0 Läs mer >>
Hej, det var visst ett tag sedan nu. Men först jobbade jag 12 dagar i streck och sedan trog jag till Paris och lämnade min dator hemma. Men nu är jag tillbaka med ny energi, nya upplevelser och massa att skriva om så nu kör vi första biten av mina dagar i paris och vad man väl får säga är mitt första intryck av staden.
 
Jag har aldrig vart i Paris innan men det har såklart alltid funnits på min lista av platser jag vill besöka det har bara alltid varit något annat över hela tiden. Men nu när jag bor i södra England och kan ta tåget från London till Paris på ca 2,5 timma var lockelsen för stor och jag bokade en sistaminuten trip när jag insåg att jag hade tre lediga dagar den här helgen.
 
 
 
 
 
Och även om jag inte vart här innan så är Paris precis som många andra stora världsstäder så pass kända och exponerade i media att man har en bild av dem innan man åker. Man vet vilka sevärdiheter man vill se, men man tror sig ochså veta hur själva staden känns, atmosfären, folket, kulturen, klimatet, osv. Och Paris är inte direkt försiktig med att sälja in en iage till världen som den mest romantiska staden i världen, platsen där den bästa maten i världen finns, och antagligen den vackraste staden i världen. Det finns något som heter Paris-syndromet och framförallt drabbar japanska turister som besöker Paris för första gången. Det går ut på ungefär att man har en extremt överromantiserad bild av en plats och sedan får den brutalt krossad av verkligheten när man inser att det ine alls var så romantiskt, fint och storslaget som man trodde. Istället var det fullpackat med turister, påträngande försäljare och otrevliga servitörer. Detta i sin värsta form leder till att 20 personer om året som besöker staden blir så djupt deprimerade att de måste besöka sjukhus och proffessionell hjälp.
 
 
 
Jag har väl aldrig upplevt det så illa men liknande upplevelser har jag väl haft när man ser stora sevärdigher i verkligheten. Jag tycker nästan alltid att det känns som att byggnader eller monument är mindre i verkligheten än vad jag förväntat mig eller att omgivningen runt dem är annorlunda. Det är då man inser vilken påverkan kameravinklar gör och varför man bara sett vissa saker ifrån ett perspektiv på bild. Dågra exempel på detta som jag har haft är Pyramiderna i Giza som visst var imponerande men som praktiskt taget låg inne i Cairo så man hade en stad i bakgrunden, samt plastpåsar och annat skräp i sanden runt fötterna och en jättestor asfalterad parkering med mega turistbussar mitt emellan två av pyramiderna. Detta var saker som jag inte förväntade mig och tog verkligen ner på hela stämningen.
 
 
 
Ett annat exempel är Times Square i New York, det ser superbra ut på bild och uppenbarligen på film. Jag hade förväntningen av att det skulle fortsätta hela gatan nästan men området med de lysande billboardsen är inte alls så stort som mn förväntar sig. Man måste stå på mitten av området för att få känslan att vara omringad av skärmnarna vilket gör att det finns typ två håll att fota på. Och går man lite till vandrar man fort ut på en vanlig gata igen och det finns snart inga spår om lysande reklamskyltar kvar. Så hela grejen med att när man åker taxi i New York har man en rad av lysande reklamskärmar över sig är ganska fake. Inte minst sagt eftersom området nu i princip är avstöngt för traffik så att alla turisterna ska få plats att myllra runt.
 
 
 
Så Parissyndromet är något jag har i bakhuvudet kanske speciellt nu när jag faktiskt besöker Paris. Och det är inte alls att jag förväntar mig att staden är dålig, bara att jag har mer realistiska förväntningar och att jag är beredd på att Eiffeltornet känns mindre i verkligheten än vad jag förväntat. Men i tillägg till vad man ser i media känner jag många som har vart i Paris och berättat om staden och de brukar kortfattat säga två saker, "Staden är fantastisk och Mona Lisa är väldigt liten i verkligheten". Allt detta i tillägg till att jag besökt en hel del andra städer i Europa gjorde att jag hade en ganska bra bild framför mig när jag reste tänkte jag.
 
 
 
 
Platser jag ville se i Paris:
Montmarte
Sacre Coeur
Eiffeltornet
Notre Dam
Arc de Triomphe
Champs Elysee
Pantheon
Louvren
 
Sånt jag trodde om staden
Fransmän kan vara otrevliga och inte tycka om/kunna prata engelska
Mona Lisa kommer vara pytteliten
Eiffeltornet är nog fint
Arc de triomphe är lika stort som triumfbågen i Barcelona ungefär
Seine kommer precis som alla floder genom städer vara ganska smutsig men broarna är nog väldigt fina.
Cafeer och bakverk är på topp
 
Sånt jag inte trodde om staden
Folk bär runt på baguetter
De flesta har randiga tröjor, scarf och basker på sig
 
 
Så nu delar ni ungefär den bilden av staden jag hade när jag åkte hit och wow blev jag imponerad!! Allt var för det första sjukt mycket större i verkligheten än vad jag förväntade mig vilket i princip aldrig händer utom snarare det omvända. Så jag fick snarare uppleva det omvända syndromet, allt var bättre än vad jag hade förväntat. Eiffeltornet var gigantiskt och det var så mycket plats och yta runt omkring för att man skulle kunna ta in det till fullo. Arc de triomphe var ett monster så stor den var och igen det var så mycket plats runt omkring. Jag har besökt många gamla europeiska städer innan och visst finns det en del pampiga bygganader men de brukar också kännas ganska trånga för att man byggde saker mycket tätare förr och kanske inte alltid hade lyxen att lämna massa öppen yta i centrum av en storstad. Men i paris fick allt liksom ta sin plats med råge och på så sätt komma till sin rätt. Det var ju parker, vistas och torg framför alla sevärdigheter så att de verkligen kunde uppskattas och jag kan fortfarande inte släppa hur stora, pampiga och vackra alla byggnader var.
 
 
 
 
 
Detta i kombination till att jag fick uppleva staden i strålande högsommarvärme såhär i April och att hela staden blommade i full prakt gjorde att jag fick något av ett omvänt paris-syndrom. Allt var bättre än vad jag väntat mig och det levde till och med upp till sin romantiska image. Folk gick verkligen runt och bar bagutter på gatorna. De hängde människor i varenda park, såg inte så många randiga tröjor men ett par baskrar och andra hattar. Och hör och häpna vattnet i Seine såg nästan blått ut. Detta är ända gången som en flod i en stad jag sett inte har varit en brun sörja. Themsen tar helt klart priset som vidrigaste vattendrag i världen.
 
 
 
Kommer dela med mig mer av mina äventyr i Paris under veckan men nu har ni i alla fall fått ta del av mitt första intryck. Att allt var bättre än vad jag väntat mig och jag har det hellre på det här sättet att jag blir posítivt överraskad så ska fotsätta att inte ha allt för höga förväntningar i hemligt hopp om att bli positivt överraskad och överväldigad när jag väl får uppleva något.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Paris och omvänt synd...

1 Läs mer >>
 
 
Nu är det vårvärme och det blommar för fullt i England, inte bara av lökväxter utom träden har slagit ut också. Det är något alldeles speciellt med att gå under blommande magnolior eller körsbärsträd. Jag minns att när jag var liten och vi bodde i USA så brukade vi åka in till Washington DC runt vattnet Tidal Basin där som är kantat av körsbärsträd och som ger en fantastisk utsikt över Jefferson Monument. Även om detta var långt innan instagramtiden så vet jag att mamma tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att ta några fina bilder på mig och min syster. Så i matchande rosa klänningar blev vi upplyfta i de rosa träden så våra mamma kunde ta några fina bilder på oss. Jag ser dock inte helt avslappnad ut i dessa bilder. Som fyraåring var avståndet ner till marken väldigt långt och jag klamrar fast mig för hela livet vid stammen. Elvira där emot som var knappt ett år fattade inte vad som hände och pappa var ju tvungen att hålla i henne hela tiden (ur bild) så hon ser hur glad ut som helst. Önskar jag kunde visa upp dessa bilder här men dom ligger hemma i Strömstad.
 
 
 
 
Dock så kan jag bjuda på nya bilder med körsbärsblom ifrån nu i veckan. Dessa är dock inte fotatde i Washington DC, inte heller i japan som antagligen är den platsen i världen som är mest känd för sina blommande körsbärsträd. Utom istället blev det en tur till Kensington och Chelsea i London nu i veckan för att spanade in de blommande träden. Dessa kvarter är verkligen så sjukt fina. Det spelar ingen roll vilken gata man går på, man blir lika frundrar över de fina husen och trädgårdarna. Det känns dock lite jobbigare att fota här (i alla fall längs med gatorna) eftersom det är framförallt bostadskvarter och inte riktigt lika mycket turister som inne i centrala London. Dock så ville jag fota allt hela tiden och en del bilder blev det. I tillägg till blommande frukträd och magnolior så var där massor av kamelior, tulpaner, påskliljor, mimosa, mm.
 
Hur ser det ut hos dig, är våren på gång?
 
 
 

Cherry Blossom

3 Läs mer >>
 
 
Idag vill jag dela med mig av ett pyssel som jag har knopat ihop den här veckan. En väggbonad av mackrame blev det. Jag har länge suttit och bläddrat och pinnat bilder av den här typen av väggbonader på Pinterest så kände att det tillsist var dags att testa själv. Jag har aldrig gjort macrame tidigare så valde därför att börja med ett ganska enkelt mönster som jag hittade en tutorial för på Youtube.
 
I tillägg till inspiration ifrån youtube och Pinterest blev jag också inspirerad av landskapsömmen svartstick och Jennys inlägg om den. Det jag gillade med det här mönstret var formspråket av kvadratiska och trangulara mönster samt kontrasten av svart på vitt. Det känns som en söm som är enkel att föra in i dagens trender. När jag såg bilderna på sömmen så fick jag tanken att hålla kvar iden med svart på vitt men på samma gång göra den transtarent, antingen som spets eller nu som macrame som jag valde att göra. Det vita är därför väggen som lyser igenom de svarta trådarna. Och jag ville därför se till att jag hittade ett mönster som var ganska öppet och lyftigt för att jag skulle få den här effekten. Och jag ville öven hitta ett mönster som var ganska stilrent med kvadratiskt och triangulärt uttryck. Och tycker att det jag valde att göra passade perfekt.
 
 
 
Så nu till själva förklaringen till hur jag gjorde. Jag ska göra mitt bästa men rekommenderar även att kolla in videon det är ganska krångligt att försöka förklara hur man knyter en knut. Först och främst gäller det att skaffa material. Garn, tråd, läderremmar, rep. Allt går att välja, det gäller bara att bestämma vad du vill använda dig av för att få det resultatet du är ute efter. Jag köpte ett tjock fluffigt svart garn och tyckte det funkade superbra. Sedan behöver du även något att knyta macramen på. Jag valde att använda mig av en gren som var relativt rak och jag gillar verkligen det enkla uttrycket det ger. 
 
1. Börja med att klippa 24 längder av garnet ca 2,2 m.
2. Vik dem på mitten och fäst dem jämt på pinnen genom att trä den genom en ögla runt pinnen.
3. Nu börjar knutmönstret. Varje knut behöver fyra trådar. Börja i vänsterkant och flytta dig sedan åt höger över bonaden genom att upprepa samma knut (totalt 12 för första raden)
 
Ta tag i fyra trådar
 
Ta den som är längst till vänster och lägg den över de två mellersta trådarna.
 
Tråden längst till höger lägger du ovanpå den andra tråden istället för bakom.
 
Lägg sedan den högra tråden bakom de mellersta trådarna och trä den ut igenom öglan som skapats längst till vänster.
 
Gör sedan samma sak en gång till men börja högerifrån istället för vänster ifrån.
 
4. När du gjort hela det första varvet och ska börja med nästa varv. Istället för att göra första knuten direkt under den ovan, börja två trådar in så att mönstret går omlott och ser flätat ut. Detta gör också att det stegvis smalnar av rad för rad tills du kan avsluta mönstret med en knut som en spets på det nu triangenformade mönstret.
 
 

Väggbonad av Macrame

0 Läs mer >>
 
 
"Every person should get a standing ovation at least once in life"

Wonder
R.J Palacio
 
Betyg: 5/5
 
Tre ord som beskriver boken: stark, känslosam, tankeställare
 
Låten som inspirerade boken:
 
Författaren till boken blev inspirerad till att skriva den efter att hon en dag var ute med sin son när de mötte en flicka med sin familj. Flickan hade ett deformerat ansikte och sonen började gråta när han såg henne. Palacio skämdes så mycket och ville inte göra situationen värre så hon tog med sig sin son och snabbt gick där ifrån. I efterhand ångrar hon hur hela det händelseförloppet gick men hon insåg att det kunde vara en viktig lärdom både för henne och för hennes son. Och efter att ha hört låten Wonder blev hon inspirerad att skriva den här boken.
 
Handling:
Wonder handlar om 10 åriga August han har blivit hemskolad hela sitt liv och är därför väldigt nervös över att börja 5:e klass i en vanlig skola för första gången. För vilket annat barn som helst hade det här vara jobbigt nog. Men för August är det bara en del av det som verkligen definierar hand liv. August ansikte. Han ser inte ut som andra barn. När han föddes förklarade läkarna att det berodde på en genmutation. Oddsen för att någon ska få den medicinska diagnosen dom August har är en på fyra miljoner. Han har sedan dess genomgått fler operationer än en vanliga människa skulle genomgått på tio livstider. Alla operationer han har genomgått är anledningen till att han blivit hemskolad hittills. 
 
August har lärt sig att låtsas som att han inte märker när folk tittar på honom. Men han vet alltid exakt när folk ser honom för första gången. Första dagarna i skolan hände det hela tiden. En liten paus i lärarens prat när hens ögon sveper över klassen och landar på August. Klasskamrater som gör den där inandningen av chock när de möter honom i korridoren. Folk som sneglar och viskar i klassrummen och i matsalen. Dom tror att August inte märker. Men det här har varit hela hans liv, så klart han märker.
 
August önskar bara att värden kunde förstå att trots att han ser annorlunda ut, trots att läkare och hand föräldrar kallar honom för mirakel så är han helt vanlig.
 
Tankar:
Jag läste den här boken igår och jag vet knappt vad jag ska säga förutom att den är så himla känslosams och stark. Jag grät från och till under hela boken. Det är verkligen en sådan berättelse där man blir förälskad i alla karaktärer, trots deras brister. 
 
August blir alltid definierad och dömd på sitt yttre detta är något han kommer att leva och kämpa mot hela sitt liv. Alla försommar som folk har och hur folk alltid kommer definiera honom på grund av hur han ser ut och inte vem han är.
 
Även om boken främst var skriven i August perspektiv så fanns det även flera kapitel där man fick följa de andra karaktärerna. När man gjorde det fick man se att även de som verkade vara de allra mest normala och kanske tvådimensionella karaktärerna hade något de också kämpade med. Skillnaden är att man inte kunde gissa det utifrån. Dom kan välja vem de berättar sina problem för, dom kan välja att dölja det. Detta är något August aldrig kan göra. 
 
Detta är verkligen en fantastiskt bra bok. Och den är skriven på ett språk dom jag tror tilltalar barn, karaktärerna ät ju trots allt 10. Så jag hoppas verkligen att den läses av både mellanstadieelever och föräldrar, samt alla andra som är ute efter en fin bok.

Wonder

1 Läs mer >>
Det känns som att vintern och våren har haft stridskamp den här månaden. Och även om det är mer vår här i England än i Sverige så har vi haft snöfall flera gånger den här månaden och våren har kommit på efterslänten. Med både Mors Dag och Påsk den här månaden har det helt klart bilvigt mycket jobb åter igen och det känns som att jag ha varit här tillräckligt långe nu för att ha hittat en rutin och börja känna mig som hemma vilket bara är trevligt. Och en del trevliga utflyckter har det också blivigt under månaden.
 
Bröllopsbinderi
Jag börjar med en jobbrelaterad favorit. Bröllopsbinderi. Den här månaden har vi haft våra första bröllop för säsongen vilket har fått mig att återuååtäcka ha roligt det är att binda brudbuketter. Det är så mycket planering och förarbete runt brudar och beställningar till bröllop att man nästan glömmer bort att i slutändan får man binda denna fantastiska bukett. Och efter att ha gjort årets första två brudbuketter den här månaden är jag helt klart mer peppad på resten av säsongen. 
 
 

The Lion King
Jag försöker hålla på min trend av att kolla på en musikal i månaden och i Mars blev det Lejonkungen. Jag har ju så klart set Disneyfilmen inna, men hade inte så mycket koll på livemusikalen annat än att jag har hört att den är helt fantastisk. Jag bokade min biljett två dagar i förväg och jag lyckades så tag på en biljett på främsta raden utan att den var allt för dyr. Jag tycker normalt sett om att sitta på balkong, men att sitta längst fram är en upplevelse som inte går att toppa. Och vad gäller själva musikalen kan jag bara säga, Wow. Kostymerna i den här produktionen är det sjukaste jag har sett. Dom lyckas skapa en hel savann med djur spelade av människor och det känns trovärdigt. Girafferna är nog dem jag blev mest imponerade av, de går på  superhöga styltor med både händer och fötter samt har ett enormt giraffhuvud på sitt eget huvud och att de klarar av att gå i den här typen av kostym i takt till musik är helt galet. 
 
 
 
Eftersom det här är en musical på scen är den längre än disneyfilmen och det innebär framför allt flera låtar, Grassland chant, Shadowland och the Lioness hunt är nog mina favoriter när det kommer till de nya tillskotten. Kompositören till Scenproduktionen av Lejonkungen Lebo M. är en Sydafrikansk kompositör och han skrev låtarna på flera Sydafrikanska språk, framförallt Zulu. Detta plus att casten är Poc, gör att det faktiskt känns betydligt mer som en autentisk afrikansk show. Har hittat lite olika bud men tror att de sjunger på 7 olika språk totalt i musikalen. Den ända kritiken jag har är att den känns lite för mycket Disney. Det kanske är en konstig grej att säga om en Disneymusikal. Men jag gillade alla nya afrikanska tillskott mycket mer än jag gillade Disneys poplåtar och skämten tagna rätt ur filmen. Förstår dock varför de är kvar, alla hade blivigt sjukt besvikna annars och Lejonkungen mer än någon annan musikal jag sett hittils är en musikal för barn. Tror i princip att alva publiken var barn, där ibland flera skolklasser som blivit inbjudna. 
 
 
 
Kick the PJ Space Trip
Men lejonkungen var inte den ända scenföreställning jag kollade på den här månaden. Från den sjukt pampiga prodoctionen på Lycam theatre till en show producerad av en person och framförd av fyra pers i den pyttelilla lokalen på the Komedia i Brighton. Detta är Kick the PJ's Space Trip. Kick the PJ är en yourtuber jag följer, han bor i Brighton och han håller nu på med sitt senaste projekt, att sätta upp en production på scen. Jag kollade på den första av två uppsättningar han hade för sin work in progress teater. Och det var en lågbudget produktion på det allra bästa sättet. Humorn var helt klockren och hela publiken älskade det. Jag vet inte om man skulle uppskatta det här ifall man inte har kollat på hans videos och vet lite om vem han är innan. Men hela publiken var ju redan fans så vi uppskattade alla internskämt och det var som att se en av hans kortfilmer i ett nytt format.
 
 

Devils Dyke
I stort sett ända naturupplevelsen jag har fått den här månaden. Men det var ju som tur var ett väldigt lyckat uttflyktsmål. Bästa bonusen är att det är gångavstånd (om man är hurtig) så det är ju smidigt att besöka fler gånger!
 
 
 
Nattliv
Jag var även ute ute för första gången i Brighton den här månaden. Jag är inte så mycket av en festarmänniska men tycker ändå att det är kul att gå ut ibland. Jag har nu vart ute ett par tre gånger i England och det vinner helt klart över både Sverige och Kanada. Musiken och sämmningen är alltid så himla mycket bättre här än på ställen jag har vart tidigare. Så det är inte helt omöjligt att det blir fler kvällar på byn. Vill också tillägga att vi avslutade kvällen på ett diner med att dricka en kopp te kl 3, hur brittiskt är inte det xD
 
 
 
Simon vs the homosapiens agenda
Har både läst en hel del bra böcker och kollat på bra tv-serier den här månaden. Men av allt så har jag en bok som jag läste på en dag och en tv-serie som jag kollade på på en dag. Så det är den som får hamna på den här listan. Vi börjar med boken. Simon vs the homosapiens agenda. Det började med att jag såg trailerna till filmen Love Simon som kommer it nu i april. Och efter att ha gjort det var jag bara tvungen att gå ner till bokaffären och köpa ett ex av boken. Den är inte så himla lång och den är skriven i ett tempo som gör att man bara flyger igenom.
 
Boken handlar om Simon, enhelt vanlig kille bortsett ifrån en hemlighet han är gay. Vi får följa hans berättelse om hur han kommer ut till sina vänner och sin familj. Det bra och det dåliga. Vi får följa hans vanliga liv i skolan med hans vänner och mailen han skickar till Blue den ända andra personen som vet om hans hemlighet. Blue går på samma skola som Simon och delar samma hemlighet. Men de är inte redo att komma ut för världen och de håller därför sina identiteter hemliga för varandra, även när deras vänskap djupnar.
 
Detta är en så sjukt bra feelgood bok, med välskrivna karaktärer och ett bra budskap. Det finns också massa underbar humor i boken och jag är nu sjukt peppad till att se filmen.
 
Atypical
Så Tv-serien jag kollade på har jag sett på Netlix länge men inte gett en chans fören nu i veckan och jag blev verkligen så glatt överraskad. Serien handlar om tonåringen Sam Gardner som har en diagnos inom autismspektrat. Dynamiken i familjen ändras dramatiskt när Sam blir äldre och berättar att han vill börja dejta. Mer än allt annat så handlar serien om familjemedlemmarnas relation till varandra och vilken "roll" de har i familjen. Under seriens gång får vi se de kämpa eller glädjas åt förändringarna som de möter och vad det innebär för dem som individer. Jättefint gjord, med en lagom dos humor.
 
Chokladkaniner
Avslutningsvis vill jag dela med mig av något som hände igårkväll. Vår chef gav oss alla en stor lindtkanin som en liten påskpresent. Och efter att vi slutat jobbet så började alla posta bilder i vår watsappgrupp på vad deras kaniner gjorde, med en captin till. Och det var så sjukt underhållande XD
 
"My chocolate Bunny has run off to London to see what easter is like in the big city"
 
 "Mine has found himself a hopper of a girlfriend"
 
 "Mine is a drink Bitch"
 
 "Mine is getting ready to watch some netflix" (Detta var mitt bidrag)
 
 "Mine's been busy..." 
 
Sen var det även ett par bidrag utan blid som sa att deras Kaniner saknade huvud eller hade flyttat in i derar mage xD
 
Glad Påsk på er och hoppas ni får en trevlig April!
 

Mars Favoriter

1 Läs mer >>
 
 
I måndags hade jag en ledig dag, puls att det var soligt vårväder så jag kände för att ge mig ut på en långpromenad och ett litet äventyr. För att få inspiration bläddrade jag igenom boken med vandringar som jag köpte tidigare i år. Har hittat en hel del som jag har lust att göra men de flesta är en bit bort. Dock så såg jag att Devil's Dyke var med. Devils Dyke är det torraste och största diket/dalen i Storbrittanien, vilket låter lite fånigt men det är egentligen inte för diket som de flesta kommer hit utom det är för utsikten ifrån åsen den ligger på och som i princip omringar Brighton och har fantastisk utsikt.
 
 
 
När jag kollade upp vägbeskrivningen såg jag att det var mycket närmare än vad jag trodde och eftersom jag ändå hade bestämt mig för att vandra idag tog jag beslutet att vandra hela vägen och det är i pirncip raka vägen ifrån där jag bor!
 
Jag bor på en sidogata ifrån Dyke Road. Och ja det är samma Dyke som i Devils Dyke. och när man kommer ut ur Brighton och vägen börjar luta uppåt byter den namn till Devil's Dykte Road. Jag säger att det är raka vägen men det var fortfarande en promenad på en och en halv timme för att ta sig dit. Men det gjorde ingenting för det var trevliga vyer hela vägen och både mysiga ponnier, får och kossor.
 
 
 
När jag kom fram till Devils Dyke tog jag en fika paus och sedan vandrade jag en av slingorna som går runt där och tog mig lite tid att utforska och fotografera en massa. Så himla häftig utsikt med Brighton och havet åt ena hållet, platt åkerlandskap åt det andra och åsen South Downs som delar det på mitten.
 
Devil's Dyke visade sig också vara en populär plats för skärmflygare, tror det var runt 40 stycken där! Men jag kan helt klart förstå varför och jag måste säga att jag blev sjukt sugen på att testa det någon gång!
 
Så det hä var vandring nummer 2 av 100 i in bok. Vi får se hur många jag klarar av. Läs om mitt första äventyr till Seven Sisters här.
 
 

Devil's Dyke

0 Läs mer >>
Så den här veckan har varit lite galen. Det visade sig att Great British Bake off aka Hela England bakar filmar i närheten av Lewes där jag jobbar. Och när de behövde blommor till inspelningen konaktade de oss, två dagar före de behövde dem. För en liten beställning är det inte direkt några problem. Men när de är ute efter två stora decorationer till pelare plus ett arrangeang till den största eldstanden i världen blir det lite tajt på tid att hinna beställa alla blommor, räkna på vad det kostar, göra dekorationerna när blommorna har kommit och sedan installera det på plats.
 
Men vi lyckades, tiden var knapp ich vi fick improvisera lite men det blev superfint i alla fall som tur var. Vad gäller själva programmet så kan jag inte säga så mycket för allt är hemligt på inspelningsplatsen så de ville inte dela med sig av så mycket information. När vi var där och installerade blommorna var det mest en massa snack om kameravinklar hit och dit. Jag vet inte ens när det kommer sändas än, men de skulle höra av sig så fort de får lov att berätta mer. Jag hoppas att det blir snart för jag är sjukt taggad!
 
Jag kan alla fall dela med mig av lite blider och låta er ta del av en del av processen. Dock så hade jag lita svårt att hinna ed att ta bilder. För det var sjukt hektiskt att hinna färdigt i tid!
 
 
Det här är det första arragemaget jag gjorde för tillfället. Det består av fem små dekorationer gjorda i oasis med rosor och massa grönt som binder det samman. Det här var det ända jag hade tid att fota under tidan jag gjorde det, men principen är den samma. Börja med ett block oasis i lagom storlek. Fyll på med det gröna, sedan blommorna och på slutet fyll i med mer grönt och fyllnadsblommor.
 
 
 
Jämte eldstaden gjorde vi det här arrangemanget i en av godsets silverskålar. Var sjukt nervös över att vi skulle förstöra den på något sätt, men det verkar som att det gick bra.
 
 
 
 
 
 
 
 

The time I did flower...

1 Läs mer >>
"I don't think any of us can speak frankly about pain until we are no longer enduring it"
 
Memoirs of a Geisha
Arthur Golden
 
Betyg: 5/5
 
Tre ord som beskriver boken: Poetisk, Smärtfull, Vacker
 
Några Japanska ord jag lärde mig från boken:
 

Okiya - Hushåll där Geshia lever
Obi - Bandet och knuten som man knyter runt midjan på en kimono och består av flera meter tyg
Danna - En man som ingår ett kontrakt med en Geshia under en längre tidsperiod
Ekubo - Smilgrop, och namet på en typ av riskaka
 
 
Vad som fick mig läsa boken:
Jag har för länge sedan sett filmen och mindes att jag tyckte den var ganska bra. Och i december när jag bodde på airbnb inna jag hade hittat ett mer permanent boende i Brighton hade de en kopia av boken En geshias memoarer så jag började läsa den och tyckte den var superbra. Men jag flyttade ut innan jag hade kommit längre än 50 sidor. Tyckte det var supertråkigt att lämna boken innan jag hade läst färdigt den så blev därför superglad när jag hittade en kopia av den på en second hand bokaffär här i Brighton för några veckor sedan. Och kunde därför äntligen läsa färdigt den.
 
Men emellan att jag var tvungen att lämna boken på Airbnb och att jag hittade ett nytt ex att läsa kollade jag om på filmen för att jag bara mindes vissa delar av handlingen och ville få något form av avslut. Men när jag tittade på filmen den här gången var jag inte ett fan.
 
Jag tycker filmen är superbra så länge Chiyo är barn men när hon blir äldre och börjar jobba som Geshia fokuserar filmen supermycket på en kärlekshistoria som känns lite obehaglig. Och den utelämnar alla viktiga detaljer som gör at man förstår hur de olika scenerna hänger ihop. Boken är verkligen inte en kärlekshistoria även om det finns några olika romantiska intressen i boken. Den handlar mycket mer om livet som Geshia och förhållandet  mellan alla kvinnorna i den här världen. Så jag rekommenderar boken, inte filmen. Men musiken i filmen är dock väldigt bra.
 
Tankar:
Jag tycker att den här boken var helt fantastisk. Sayuri som karaktär har så väldigt fin och intressant berättarröst vilket verkigen är en av de största bidragande faktorerna till att jag gillade boken så pass mycket. Det är också en väldigt intreesant hisstorisk epok att läsa om. Jag kan inte så extremt mycket om japans historia, så det är verkligen intressant att få lite mer inblick i det. Inte minst att få ta del av andra värdskriget ifrån ett perspektiv som utspelar sig i japan och inte USA eller Europa. Men det som jag tyckte var mest intressant med boken var att få lära sig om vad det innebär at vara Geshia och livet de levde. Min största lärdom jag tar med mig är att jag verkligen är glad att jag inte lever i den här världen för det finns inget med att leva som Geshia som lockar mig tillräckligt för att det ska vara värt att stå ut med allt som det kommer med. 
 
Sayuri eller Chiyo som hon heter innnan hon blir Geshia, är bokens huvudperson och hon berättar om sitt liv som Geshia i Gion distriktet i Kyoto under första halvan av 1900-talet. Hon berättar om hur hon såldes av sina föräldrar som nioåring och att detta var det värsta och bästa som hänt henne. En ny värld av möjligheter och lyx öppnades för henne, men det är också en värld där hon inte har några rättigheter. Hon är slav i huset som köpte henne och om hon vill bege sig där ifrån så måste hon tjäna ihop tillräkligt med pengar att beta av skulden som hon är skyldig, och är det samma som pengarna huset betalade för henne, samt hennes levnadskostnader och undervisning. Och ända sättet hon kan tjäna tillräckligt med penga för att göra det är om hon blir Geshia och jobbar för huset som köpte henne. 
 
Smink som innehåller gifter, Kimono som är tunga och åtsittande och består av så mycket tyg att det krävs ev annan människa för att klä på en. Sova med huvudet på en liten pall istället för en kudde eftersom de extravaganta frisyrerna skulle förstöras annars, och att sälja sin oskuld till högsta bjudaren. Detta är några av saker som är en vanlig och självklar del av en Geshias liv. Bilden av en Geshia är total elegans och ett liv av lyx, men sanningen som man får ta del av i boken är att det är ett extremt hårt liv.
 
 

Memoirs of a Geshia

2 Läs mer >>
Den älsta bilden på mig och min lilla syster jag kunde hitta på mitt arkiv på datorn. (Ska man gå längre tillbaka är det inte längre digitalt...)
 
Jag är väldigt fascinerad av minnen. Speciellt barndomsminnen, för de tidiga barndomsminnen man har är alltid av de konskigaste sakerna. Jag kan till exempel komma ihåg vilken typ av blommor som växte vid poolen där vi bodde i USA, men jag har absolut ingen aning hur vår lägenhet såg ut. Det känns som att mitt hem borde vara en viktigare detalj att komma ihåg än vilka blommor som växte i en rabatt, men det tyckte ydligen inte min 4-åriga hjärna när den lagrade minnen. Jag tänker att det är lite som i filmen inside out, vi har alla vissa "core" minnen som har gjort ett extra stort intryck på oss. För andra kan de här händelserna vara helt oviktiga men någonting med dessa händelserna har stannat hos oss. Dessa kan ju så klart vara både positiva eller negativa. Men idag tänkte jag dela med mig av några stycken sådana här minnen som när jag tänker på dem fortfarande ger mig känslor av ånger eller är sådant jag skäms för, på samma gång som jag nu kan titta tillbaka på det och inse hur dumt det är. Vill ockxå säga att detta bara är en liten del av alla sådana här minne jag har så det kanske blir en del två.
 
När jag gjorde inbrott i skolan:
Jag bodde väldigt nära min låg och mellanstadieskola (15 min promenad) så det betyder att jag och mina kompisar ibland cyklade till skolan och lekte på lekplatsen där på helgen eller på sommarlovet när skolan var stängd och vi hade allt för oss själva. En dag när jag och min kompis var på skolan och lekte såg vi att det lyste inne på skolan. Vilket var konstigt eftersom det var söndag. Så jag och min vän trodde att vi hade snubblat över ett mysterium och vi var tvungna att utforska. Så vi testade en av dörrarna och det var upplåst!!? Vi vår hjärna tror jag vi fått för oss att vi skulle fånga ett par inbrottstjuvar och bli värsta hjältarna på skolan. I själva verket kom vi typ 10 steg in i skolan tills en städtant såg oss och började själla på oss för att vi inte fick vara inne i skolan. Vi fick panik och sprang där ifrån, plockade upp våra cyklar och stack där ifrån sim flyktingar. Det var då vi insåg att vi var inbrottstjuvarna, hur kunde det gå så fel!
 
Det traumatiska biobesöket:
När jag ock min kompis gick på bio själva (utan vuxna) för första gången kollade vi på nasses stora film. Vi var 7 och sååå stora. Detta var ett stort ögonblick och allt gick bra. Men när jag kom hem igen insåg jag till min stora skräck att min plånbok var borta. Jag var superledsen och var helt övertygad över att jag aldrig skulle få gå på bio eller något annat själv någonsinn igen eftersom jag uppenbarligen inte kunde hantera det. Ingen fara dock, mamma ringde bion och de hade hittat min gula plånbok med blommor på, så hon hämtade den nästa dag och jag fick lov att gå på bio med mina kompisar igen också.
 
Blod pudding
Jag har nyss fått reda på att inta alla skolor i Sverige tvingade sina elever att äta blogpudding, say What?! Jag trodde det var ett gemensamt straff som skolstyrelsen hade bestämt att de skulle plåga alla elever i svenska skolan med. Helt ärligt så hade jag inte så mycket emot blodpudding när jag var liten, jag var nog en av få 6 åringar som hellre åt blodpudding än potatisplättarna. Och att man fick apelsiner till var ju höjdpunkten, lingonsylten klarar jag mig bra utan dock, blä! Så en dag i förskolan när vi hade blodpudding som skolmat så tappade jag min blodpudding ifrån tallriken när jag gick ifrån matvagnen till min plats och den landade på golvet. Och en av killarna skrattade och sa att det såg it som bajs, vilket de andra i klassen skrattade åt. Och jag blev så klart jätteledsen för jag hade ju inte bajsat på golvet och nu trodde alla det (fast jag nu är ganska säker på att alla visste att det var blodpudding och inte bajs, vilket var illa nog i min mening det också). Hur som helst är detta ett av mitt mörkaste minne från skolan.
 
När jag tappade bord min syster på en båt:
Jag kommer ifrån strömstad och det finns en färja mellan strömstad och sandefjord i Norge som är en ganska populär aktivitet, mest för att de ger ut massa gratis biljetter och man jan handla på tax free. Tur och retur tar resan ca 5 timmar. Och en gång när jag och min familj åkte med sandefjordsfärjan så lekte jag och Elvira i ett lekrum medans mamma och pappa satt vid ett bord lite längre bort. I lekrummet fanns det massa stora kuddar som var som byggblock och jag var superinne i leken, med några av de andra barnen som var där. Sen kom pappa för att hämta upp mig och Elvira och vi tittade oss omkring i det lilla lekrummet och Elvira var inte där. Jag hade tappat bort min tre åriga syster. Jag var helt förskräckt över att jag inte ens märkt när hon försvann. Och när jag och pappa gick tillbaka till bordet där mamma väntade undrade mamma var Elvira var och papps sa att hon var borta. Mamma trodde så klart att vi skämtade och skrattade, men jag började gråta och sedan ropade de ut på radion att det fanns "en jente med T-shorte med en sejlebåd på" vid receptionen och vi fattade allihopa att det var Elvira och gick och hämtade henne. Hon sa att hon tröttnade på att leka och inte tänkte det var så noga att säga till mig att hon gick och sedan gick hon vilse på väg tillbaka till bordet vi satt vid, suck.
 
 
Den ändå gången jag stal något:
En grej från min barndom som jag kände mig så skyldig över var när jag stal ett pärlarmband av plast, av misstag. Så jag och min syster gick inte på dagis utom vi hade dagmamma vilket var sååå mycket bättre i min mening (från en person som bara upplevt den ena grejen). Anyhow en dag när jag var hos min dagmamma och lekte och hade mig som barn gör mest tog jag på mig ett plastarmband av pärlor som någon hade pysslat och nu låg i lådan av utklädningskläder. Spola fram till när mamma kom och hämtade oss så skyndade jag mig att plocka undan det jag hade lekt med och tog på mig mina ytterkläder. Men när vi kom hem den kvällen insåg jag till min stora skräck att jag fortfarande hade på mig armbandet. Och det var då jag insåg att jag var en tjuv, praktiskt taget en brottsling. Jag var så upprörd av mina kriminella aktiviteter att jag började gråta. Jag var helt övertygad om att min dagmamma visste att armbandet var borta och att hon skulle bli arg på mig och skälla ut mig inför alla andra barnen som den brottsling jag var. För att inte tala om hur besvikna mina föräldrar skulle bli när de insåg att de hade uppfostrat en brottsling. Japp jag är inte helt säker vad som hände men jag är ganska säker på att ingen brydde sig. Men i min 6 åriga hjärna var detta väldigt traumatiskt och jag minns detta fortfarande som väldigt traumatiskt.
 
 

Barndoms Cringe

0 Läs mer >>
Förlåt för missat inlägg i söndags, men det visar sig att morsdag är ännu värre än alla hjärtans dag när det kommer till att jobba i blomsteraffär. Alla extra timmar och konstanta stress tog så mycket på mina krafter att det kändes som jag låg i koma i mpndags för min energinivå var helt på noll och det tog mig hela dagen att ladda om ny energi. Men nu är jag tillbaka vid liv igen och det är inte detta som dagens inlägg ska handla om. Utom detta är något som jag har planerat att skriva om ett tag men helt enkelt inte blivit klart till fören nu. Det är väl vid det här laget ingen nyhet att jag tycker om att läsa. Och jag försöker hela tiden hitta nya sätt att bli inspirerad till läsning och böcker.
 
Little owl libraries, book boxes, eller vad man nu vill kalla dem är ett fenomen som jag har vetat om ett tag och en ide som jag verkligen gillar men det är inte fören jag flyttat till Brighton som jag verkligen kan ta del av det. För jag passerar trevligt nog en sådan här bok box varje dag på väg till jobbet.
 
Jag borde kanske ta och förklara lite bättre vad det är. Och egentligen är det väldigt simpelt. Det är en liten låda eller ett skåp som folk sätter upp på staketet till sin tomt eller om man har tillstånd i en park eller andra allmänaplatser och de ser ut lite som en brevlåda. Men istället för post så finns där i ett litet urval med böcker. Tanken är att det är som en gemensam bokhylla eller bibliotek för alla som passerar, så vill man ha något att läsa kan man plocka upp en bok och sedan uppmuntras man att lämna en bok tillbaka. Men det är inget krav. Bok boxen jag passerar varje dag måste vara väldigt populär för det är alltid olika böcker inne i den. Vissa dagar är det nästan helt tomt och nästa dag har någon generös människa rensat bland sina böcker hemma för då är det helt fullt igen.
 
Förutom den här bok boxen visste jag även om en till i Brighton som jag snubblat över tidigare. Så jag bestämde mig en ledig dag att ta med mig tre böcker som jag läst och var villig att lämna vidare till någon annan och se om jag kunde hitta tre nya böcker att ersätta dem med istället.
 
 
Bäckerna jag valde att byta bort var:
 
 
 
 
 
Bok Box nummer ett, det här är den jag passerar på väg till jobbet varje dag.
 
Bok Box nummer två, Hur fin är inte denna, den visade sig vara mest för barn men jag hittade ändå en bok jag ville läsa.
 
 
De tre nya böckerna jag plockade upp är:
 
"When Gregor falls through a grate in the laundry room of his apartment building, he hurtles into the dark Underland, where spiders, rats, cockroaches coexist uneasily with humans. This world is on the brink of war, and Gregor's arrival is no accident. A prophecy foretells that Gregor has a role to play in the Underland's uncertain future. Gregor wants no part of it -- until he realizes it's the only way to solve the mystery of his father's disappearance. Reluctantly, Gregor embarks on a dangerous adventure that will change both him and the Underland forever."
 
 
"When a newborn baby dies after a routine hospital procedure, there is no doubt about who will be held responsible: the nurse who had been bannes from looking after him by his father."
 
"Recently married Bess should be blissfully happy, but as she plans a party for her husband, the cracks are beginning to show. Jojo, Bess's stepdaughter, has a point to make; Bess has swept into her fathers life but she won't ever replace Jojo's late beloved mother.
 
Gregor var den ända av dessa tre öcker sm jag hade hört talas om tidigare för den är skriven av suzanne collins som skrev the hunger games och det var de böckerna som fick mig att börja läsa ordentligt. Så jag har haft lust att läsa något annat av henne men det har inte blivigt av, men nu fick jag ju den perfeka chansen.
 
De andra tvp böckerna plockade jag upp bara för att baksidan löt ganska intressant. Kanske tycker jag om dem kanske inte. Men det är ju gratis, så det spelar inte så stor roll. Att läsa böcker ur bok boxer handlar med om att hitta böcker som man kanske inte hade plockat upp annars och att förhoppningsvis bli positvt överraskad över ett fynd man gjorde i en liten låda längs med en vanilig gata som innehöll 10 böcker.
 
Finns det någon sådan här bok box i din närhet? Ge dig ut påspan och se om du kan fynda något!
 
 
 
 
 
 

Little Owl library

1 Läs mer >>
Dagens inlägg är inte så komplicerat. Jag vill baar dela med mig av lite bilder ifrån Kew Gardens. Jag var där i helgen med en kompis och tittade på Orkidé utställningen de har i hyllning för thailänsk kultur och thailänska orkideér. Det var helt fantastiskt färgglatt och så mycket blommor att man knappt kunde titta på allt och ta in det. Min favoritdel var helt klart en tunnel gjord bara av Vanda orkideer!
 
Men orkideerna var bara en del av Kew Gardens, det finns så mycket annat att se på. Vi snubblade även över en konstinstallation av girlanger med torkade blommor som hängde ifrån taket och fyllde ett helt rum. När man gick imellan dem känder det nästan som ett stillastående blomsterregen, så himla mäktigt och effektfullt.
 
Och jag var även i Kew Gardens i oktober så om ni undrar varför det blommar perenner på vissa bilder så är det förklaringen. Även om det är vår i England är inte naturen så knäpp att träden är gröna eller sensommarblommorna har slagit ut. Men jag tänkte att jag kombinerar årstiderna i det här inlägget och bjuder på lite trädgårdsinspiration ifrån Kew Gardens.
 
Några av mina favoriter i parken är Rododendron dalen, Ginko träden och bambuträdgården, Palmhuset, Princess of Wales conservatory, och Trädtoppspromenaden.
 
The Hive är också något som jag uppskattade mycket mer nu när trädgården såg lite tråkig och grå ut utomhus. Det är en enorm metallkonstruktion som är upphöjd något ifrån marken och är formad som en bikupa. Glasgolv, skiftande ljus, och ett hypnotiserande surrande ljus skapar en väldigt udda atmosfär. Och jag läste att ljuset och ljudet inte är inspelat utom det sänds ut i olika mönster efter aktiviteten i en riktig bikupa i närhten. Hela konstverksskapelsen är byggd för att lyfta upp hur viktiga bin och är och det stora problemet vi nu bemöter när pollinerare dör runt omkring i hela världen.
 
Även om det är ganska dyrt att besöka så är det så himla fint, överallt!! Och jag rekommenderar verkligen ett besök hit om du befinner dig i London och har en dag över. Jag har inte besökt några andra trädgårdar i England än så har inte så mycket att gämföra med här. Men kan helt klart säga att det slår alla botaniska trädgårdar osv, som jag har besökt i sverige!
 
Vill också bara nämna att det finns en risk att man går vilse i den här trädgården. Det är verkligen en Engelsk trädgård i sann bemärkelse. För jag tycker att jag har ganska bra lokalsinne och jag vet hur man läser en karta. Men när jag var här första gången och ville utforska parkens alla hörn använde jag min både av karta och skyltar för att hitta rätt, men jag lyckades ändå gå tokfel flera gånger. Det ändåa positiva är att det finns fina saker att titta på var man än går, det tog mig bara mycket längre än väntat att komma rätt!
 
 
 

Kew Gardens

1 Läs mer >>
För att vara årets kortaste månad tycker jag februari kännts superlång, och inte på ett dåligt sätt. Utom nu när jag blickar tillbaka inser jag att jag har hunnit med så mycket olika saker på min fritid, Det har väldigt mycket att göra med att jag har haft besök inte en utom två gånger den här månaden. Wow så mycket socialt liv! men det ha också vart en av de mest häktiska peroiderna på jobbet tack vare allla hjärtans dag....jag jobbade 45 timmar på tre dagar. Och bara om jag titar tillbaka på vädret under månaden känns det nästan som jag har upplevt ett helt år. Vi började med ganska vanligt tråkigt grått väder, inblandat med en och annat skyfall av regn. Sen i mitten av månaden kom våren och jag snackar sol och tillräckligt med värme för att man kan skippa jackan. Och plötsligt blommade det överallt. Men så den här veckan som gått kom vintern. Vi har in princip inte haft minusgrader i Brighton på hela vintern, tror det vart frost max 10 nätter och någon snö har det inte vart att tala om, jag har sett en och anna snöflinga dala ner. Men inget har överlevt att lägga sig på marken. Men denne veckan blev det äntligen vinter minsann. Skulle nästan kunna göra ett helt eget inlägg om hur underhållande och tragiskt det är att se britter försöka hantera snö ch minusgrader. Men det är inte vad dagens inlägg ska handla om utom nu har jag redan babblat på ett tag så vi börjar med mina favoriter istället!
 
1 Globalls
Jag var i princip 100% säker på att detta skulle bli en favorit innan jag gick hit och jag hade rätt, för det har inte blivit bara ett besök hit den här månaden utom två tack vare mina gäster så jag hade någon att spela med. Första gången tog jag och Julia an oss dinosauriebanan och ett par veckor senare spelade jag och min syster Elvira på den tropiska banan.
 
2 Picknick på stranden
 
Vårkännslorna var på topp när jag och Elvira besökte stranden i Brighton och såg alla människorna som slappade där och njät av vårsolen så vi gjorde som alla andra och slog oss ner, ena dagen med nypressad lemonad och nästa dag med årets första glass! En favorit i sig. Stranden i Brighton är ingen sandstrand utom den består av rund småstren. Lite småknöligt att promenera på och inget som utstrålar badstrand direkt. Men det är optimalt i en stad för det ät ett så himla bra material att sätta sig ner på och ha lite picknick, här finns det ingen risk att få sand på något oönskat ställe!
 
 
 
3 Seven sisters
En kust med höga kiva kalk klippor har alltid faskinerat mig när jag ser bilder på det. Och det är lika mäktgt i verkligheten. Så jag har i princip bara väntat på att vädret skulle bli tillräckligt utflyktsvänligt så att jag skulle kunna ta mig en dagstur till seven sisters. Det var en sjukt behaglig promenad med helt galna vyer och jag kommer hundra 100% komma tillbaka längre fram i vår eller  till sommaren!
 
 
 
4 The hate you give
Jag har hunnit med en del böcker i månaden också. Men den absolut bästa är helt klart The hate you give som Julia pratade om hela tiden när hon var här. Så när vi var i London var ett besök till Waterstones på Picadilly givet så att jag kunde köpa boken och läsa den jag med. Och Wow. Boken handlar om Star som är bor och är uppväxt i gettot. Hennes föräldrar vill att hon ska veta och uppskatta vart hon kommer ifrån vilket är varför de bor kvar, men de vill också ge henne en framtid med fler möjligheter så Star går i High School i ett betydligt finare område där hon är en av en handfull svarta elever. I första kapitlet i boken blir en av Star's vänner sjuten av en polis. Star är ända vittnet förutom polisen. Och boken handlar om utredningen, om rasismen som fortfarade finns i USA, om den extremt segregerade värld det är där alla lever i små bubblor sv sina egna verkligheter och vilka kulturklockar som uppstår när man lever i flera av dessa bubblor eller flyttar ifrån en till en annan. Extremt bra bok, tack för tipsert Julia och jag tipser vidare till alla andra!
 
5 Fika!
Jag har vart så sjukt många bra fika ställen denna månaden att jag inte kunde göra en punkt till var och en och jag kunde heller inte välja en favorit så jag slog i hop dem till en mega-fika-punkt!
- Bill's: (Här spenderade jag och Julia 3 timmar i en av våra episka fika sessioner, genom att dricka massa te och prata om allt möjligt. Jag gillar Bill's i vanliga fall men den här gången är det tack vare sällskapet som det hamnar på listan)
-Choccywoccadoodah: (varje chokladälskares dröm, om det är möjligt att få en överdos i choklad så tror jag det är här det händer, men jag klagar inte)
-the Mock turtle: (Detta är precis så jag tycker att ett ställe som serverar afternoon tea ska se ut, helt galet pittoreskt)
-Cereal killer Cafe: (Det här är en upplevelse, jag menar att fika här är gott, men det är flingor. Det är för att ta in den galna atmosfären och bara få vara på ett ställe där det är socialöt acceptabelt att hälla malteesers på sina lyckycharms flingor som gör att man går hit)
 
 
6 Alla hjärtans dag flumm på jobbet
Även om jag har klagat en del på hur etremt mycket job det var under alla hjärtans dag så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte hade kul på samma gång som jag var trött. Och jag tror alla mina kollegor hade samma sinnesställning vilket gjorde att det var en hel del flum på samma gång som vi var sjukt effektiva så klart. Kombinationen av det humöret med att vi i vanliga fall jobbar en och en till att alla nu jobbar på samma gång gör att vi nog inte vet hur vi ska hanterna så här mycket sociallt umgänge under en hel arbetsdag. Som värst var det på kvällen innan den stora dagen när jag efter 14 timmar på jobbet satte mig på tåget hem och de ringer ifrån en annan butik helt desperata och undrar om jag kan komma och hjälpa dem för de har fortfarande massa beställningar kvar. Mitt samvete hade inte klarat att lämna dem i sticket så även om jag har noll energi vid det här laget rullar jag in till butiken i Hove vid 10 tiden på kvällen och de två timmarna jag är där är bara en flummig röra i mitt huvud. ca 10 pers jobbar och trängs på en yta som vanligen max 2 pers jobbar på på samma gång. Orderlappar, pizza bitar och blommor flyger kors och tvärs. Och pricken över i är när Aryata som fyller år den 14 feb ger oss uppdateringar på hur långt hennes mamma hade kommit i sin förlossning av henne vid den här tiden på kvällen. Och plötsligt är det som att jag och Aryata simulerar hennes födelse när hon försöker dra ut en propfull sopsäck ur soptunnan som jag måste hålla fast nere på marken. Hon sitter på golvet och stönar och drar. Och jag håller i soptunnan och ropar "PUSH!" Japp det känder som en riktig vinst när hon lyckades få ut den soppåsen. Tror det här kombination av extremt focus på jobbet, övertötthet, flumm och gräns till galenskap är någor som bara kan uppnås när man är inne på sin tredje dag av +12 h arbetsdagar med samma  kollegor! men hey nästa helg är det mors dag i storbrittanien så då kommer det garanterat vara minst lika mycket att göra.
 
7 Bankkonto!!
Detta är inte det mest äventyrliga eller spännande av allt jag har gjort i februari, men det har tagit mig fyra månader (nästan) att lyckas skaffa ett bankkonto så jag behöver fira att det äntligen är fixat, för nu känns det som att jag äntligen kan slappna av och känna som att jag faktist bor här. Möten, väntan, telefonsamtal, väntan och vänta lite till det är den process som har vart för att jag till sist fått jaga ifatt alla papper och dokument som jag behöver för att existera som en person i storbrittanien och få öppna ett bankkonto och nu är det äntligen klart!!!
 
8 Wicked
Även i februari blev det ett besök till london för att kolla på musikal. Jag har vart på musikal eller koncert/balett i alla fall en gång varje månad sedan jag flyttade till England och det känns som en tradition jag vill hålla på. Denna gången var det annorlunda för att hade sällskap för första gången. Jag och min syster kollade på Wicked tillsammans, och liknande när jag kollade på the Addams family så visste jag väldigt lite om handlingen innan jag kollade på den (inte som med Hamilton och Les Miserables där jag i princip kan hela musikalen utantill). Vad jag visste om handlingen ifrån början var att den handlar om häxorna ov OZ, den utspelar sig innan Trollkaren ifrån OZ, the wicked witch of the west och Glinda the Good är vänner, Idina Mentzel har spelat huvudrollen och paradlåten är defying gravity. Allt annat vad gäller handling var en överraskning och jag blev glatt överraskad. Vet inte om ni kommer ihåg det men det kom ut en film för några år sedan som också handlar om häxorna av OZ origin story, men jag föredrar Wickeds berättelse mycket mer än den filmen. Alla karaktärerna ifrån Trollkarlen ifrån OZ fick sig en twist och det var mycket mer av ett övelapp i berättelserna än vad jag trodde, vilket bara var en bra bonus. Jag älskar orginalet och Judy Garland och istället för att förstöra den berättelsen som jag lite tickte att filmen the great and powerful OZ gjorde så var Wicked ett jättefint kompliment till Trollkarlen ifrån OZ. En detalj som egentligen inte var viktig för storyn i sig men som förhöjde upplevelsen för mig var att teatern som den spelades i Victoria Apollo theatre är en teatern i art deco stil. Och med den gröna belysningen var det som att hela teatern var en del av the Emerald city!
 
 
 

Feruari Favoriter!