA eller Europa. Men det som jag tyckte var mest intressant med boken var att få lära sig om vad det innebär at vara Geshia och livet de levde. Min största lärdom jag tar med mig är att jag verkligen är glad att jag inte lever i den här världen för det finns inget med att leva som Geshia som lockar mig tillräckligt för att det ska vara värt att stå ut med allt som det kommer med. 
 
Sayuri eller Chiyo som hon heter innnan hon blir Geshia, är bokens huvudperson och hon berättar om sitt liv som Geshia i Gion distriktet i Kyoto under första halvan av 1900-talet. Hon berättar om hur hon såldes av sina föräldrar som nioåring och att detta var det värsta och bästa som hänt henne. En ny värld av möjligheter och lyx öppnades för henne, men det är också en värld där hon inte har några rättigheter. Hon är slav i huset som köpte henne och om hon vill bege sig där ifrån så måste hon tjäna ihop tillräkligt med pengar att beta av skulden som hon är skyldig, och är det samma som pengarna huset betalade för henne, samt hennes levnadskostnader och undervisning. Och ända sättet hon kan tjäna tillräckligt med penga för att göra det är om hon blir Geshia och jobbar för huset som köpte henne. 
 
Smink som innehåller gifter, Kimono som är tunga och åtsittande och består av så mycket tyg att det krävs ev annan människa för att klä på en. Sova med huvudet på en liten pall istället för en kudde eftersom de extravaganta frisyrerna skulle förstöras annars, och att sälja sin oskuld till högsta bjudaren. Detta är några av saker som är en vanlig och självklar del av en Geshias liv. Bilden av en Geshia är total elegans och ett liv av lyx, men sanningen som man får ta del av i boken är att det är ett extremt hårt liv.
 
 

Memoirs of a Geshia

2 Läs mer >>
Den älsta bilden på mig och min lilla syster jag kunde hitta på mitt arkiv på datorn. (Ska man gå längre tillbaka är det inte längre digitalt...)
 
Jag är väldigt fascinerad av minnen. Speciellt barndomsminnen, för de tidiga barndomsminnen man har är alltid av de konskigaste sakerna. Jag kan till exempel komma ihåg vilken typ av blommor som växte vid poolen där vi bodde i USA, men jag har absolut ingen aning hur vår lägenhet såg ut. Det känns som att mitt hem borde vara en viktigare detalj att komma ihåg än vilka blommor som växte i en rabatt, men det tyckte ydligen inte min 4-åriga hjärna när den lagrade minnen. Jag tänker att det är lite som i filmen inside out, vi har alla vissa "core" minnen som har gjort ett extra stort intryck på oss. För andra kan de här händelserna vara helt oviktiga men någonting med dessa händelserna har stannat hos oss. Dessa kan ju så klart vara både positiva eller negativa. Men idag tänkte jag dela med mig av några stycken sådana här minnen som när jag tänker på dem fortfarande ger mig känslor av ånger eller är sådant jag skäms för, på samma gång som jag nu kan titta tillbaka på det och inse hur dumt det är. Vill ockxå säga att detta bara är en liten del av alla sådana här minne jag har så det kanske blir en del två.
 
När jag gjorde inbrott i skolan:
Jag bodde väldigt nära min låg och mellanstadieskola (15 min promenad) så det betyder att jag och mina kompisar ibland cyklade till skolan och lekte på lekplatsen där på helgen eller på sommarlovet när skolan var stängd och vi hade allt för oss själva. En dag när jag och min kompis var på skolan och lekte såg vi att det lyste inne på skolan. Vilket var konstigt eftersom det var söndag. Så jag och min vän trodde att vi hade snubblat över ett mysterium och vi var tvungna att utforska. Så vi testade en av dörrarna och det var upplåst!!? Vi vår hjärna tror jag vi fått för oss att vi skulle fånga ett par inbrottstjuvar och bli värsta hjältarna på skolan. I själva verket kom vi typ 10 steg in i skolan tills en städtant såg oss och började själla på oss för att vi inte fick vara inne i skolan. Vi fick panik och sprang där ifrån, plockade upp våra cyklar och stack där ifrån sim flyktingar. Det var då vi insåg att vi var inbrottstjuvarna, hur kunde det gå så fel!
 
Det traumatiska biobesöket:
När jag ock min kompis gick på bio själva (utan vuxna) för första gången kollade vi på nasses stora film. Vi var 7 och sååå stora. Detta var ett stort ögonblick och allt gick bra. Men när jag kom hem igen insåg jag till min stora skräck att min plånbok var borta. Jag var superledsen och var helt övertygad över att jag aldrig skulle få gå på bio eller något annat själv någonsinn igen eftersom jag uppenbarligen inte kunde hantera det. Ingen fara dock, mamma ringde bion och de hade hittat min gula plånbok med blommor på, så hon hämtade den nästa dag och jag fick lov att gå på bio med mina kompisar igen också.
 
Blod pudding
Jag har nyss fått reda på att inta alla skolor i Sverige tvingade sina elever att äta blogpudding, say What?! Jag trodde det var ett gemensamt straff som skolstyrelsen hade bestämt att de skulle plåga alla elever i svenska skolan med. Helt ärligt så hade jag inte så mycket emot blodpudding när jag var liten, jag var nog en av få 6 åringar som hellre åt blodpudding än potatisplättarna. Och att man fick apelsiner till var ju höjdpunkten, lingonsylten klarar jag mig bra utan dock, blä! Så en dag i förskolan när vi hade blodpudding som skolmat så tappade jag min blodpudding ifrån tallriken när jag gick ifrån matvagnen till min plats och den landade på golvet. Och en av killarna skrattade och sa att det såg it som bajs, vilket de andra i klassen skrattade åt. Och jag blev så klart jätteledsen för jag hade ju inte bajsat på golvet och nu trodde alla det (fast jag nu är ganska säker på att alla visste att det var blodpudding och inte bajs, vilket var illa nog i min mening det också). Hur som helst är detta ett av mitt mörkaste minne från skolan.
 
När jag tappade bord min syster på en båt:
Jag kommer ifrån strömstad och det finns en färja mellan strömstad och sandefjord i Norge som är en ganska populär aktivitet, mest för att de ger ut massa gratis biljetter och man jan handla på tax free. Tur och retur tar resan ca 5 timmar. Och en gång när jag och min familj åkte med sandefjordsfärjan så lekte jag och Elvira i ett lekrum medans mamma och pappa satt vid ett bord lite längre bort. I lekrummet fanns det massa stora kuddar som var som byggblock och jag var superinne i leken, med några av de andra barnen som var där. Sen kom pappa för att hämta upp mig och Elvira och vi tittade oss omkring i det lilla lekrummet och Elvira var inte där. Jag hade tappat bort min tre åriga syster. Jag var helt förskräckt över att jag inte ens märkt när hon försvann. Och när jag och pappa gick tillbaka till bordet där mamma väntade undrade mamma var Elvira var och papps sa att hon var borta. Mamma trodde så klart att vi skämtade och skrattade, men jag började gråta och sedan ropade de ut på radion att det fanns "en jente med T-shorte med en sejlebåd på" vid receptionen och vi fattade allihopa att det var Elvira och gick och hämtade henne. Hon sa att hon tröttnade på att leka och inte tänkte det var så noga att säga till mig att hon gick och sedan gick hon vilse på väg tillbaka till bordet vi satt vid, suck.
 
 
Den ändå gången jag stal något:
En grej från min barndom som jag kände mig så skyldig över var när jag stal ett pärlarmband av plast, av misstag. Så jag och min syster gick inte på dagis utom vi hade dagmamma vilket var sååå mycket bättre i min mening (från en person som bara upplevt den ena grejen). Anyhow en dag när jag var hos min dagmamma och lekte och hade mig som barn gör mest tog jag på mig ett plastarmband av pärlor som någon hade pysslat och nu låg i lådan av utklädningskläder. Spola fram till när mamma kom och hämtade oss så skyndade jag mig att plocka undan det jag hade lekt med och tog på mig mina ytterkläder. Men när vi kom hem den kvällen insåg jag till min stora skräck att jag fortfarande hade på mig armbandet. Och det var då jag insåg att jag var en tjuv, praktiskt taget en brottsling. Jag var så upprörd av mina kriminella aktiviteter att jag började gråta. Jag var helt övertygad om att min dagmamma visste att armbandet var borta och att hon skulle bli arg på mig och skälla ut mig inför alla andra barnen som den brottsling jag var. För att inte tala om hur besvikna mina föräldrar skulle bli när de insåg att de hade uppfostrat en brottsling. Japp jag är inte helt säker vad som hände men jag är ganska säker på att ingen brydde sig. Men i min 6 åriga hjärna var detta väldigt traumatiskt och jag minns detta fortfarande som väldigt traumatiskt.
 
 

Barndoms Cringe

0 Läs mer >>
Förlåt för missat inlägg i söndags, men det visar sig att morsdag är ännu värre än alla hjärtans dag när det kommer till att jobba i blomsteraffär. Alla extra timmar och konstanta stress tog så mycket på mina krafter att det kändes som jag låg i koma i mpndags för min energinivå var helt på noll och det tog mig hela dagen att ladda om ny energi. Men nu är jag tillbaka vid liv igen och det är inte detta som dagens inlägg ska handla om. Utom detta är något som jag har planerat att skriva om ett tag men helt enkelt inte blivit klart till fören nu. Det är väl vid det här laget ingen nyhet att jag tycker om att läsa. Och jag försöker hela tiden hitta nya sätt att bli inspirerad till läsning och böcker.
 
Little owl libraries, book boxes, eller vad man nu vill kalla dem är ett fenomen som jag har vetat om ett tag och en ide som jag verkligen gillar men det är inte fören jag flyttat till Brighton som jag verkligen kan ta del av det. För jag passerar trevligt nog en sådan här bok box varje dag på väg till jobbet.
 
Jag borde kanske ta och förklara lite bättre vad det är. Och egentligen är det väldigt simpelt. Det är en liten låda eller ett skåp som folk sätter upp på staketet till sin tomt eller om man har tillstånd i en park eller andra allmänaplatser och de ser ut lite som en brevlåda. Men istället för post så finns där i ett litet urval med böcker. Tanken är att det är som en gemensam bokhylla eller bibliotek för alla som passerar, så vill man ha något att läsa kan man plocka upp en bok och sedan uppmuntras man att lämna en bok tillbaka. Men det är inget krav. Bok boxen jag passerar varje dag måste vara väldigt populär för det är alltid olika böcker inne i den. Vissa dagar är det nästan helt tomt och nästa dag har någon generös människa rensat bland sina böcker hemma för då är det helt fullt igen.
 
Förutom den här bok boxen visste jag även om en till i Brighton som jag snubblat över tidigare. Så jag bestämde mig en ledig dag att ta med mig tre böcker som jag läst och var villig att lämna vidare till någon annan och se om jag kunde hitta tre nya böcker att ersätta dem med istället.
 
 
Bäckerna jag valde att byta bort var:
 
 
 
 
 
Bok Box nummer ett, det här är den jag passerar på väg till jobbet varje dag.
 
Bok Box nummer två, Hur fin är inte denna, den visade sig vara mest för barn men jag hittade ändå en bok jag ville läsa.
 
 
De tre nya böckerna jag plockade upp är:
 
"When Gregor falls through a grate in the laundry room of his apartment building, he hurtles into the dark Underland, where spiders, rats, cockroaches coexist uneasily with humans. This world is on the brink of war, and Gregor's arrival is no accident. A prophecy foretells that Gregor has a role to play in the Underland's uncertain future. Gregor wants no part of it -- until he realizes it's the only way to solve the mystery of his father's disappearance. Reluctantly, Gregor embarks on a dangerous adventure that will change both him and the Underland forever."
 
 
"When a newborn baby dies after a routine hospital procedure, there is no doubt about who will be held responsible: the nurse who had been bannes from looking after him by his father."
 
"Recently married Bess should be blissfully happy, but as she plans a party for her husband, the cracks are beginning to show. Jojo, Bess's stepdaughter, has a point to make; Bess has swept into her fathers life but she won't ever replace Jojo's late beloved mother.
 
Gregor var den ända av dessa tre öcker sm jag hade hört talas om tidigare för den är skriven av suzanne collins som skrev the hunger games och det var de böckerna som fick mig att börja läsa ordentligt. Så jag har haft lust att läsa något annat av henne men det har inte blivigt av, men nu fick jag ju den perfeka chansen.
 
De andra tvp böckerna plockade jag upp bara för att baksidan löt ganska intressant. Kanske tycker jag om dem kanske inte. Men det är ju gratis, så det spelar inte så stor roll. Att läsa böcker ur bok boxer handlar med om att hitta böcker som man kanske inte hade plockat upp annars och att förhoppningsvis bli positvt överraskad över ett fynd man gjorde i en liten låda längs med en vanilig gata som innehöll 10 böcker.
 
Finns det någon sådan här bok box i din närhet? Ge dig ut påspan och se om du kan fynda något!
 
 
 
 
 
 

Little Owl library

1 Läs mer >>
Dagens inlägg är inte så komplicerat. Jag vill baar dela med mig av lite bilder ifrån Kew Gardens. Jag var där i helgen med en kompis och tittade på Orkidé utställningen de har i hyllning för thailänsk kultur och thailänska orkideér. Det var helt fantastiskt färgglatt och så mycket blommor att man knappt kunde titta på allt och ta in det. Min favoritdel var helt klart en tunnel gjord bara av Vanda orkideer!
 
Men orkideerna var bara en del av Kew Gardens, det finns så mycket annat att se på. Vi snubblade även över en konstinstallation av girlanger med torkade blommor som hängde ifrån taket och fyllde ett helt rum. När man gick imellan dem känder det nästan som ett stillastående blomsterregen, så himla mäktigt och effektfullt.
 
Och jag var även i Kew Gardens i oktober så om ni undrar varför det blommar perenner på vissa bilder så är det förklaringen. Även om det är vår i England är inte naturen så knäpp att träden är gröna eller sensommarblommorna har slagit ut. Men jag tänkte att jag kombinerar årstiderna i det här inlägget och bjuder på lite trädgårdsinspiration ifrån Kew Gardens.
 
Några av mina favoriter i parken är Rododendron dalen, Ginko träden och bambuträdgården, Palmhuset, Princess of Wales conservatory, och Trädtoppspromenaden.
 
The Hive är också något som jag uppskattade mycket mer nu när trädgården såg lite tråkig och grå ut utomhus. Det är en enorm metallkonstruktion som är upphöjd något ifrån marken och är formad som en bikupa. Glasgolv, skiftande ljus, och ett hypnotiserande surrande ljus skapar en väldigt udda atmosfär. Och jag läste att ljuset och ljudet inte är inspelat utom det sänds ut i olika mönster efter aktiviteten i en riktig bikupa i närhten. Hela konstverksskapelsen är byggd för att lyfta upp hur viktiga bin och är och det stora problemet vi nu bemöter när pollinerare dör runt omkring i hela världen.
 
Även om det är ganska dyrt att besöka så är det så himla fint, överallt!! Och jag rekommenderar verkligen ett besök hit om du befinner dig i London och har en dag över. Jag har inte besökt några andra trädgårdar i England än så har inte så mycket att gämföra med här. Men kan helt klart säga att det slår alla botaniska trädgårdar osv, som jag har besökt i sverige!
 
Vill också bara nämna att det finns en risk att man går vilse i den här trädgården. Det är verkligen en Engelsk trädgård i sann bemärkelse. För jag tycker att jag har ganska bra lokalsinne och jag vet hur man läser en karta. Men när jag var här första gången och ville utforska parkens alla hörn använde jag min både av karta och skyltar för att hitta rätt, men jag lyckades ändå gå tokfel flera gånger. Det ändåa positiva är att det finns fina saker att titta på var man än går, det tog mig bara mycket längre än väntat att komma rätt!
 
 
 

Kew Gardens

1 Läs mer >>
För att vara årets kortaste månad tycker jag februari kännts superlång, och inte på ett dåligt sätt. Utom nu när jag blickar tillbaka inser jag att jag har hunnit med så mycket olika saker på min fritid, Det har väldigt mycket att göra med att jag har haft besök inte en utom två gånger den här månaden. Wow så mycket socialt liv! men det ha också vart en av de mest häktiska peroiderna på jobbet tack vare allla hjärtans dag....jag jobbade 45 timmar på tre dagar. Och bara om jag titar tillbaka på vädret under månaden känns det nästan som jag har upplevt ett helt år. Vi började med ganska vanligt tråkigt grått väder, inblandat med en och annat skyfall av regn. Sen i mitten av månaden kom våren och jag snackar sol och tillräckligt med värme för att man kan skippa jackan. Och plötsligt blommade det överallt. Men så den här veckan som gått kom vintern. Vi har in princip inte haft minusgrader i Brighton på hela vintern, tror det vart frost max 10 nätter och någon snö har det inte vart att tala om, jag har sett en och anna snöflinga dala ner. Men inget har överlevt att lägga sig på marken. Men denne veckan blev det äntligen vinter minsann. Skulle nästan kunna göra ett helt eget inlägg om hur underhållande och tragiskt det är att se britter försöka hantera snö ch minusgrader. Men det är inte vad dagens inlägg ska handla om utom nu har jag redan babblat på ett tag så vi börjar med mina favoriter istället!
 
1 Globalls
Jag var i princip 100% säker på att detta skulle bli en favorit innan jag gick hit och jag hade rätt, för det har inte blivit bara ett besök hit den här månaden utom två tack vare mina gäster så jag hade någon att spela med. Första gången tog jag och Julia an oss dinosauriebanan och ett par veckor senare spelade jag och min syster Elvira på den tropiska banan.
 
2 Picknick på stranden
 
Vårkännslorna var på topp när jag och Elvira besökte stranden i Brighton och såg alla människorna som slappade där och njät av vårsolen så vi gjorde som alla andra och slog oss ner, ena dagen med nypressad lemonad och nästa dag med årets första glass! En favorit i sig. Stranden i Brighton är ingen sandstrand utom den består av rund småstren. Lite småknöligt att promenera på och inget som utstrålar badstrand direkt. Men det är optimalt i en stad för det ät ett så himla bra material att sätta sig ner på och ha lite picknick, här finns det ingen risk att få sand på något oönskat ställe!
 
 
 
3 Seven sisters
En kust med höga kiva kalk klippor har alltid faskinerat mig när jag ser bilder på det. Och det är lika mäktgt i verkligheten. Så jag har i princip bara väntat på att vädret skulle bli tillräckligt utflyktsvänligt så att jag skulle kunna ta mig en dagstur till seven sisters. Det var en sjukt behaglig promenad med helt galna vyer och jag kommer hundra 100% komma tillbaka längre fram i vår eller  till sommaren!
 
 
 
4 The hate you give
Jag har hunnit med en del böcker i månaden också. Men den absolut bästa är helt klart The hate you give som Julia pratade om hela tiden när hon var här. Så när vi var i London var ett besök till Waterstones på Picadilly givet så att jag kunde köpa boken och läsa den jag med. Och Wow. Boken handlar om Star som är bor och är uppväxt i gettot. Hennes föräldrar vill att hon ska veta och uppskatta vart hon kommer ifrån vilket är varför de bor kvar, men de vill också ge henne en framtid med fler möjligheter så Star går i High School i ett betydligt finare område där hon är en av en handfull svarta elever. I första kapitlet i boken blir en av Star's vänner sjuten av en polis. Star är ända vittnet förutom polisen. Och boken handlar om utredningen, om rasismen som fortfarade finns i USA, om den extremt segregerade värld det är där alla lever i små bubblor sv sina egna verkligheter och vilka kulturklockar som uppstår när man lever i flera av dessa bubblor eller flyttar ifrån en till en annan. Extremt bra bok, tack för tipsert Julia och jag tipser vidare till alla andra!
 
5 Fika!
Jag har vart så sjukt många bra fika ställen denna månaden att jag inte kunde göra en punkt till var och en och jag kunde heller inte välja en favorit så jag slog i hop dem till en mega-fika-punkt!
- Bill's: (Här spenderade jag och Julia 3 timmar i en av våra episka fika sessioner, genom att dricka massa te och prata om allt möjligt. Jag gillar Bill's i vanliga fall men den här gången är det tack vare sällskapet som det hamnar på listan)
-Choccywoccadoodah: (varje chokladälskares dröm, om det är möjligt att få en överdos i choklad så tror jag det är här det händer, men jag klagar inte)
-the Mock turtle: (Detta är precis så jag tycker att ett ställe som serverar afternoon tea ska se ut, helt galet pittoreskt)
-Cereal killer Cafe: (Det här är en upplevelse, jag menar att fika här är gott, men det är flingor. Det är för att ta in den galna atmosfären och bara få vara på ett ställe där det är socialöt acceptabelt att hälla malteesers på sina lyckycharms flingor som gör att man går hit)
 
 
6 Alla hjärtans dag flumm på jobbet
Även om jag har klagat en del på hur etremt mycket job det var under alla hjärtans dag så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte hade kul på samma gång som jag var trött. Och jag tror alla mina kollegor hade samma sinnesställning vilket gjorde att det var en hel del flum på samma gång som vi var sjukt effektiva så klart. Kombinationen av det humöret med att vi i vanliga fall jobbar en och en till att alla nu jobbar på samma gång gör att vi nog inte vet hur vi ska hanterna så här mycket sociallt umgänge under en hel arbetsdag. Som värst var det på kvällen innan den stora dagen när jag efter 14 timmar på jobbet satte mig på tåget hem och de ringer ifrån en annan butik helt desperata och undrar om jag kan komma och hjälpa dem för de har fortfarande massa beställningar kvar. Mitt samvete hade inte klarat att lämna dem i sticket så även om jag har noll energi vid det här laget rullar jag in till butiken i Hove vid 10 tiden på kvällen och de två timmarna jag är där är bara en flummig röra i mitt huvud. ca 10 pers jobbar och trängs på en yta som vanligen max 2 pers jobbar på på samma gång. Orderlappar, pizza bitar och blommor flyger kors och tvärs. Och pricken över i är när Aryata som fyller år den 14 feb ger oss uppdateringar på hur långt hennes mamma hade kommit i sin förlossning av henne vid den här tiden på kvällen. Och plötsligt är det som att jag och Aryata simulerar hennes födelse när hon försöker dra ut en propfull sopsäck ur soptunnan som jag måste hålla fast nere på marken. Hon sitter på golvet och stönar och drar. Och jag håller i soptunnan och ropar "PUSH!" Japp det känder som en riktig vinst när hon lyckades få ut den soppåsen. Tror det här kombination av extremt focus på jobbet, övertötthet, flumm och gräns till galenskap är någor som bara kan uppnås när man är inne på sin tredje dag av +12 h arbetsdagar med samma  kollegor! men hey nästa helg är det mors dag i storbrittanien så då kommer det garanterat vara minst lika mycket att göra.
 
7 Bankkonto!!
Detta är inte det mest äventyrliga eller spännande av allt jag har gjort i februari, men det har tagit mig fyra månader (nästan) att lyckas skaffa ett bankkonto så jag behöver fira att det äntligen är fixat, för nu känns det som att jag äntligen kan slappna av och känna som att jag faktist bor här. Möten, väntan, telefonsamtal, väntan och vänta lite till det är den process som har vart för att jag till sist fått jaga ifatt alla papper och dokument som jag behöver för att existera som en person i storbrittanien och få öppna ett bankkonto och nu är det äntligen klart!!!
 
8 Wicked
Även i februari blev det ett besök till london för att kolla på musikal. Jag har vart på musikal eller koncert/balett i alla fall en gång varje månad sedan jag flyttade till England och det känns som en tradition jag vill hålla på. Denna gången var det annorlunda för att hade sällskap för första gången. Jag och min syster kollade på Wicked tillsammans, och liknande när jag kollade på the Addams family så visste jag väldigt lite om handlingen innan jag kollade på den (inte som med Hamilton och Les Miserables där jag i princip kan hela musikalen utantill). Vad jag visste om handlingen ifrån början var att den handlar om häxorna ov OZ, den utspelar sig innan Trollkaren ifrån OZ, the wicked witch of the west och Glinda the Good är vänner, Idina Mentzel har spelat huvudrollen och paradlåten är defying gravity. Allt annat vad gäller handling var en överraskning och jag blev glatt överraskad. Vet inte om ni kommer ihåg det men det kom ut en film för några år sedan som också handlar om häxorna av OZ origin story, men jag föredrar Wickeds berättelse mycket mer än den filmen. Alla karaktärerna ifrån Trollkarlen ifrån OZ fick sig en twist och det var mycket mer av ett övelapp i berättelserna än vad jag trodde, vilket bara var en bra bonus. Jag älskar orginalet och Judy Garland och istället för att förstöra den berättelsen som jag lite tickte att filmen the great and powerful OZ gjorde så var Wicked ett jättefint kompliment till Trollkarlen ifrån OZ. En detalj som egentligen inte var viktig för storyn i sig men som förhöjde upplevelsen för mig var att teatern som den spelades i Victoria Apollo theatre är en teatern i art deco stil. Och med den gröna belysningen var det som att hela teatern var en del av the Emerald city!
 
 
 

Feruari Favoriter!