90-talsnostalgi
Jag har hört någonstans att 90-talister är den mest nostalgiska generationen någonsin. Vi har knappt blivit vuxna men vi är ändå nostalgiska över saker i vår barndom. Och vi lyckas till och med hysa nostalgiska känslor över tidsperioder och saker som vi aldrig upplevt. Framförallt för allt som har med 80-talet att göra. Genom att titta på klassiska filmer som the breakfast club och 16 candles kan vi känna att vi har upplevt ett åttionde som passerade innan vi föddes. Och när serier som stranger thing dyker upp kan vi på riktigt känna oss nostalgiska. För även om vi aldrig upplevt det på riktigt känns det så bekant för oss på grund av allt vi sett vis media.
Men nu har vi passerat den magiska gränsen 15-20 år sedan 90-talets slut, vilket innebär att vi kan titta tillbaka på allt som kändes supertöntigt och gammalt för bara några år sedan och nu tycka att det är häftigt och retro. Hör upp alla 90-talister för första gången kan vi vara nostalgisks över en tidsperiod vi faktiskt har upplevt. Och tro inte att vi snålar på krutet för att fira detta. Fört och främst är det väl ingen nyhet att 90-talsmode har blivit trendigt igen med choker halsband, mom jeans, blommiga klänningar med knappar längs fronten, stickade tröjor i grälla mönster, t-shirts under klänningar med spagetti staps och "scrunchies" hårsnoddar. Och jag ska inte ljuga jag är helt med på detta mode och älskar modet för tillfället. Men den senaste veckan fick jag två stora doser 90-tals nostalgi att jag blev lite chockad av fenomenet på samma gång som jag älskar det.
Den första kom i form av en ny tv-serie på Netflix jag hittade vid namn, Everything sucks. Det är ett klassiskt high school drama med många av de steriotypiska karaktärerna vi känner igen i en extremt 90-talig atmosfär där internet är något som knappt någon använder, men alla tonåringar vill ha en fast telefon på sitt rum (helst med sin egen linje). Jag visste inte vad jag skulle tycka om den här serien och ifall den skulle utvecklas ifrån den här utgångspunkten. Men alla karaktärerna visar dig ha ett fantastiskt djup (utan att det känns överdramatiskt) och slutet på näst sista avsnittet fick mig att gråta som en liten tok. Så jag rekommenderar stark att ni kollat in den oavsett hur nostalgiska över 90-talet ni känner er.
Andra dosen 90-talsnostalgi är kanske den mest kraftiga, i alla fall den mest udda. Jag och min syster besökte Cereal killer café i London, ett café som bara serverar flingor eller flingbaserade recept. Vilket i sig låter lite galet, men ska det va så ska det va. Det är därför alla typer av sockriga radioaktivt färgglada flingor som man knappt visste existerade som står på menyn. Och man kan naturligtvis välja mellan alla möjliga tänkbara mjölkvarianter och toppingar.
Ett sådant här ställe behöver rätt atmosfär och atmosfären är 90-talet. Vi snackar VHS band på väggarna, tjock tv i hörnet, alla tänkbara leksaker man hade när man var liten och typ glömt i ett glasskåp på väggen som konst. Jag och min syster satt under en tavla full med beenie babies och vi hittade två som vi haft utan att ha vetat att dom faktiskt var trendiga märkes gosedjur. Notan kommer i ett VHS fodral och sittplatserna är förutom stolar också sängar med teletubby eller snobben sängkläder. Det finns helt oändligt mycket att titta på här och att ge lite uppskattning till flingor har jag inget emot, det funkar ganska bra som fika (mycket bättre än frukost i alla fall)!
skriven
Åh blev så taggad på den serien! Har hört om den på radion (nähe) men du sålde in den bättre :) har tänkt på det där om 00-talet ens kommer bli något folk ser på nostalgiskt, för det var ju främst då jag började få riktigt tydliga minnen men stilmässigt känns det som ett mellanrum? Hm. Eller så var jag för liten för att se sånt