The Pentlands

I helgen var jag åter på äventyr. Jag hade tre dagar ledigt och spenderade dem i Edinburgh. Idag handlar det dock inte om vad jag gjorde i själva Edinburgh det får ett eget inlägg snart. Första dagen spenderade jag med att vandra i the pentlands precis utanför Edinburgh och det är det jag tänkte dela med mig om idag.
 
 
Att få vandra var nämligen någon av de största anledningarna till att jag valde att åka till just Skottland under helgen. Hade jag haft mer tid på mig hade jag gärna gett mig upp i högländerna men jag sparar det till en annan gång. Så med hjälp av Google hittade jag skottska berg som var lite mer lättillgängliga. Hade inte hört talas om the pentlands tidigare så hade ingen koll på vad det fanns för vandringsleder där, hur länge det skulle ta att gå olika slingor och vad som är den bästa vägen. Men det var lätt att ta sig dit, bara att hoppa på bussen från stationen i Edinburgh. Jag hittade en karta med olika leder och kollade lite bloggar efter bilder och tips om vandringsställen.
 
 
 
Så å ena sidan hade jag ingen koll på jag smakar skulle förvänta nig när jag kom dit eller vad min plan var för dagen. Men jag kände också att jag var tillräckligt förberedd så att det skulle lösa sig på plats. Jag såg till att packa ordentligt med mat och vatten, ha laddad telefon med powerbank, kängor och bra kläder, samt karta i telefonen.
 
Dom här fåren var väldigt underhållande att kolla på, men gjorde mig också väldigt nervös för trodde någon skulle ramla och trilla ner för stupet med tanke på hur det hoppade och sprang runt
 
 
Min startpunkt var flottetstone eftersom det var vad jag kunde förstå där de flesta börjar olika vandringar i the pentlands och på så sätt borde de ha största infocenter. Och mina aningar var rätt, kunde plocka upp en fysik gratiskarta när jag var där så jag använde den istället under resten av dagen för det var ändå samma jag redan hade i telefonen. Sen gällde det att få ek känsla för avstånden på kartan i verkligheten och inte gå vilse med en gång. Visste ju tillexempel inte om det skulle vara prickat eller inte.
 
 
Karta över pentlands; den tjocka svarta linjen är så jag promenerade under dagen.
 
 
Om ni undrar över den lilla avstickaren jag gjorde i vänsta hörnet så gick jag inte vilse, utom ville kolla in vattenfallet som vad utmärkt på kartan.
 
Efter att ha spanat in kartan ville jag gärna vandra efter ryggen med toppar och passera den större sjön som var markerad. Och bestämde att jag skulle gå det hållet som lär mig passera sjön först. Den vägen var antigen grus eller asfalt så kändes inte som att det var någon risk att jag skulle gå vilse medans jag lokaliserade mig.
 
 
 
Första två timmarna var ganska blåsiga och grå. Det regnade inte direkt men det var dimmigt på ett sätt som ändå gjorde en blöt. Detta gjorde mig inte direkt något för den hör typen av väder passar liksom in i den här miljön. Men jag kände mig lite tveksam till ifall jag skulle gå upp på ryggen med toppar eller inte. Det blåste supermycket nere i dalgången där jag befann mig och jag kunde se upp längs bergen hur molnen bara seglade förbi. Beslutade mig dock för att testa för jag kunde ändå se några andra människor där uppe, och jag är verkligen glad att jag gjorde det för den här biten av vandringen var den bästa under dagen. Första toppen som jag besteg (och som också var den högsta) klättrade jag upp på i total dimma. Det var ingen fara för att jag inte skulle se var jag gick men utanför bergskanten kunde jag inte se något. Så istället för storslagen utsikt hamnade jag i en gråvit bubbla i världen, men det var ganska speciellt och häftigt på sitt eget vis.
 
 
När jag började gå ner från toppen igen på andra sidan kunde jag dock se hur solen ville bryta igenom och jag såg till att plocka fram kameran ifall jag skulle få en glimt av landskapet under mig. Och det gjorde jag, på en period på typ 5 minuter bröt solen igenom och det blev klarblå himmel. Och landskapet öppnade upp sig med helt otroliga vyer kändes lite svårt att greppa att det var riktigt och att det var detta jag hade haft omkring mig hela tiden. Men jag kunde se sjön och vägen jag gick längs tidigare på dagen. Jag kunde se Edinburgh och havet i fjärran och det låter konstigt men trodde inte att brunt och grönt kunde vara så här färgglatt!
 
 
 
Bilden ovan är tagen på vägen ner för kullen på den här bilen, ca 5 minuter emellan bilderna. Då kan man fatta hur fort allt ändrade sig vädermässigt!
 
 
 
Egentligen känns det inte som att jag behöver skriva någon ting i det här inlägget för det handlar bara om bilderna och det fantastiska landskapet men låtsas som att no kanske bryr er om mina ord också xD
 
 
 
 
 
Träffade en dam ifrån Edinburgh på vägen ner mot Fotterstone igen och hon blev imponerad av mig att jag hade hittat till pentlands min första dag i Edinburgh. Hon sa att hon tycker det är syna att alla turister som vill vandra och få lite utsikt på köpet alltid väljer Arthurs seat. Arthers seat är ett berg inne i Edinburgh och faktiskt nummer 1 på saker att göra i Edinburgh på TripAdvisor. Men jag får verkligen hålla med damen jag träffade ifall man faktiskt vill ha lite natur och få ut mer rent vandringsmässigt och inte bara vara en av dussintals turister som tar selfies så är penterlands ett bättre alternativ. Först och främst är det mycket större så det rymmer ju fler folk, topparna är högre så storslagen utsikt är det ingen brist på. Och det känns mer som ett dolt smultronställe som lokalbefolkningen utnyttjar mer än turister.
 
Arthurs seat
 
När jag vandrade här mindes jag också hur trevligt det är att det liksom hör till att man hälsar på alla man möter, det känns liksom som ett fenomen som bara existerar i naturen och på landsbygd.
 
Mängden skylt och varning kändes nästan komisk, det hade inte ens behövts hälften så mycket grejer för att jag skulle se att den grenen är farlig.
 
 
Åter i flotterstone var klockan bara 13 och kände att jag inte var redo att ge mig för dagen utom bestämde mig för att göra en etapp till. Denna gången i riktning mot Edinburgh så jag kunde hoppa på bussen närmare åt det håll jag ändå skulle. Hade sett på morgonen att det fanns en busshållsplats i swansea och på kartan gick det stigar även det dit. Det saknade dock info center och låg i samband med en golfbana med massa egna gångar så är ganska glad att jag inte hade detta som startpunkt.
 
 
 
 
På vägen ner från Ammemuir Hill som var dagens sista topp och hade dagens bästa vy över Edinburgh tack vara sitt läge så stötte jag på ett gäng Highland Cattles och då kändes det som att jag var i Skottland på riktigt. Jag hade sett får och kor under hela dagen men Highland cattle är ju något extra, speciellt i Skottland.
 
 
 
Vid dagens slut hade jag vandrat i ca 8 timmar (inkluderat konstanta stopp för fotografering och några matpauser). Totalt blev det 25 km, och jag var helt klart trött men det jade nog lika mycket att göra med att jag sov lite dåligt på nattåget dagen innan som att jag spenderar hels dagen med att vandra. Är så sjukt tacksam över mina vandringskängor dock, för inte det minsta ont i fötterna hade jag! Men jag somnade typ runt 8 när jag kom in på hostlet så att utforska Edinburgh sparade jag till nästa dag.
 
 

Kommentarer:

1 Julia:

skriven

ÅÅÅh det är så magiskt! Låtsas inte bara att jag bryr mig om dina ord ;) Är så imponerad över hur du tar dig för saker och bara gör, haha låter så himla uppstyltigt nu men blir verkligen inspirerad av dig på det sättet! Mysigt att man även här pratar med andra vandrare på ett sätt man inte gör i civilisationen x)

Svar: Åååå tack vad snällt, betyder jättemycket <3 Det är bara att hoppa på ett tåg eller flyg och åka på äventyr!!
Mathilda

Kommentera här: