0 Läs mer >>
Hej, det var visst ett tag sedan nu. Men först jobbade jag 12 dagar i streck och sedan trog jag till Paris och lämnade min dator hemma. Men nu är jag tillbaka med ny energi, nya upplevelser och massa att skriva om så nu kör vi första biten av mina dagar i paris och vad man väl får säga är mitt första intryck av staden.
 
Jag har aldrig vart i Paris innan men det har såklart alltid funnits på min lista av platser jag vill besöka det har bara alltid varit något annat över hela tiden. Men nu när jag bor i södra England och kan ta tåget från London till Paris på ca 2,5 timma var lockelsen för stor och jag bokade en sistaminuten trip när jag insåg att jag hade tre lediga dagar den här helgen.
 
 
 
 
 
Och även om jag inte vart här innan så är Paris precis som många andra stora världsstäder så pass kända och exponerade i media att man har en bild av dem innan man åker. Man vet vilka sevärdiheter man vill se, men man tror sig ochså veta hur själva staden känns, atmosfären, folket, kulturen, klimatet, osv. Och Paris är inte direkt försiktig med att sälja in en iage till världen som den mest romantiska staden i världen, platsen där den bästa maten i världen finns, och antagligen den vackraste staden i världen. Det finns något som heter Paris-syndromet och framförallt drabbar japanska turister som besöker Paris för första gången. Det går ut på ungefär att man har en extremt överromantiserad bild av en plats och sedan får den brutalt krossad av verkligheten när man inser att det ine alls var så romantiskt, fint och storslaget som man trodde. Istället var det fullpackat med turister, påträngande försäljare och otrevliga servitörer. Detta i sin värsta form leder till att 20 personer om året som besöker staden blir så djupt deprimerade att de måste besöka sjukhus och proffessionell hjälp.
 
 
 
Jag har väl aldrig upplevt det så illa men liknande upplevelser har jag väl haft när man ser stora sevärdigher i verkligheten. Jag tycker nästan alltid att det känns som att byggnader eller monument är mindre i verkligheten än vad jag förväntat mig eller att omgivningen runt dem är annorlunda. Det är då man inser vilken påverkan kameravinklar gör och varför man bara sett vissa saker ifrån ett perspektiv på bild. Dågra exempel på detta som jag har haft är Pyramiderna i Giza som visst var imponerande men som praktiskt taget låg inne i Cairo så man hade en stad i bakgrunden, samt plastpåsar och annat skräp i sanden runt fötterna och en jättestor asfalterad parkering med mega turistbussar mitt emellan två av pyramiderna. Detta var saker som jag inte förväntade mig och tog verkligen ner på hela stämningen.
 
 
 
Ett annat exempel är Times Square i New York, det ser superbra ut på bild och uppenbarligen på film. Jag hade förväntningen av att det skulle fortsätta hela gatan nästan men området med de lysande billboardsen är inte alls så stort som mn förväntar sig. Man måste stå på mitten av området för att få känslan att vara omringad av skärmnarna vilket gör att det finns typ två håll att fota på. Och går man lite till vandrar man fort ut på en vanlig gata igen och det finns snart inga spår om lysande reklamskyltar kvar. Så hela grejen med att när man åker taxi i New York har man en rad av lysande reklamskärmar över sig är ganska fake. Inte minst sagt eftersom området nu i princip är avstöngt för traffik så att alla turisterna ska få plats att myllra runt.
 
 
 
Så Parissyndromet är något jag har i bakhuvudet kanske speciellt nu när jag faktiskt besöker Paris. Och det är inte alls att jag förväntar mig att staden är dålig, bara att jag har mer realistiska förväntningar och att jag är beredd på att Eiffeltornet känns mindre i verkligheten än vad jag förväntat. Men i tillägg till vad man ser i media känner jag många som har vart i Paris och berättat om staden och de brukar kortfattat säga två saker, "Staden är fantastisk och Mona Lisa är väldigt liten i verkligheten". Allt detta i tillägg till att jag besökt en hel del andra städer i Europa gjorde att jag hade en ganska bra bild framför mig när jag reste tänkte jag.
 
 
 
 
Platser jag ville se i Paris:
Montmarte
Sacre Coeur
Eiffeltornet
Notre Dam
Arc de Triomphe
Champs Elysee
Pantheon
Louvren
 
Sånt jag trodde om staden
Fransmän kan vara otrevliga och inte tycka om/kunna prata engelska
Mona Lisa kommer vara pytteliten
Eiffeltornet är nog fint
Arc de triomphe är lika stort som triumfbågen i Barcelona ungefär
Seine kommer precis som alla floder genom städer vara ganska smutsig men broarna är nog väldigt fina.
Cafeer och bakverk är på topp
 
Sånt jag inte trodde om staden
Folk bär runt på baguetter
De flesta har randiga tröjor, scarf och basker på sig
 
 
Så nu delar ni ungefär den bilden av staden jag hade när jag åkte hit och wow blev jag imponerad!! Allt var för det första sjukt mycket större i verkligheten än vad jag förväntade mig vilket i princip aldrig händer utom snarare det omvända. Så jag fick snarare uppleva det omvända syndromet, allt var bättre än vad jag hade förväntat. Eiffeltornet var gigantiskt och det var så mycket plats och yta runt omkring för att man skulle kunna ta in det till fullo. Arc de triomphe var ett monster så stor den var och igen det var så mycket plats runt omkring. Jag har besökt många gamla europeiska städer innan och visst finns det en del pampiga bygganader men de brukar också kännas ganska trånga för att man byggde saker mycket tätare förr och kanske inte alltid hade lyxen att lämna massa öppen yta i centrum av en storstad. Men i paris fick allt liksom ta sin plats med råge och på så sätt komma till sin rätt. Det var ju parker, vistas och torg framför alla sevärdigheter så att de verkligen kunde uppskattas och jag kan fortfarande inte släppa hur stora, pampiga och vackra alla byggnader var.
 
 
 
 
 
Detta i kombination till att jag fick uppleva staden i strålande högsommarvärme såhär i April och att hela staden blommade i full prakt gjorde att jag fick något av ett omvänt paris-syndrom. Allt var bättre än vad jag väntat mig och det levde till och med upp till sin romantiska image. Folk gick verkligen runt och bar bagutter på gatorna. De hängde människor i varenda park, såg inte så många randiga tröjor men ett par baskrar och andra hattar. Och hör och häpna vattnet i Seine såg nästan blått ut. Detta är ända gången som en flod i en stad jag sett inte har varit en brun sörja. Themsen tar helt klart priset som vidrigaste vattendrag i världen.
 
 
 
Kommer dela med mig mer av mina äventyr i Paris under veckan men nu har ni i alla fall fått ta del av mitt första intryck. Att allt var bättre än vad jag väntat mig och jag har det hellre på det här sättet att jag blir posítivt överraskad så ska fotsätta att inte ha allt för höga förväntningar i hemligt hopp om att bli positivt överraskad och överväldigad när jag väl får uppleva något.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Paris och omvänt synd...

1 Läs mer >>
 
 
Nu är det vårvärme och det blommar för fullt i England, inte bara av lökväxter utom träden har slagit ut också. Det är något alldeles speciellt med att gå under blommande magnolior eller körsbärsträd. Jag minns att när jag var liten och vi bodde i USA så brukade vi åka in till Washington DC runt vattnet Tidal Basin där som är kantat av körsbärsträd och som ger en fantastisk utsikt över Jefferson Monument. Även om detta var långt innan instagramtiden så vet jag att mamma tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att ta några fina bilder på mig och min syster. Så i matchande rosa klänningar blev vi upplyfta i de rosa träden så våra mamma kunde ta några fina bilder på oss. Jag ser dock inte helt avslappnad ut i dessa bilder. Som fyraåring var avståndet ner till marken väldigt långt och jag klamrar fast mig för hela livet vid stammen. Elvira där emot som var knappt ett år fattade inte vad som hände och pappa var ju tvungen att hålla i henne hela tiden (ur bild) så hon ser hur glad ut som helst. Önskar jag kunde visa upp dessa bilder här men dom ligger hemma i Strömstad.
 
 
 
 
Dock så kan jag bjuda på nya bilder med körsbärsblom ifrån nu i veckan. Dessa är dock inte fotatde i Washington DC, inte heller i japan som antagligen är den platsen i världen som är mest känd för sina blommande körsbärsträd. Utom istället blev det en tur till Kensington och Chelsea i London nu i veckan för att spanade in de blommande träden. Dessa kvarter är verkligen så sjukt fina. Det spelar ingen roll vilken gata man går på, man blir lika frundrar över de fina husen och trädgårdarna. Det känns dock lite jobbigare att fota här (i alla fall längs med gatorna) eftersom det är framförallt bostadskvarter och inte riktigt lika mycket turister som inne i centrala London. Dock så ville jag fota allt hela tiden och en del bilder blev det. I tillägg till blommande frukträd och magnolior så var där massor av kamelior, tulpaner, påskliljor, mimosa, mm.
 
Hur ser det ut hos dig, är våren på gång?
 
 
 

Cherry Blossom

1 Läs mer >>
 
 
I måndags hade jag en ledig dag, puls att det var soligt vårväder så jag kände för att ge mig ut på en långpromenad och ett litet äventyr. För att få inspiration bläddrade jag igenom boken med vandringar som jag köpte tidigare i år. Har hittat en hel del som jag har lust att göra men de flesta är en bit bort. Dock så såg jag att Devil's Dyke var med. Devils Dyke är det torraste och största diket/dalen i Storbrittanien, vilket låter lite fånigt men det är egentligen inte för diket som de flesta kommer hit utom det är för utsikten ifrån åsen den ligger på och som i princip omringar Brighton och har fantastisk utsikt.
 
 
 
När jag kollade upp vägbeskrivningen såg jag att det var mycket närmare än vad jag trodde och eftersom jag ändå hade bestämt mig för att vandra idag tog jag beslutet att vandra hela vägen och det är i pirncip raka vägen ifrån där jag bor!
 
Jag bor på en sidogata ifrån Dyke Road. Och ja det är samma Dyke som i Devils Dyke. och när man kommer ut ur Brighton och vägen börjar luta uppåt byter den namn till Devil's Dykte Road. Jag säger att det är raka vägen men det var fortfarande en promenad på en och en halv timme för att ta sig dit. Men det gjorde ingenting för det var trevliga vyer hela vägen och både mysiga ponnier, får och kossor.
 
 
 
När jag kom fram till Devils Dyke tog jag en fika paus och sedan vandrade jag en av slingorna som går runt där och tog mig lite tid att utforska och fotografera en massa. Så himla häftig utsikt med Brighton och havet åt ena hållet, platt åkerlandskap åt det andra och åsen South Downs som delar det på mitten.
 
Devil's Dyke visade sig också vara en populär plats för skärmflygare, tror det var runt 40 stycken där! Men jag kan helt klart förstå varför och jag måste säga att jag blev sjukt sugen på att testa det någon gång!
 
Så det hä var vandring nummer 2 av 100 i in bok. Vi får se hur många jag klarar av. Läs om mitt första äventyr till Seven Sisters här.
 
 

Devil's Dyke

0 Läs mer >>
Förlåt för missat inlägg i söndags, men det visar sig att morsdag är ännu värre än alla hjärtans dag när det kommer till att jobba i blomsteraffär. Alla extra timmar och konstanta stress tog så mycket på mina krafter att det kändes som jag låg i koma i mpndags för min energinivå var helt på noll och det tog mig hela dagen att ladda om ny energi. Men nu är jag tillbaka vid liv igen och det är inte detta som dagens inlägg ska handla om. Utom detta är något som jag har planerat att skriva om ett tag men helt enkelt inte blivit klart till fören nu. Det är väl vid det här laget ingen nyhet att jag tycker om att läsa. Och jag försöker hela tiden hitta nya sätt att bli inspirerad till läsning och böcker.
 
Little owl libraries, book boxes, eller vad man nu vill kalla dem är ett fenomen som jag har vetat om ett tag och en ide som jag verkligen gillar men det är inte fören jag flyttat till Brighton som jag verkligen kan ta del av det. För jag passerar trevligt nog en sådan här bok box varje dag på väg till jobbet.
 
Jag borde kanske ta och förklara lite bättre vad det är. Och egentligen är det väldigt simpelt. Det är en liten låda eller ett skåp som folk sätter upp på staketet till sin tomt eller om man har tillstånd i en park eller andra allmänaplatser och de ser ut lite som en brevlåda. Men istället för post så finns där i ett litet urval med böcker. Tanken är att det är som en gemensam bokhylla eller bibliotek för alla som passerar, så vill man ha något att läsa kan man plocka upp en bok och sedan uppmuntras man att lämna en bok tillbaka. Men det är inget krav. Bok boxen jag passerar varje dag måste vara väldigt populär för det är alltid olika böcker inne i den. Vissa dagar är det nästan helt tomt och nästa dag har någon generös människa rensat bland sina böcker hemma för då är det helt fullt igen.
 
Förutom den här bok boxen visste jag även om en till i Brighton som jag snubblat över tidigare. Så jag bestämde mig en ledig dag att ta med mig tre böcker som jag läst och var villig att lämna vidare till någon annan och se om jag kunde hitta tre nya böcker att ersätta dem med istället.
 
 
Bäckerna jag valde att byta bort var:
 
 
 
 
 
Bok Box nummer ett, det här är den jag passerar på väg till jobbet varje dag.
 
Bok Box nummer två, Hur fin är inte denna, den visade sig vara mest för barn men jag hittade ändå en bok jag ville läsa.
 
 
De tre nya böckerna jag plockade upp är:
 
"When Gregor falls through a grate in the laundry room of his apartment building, he hurtles into the dark Underland, where spiders, rats, cockroaches coexist uneasily with humans. This world is on the brink of war, and Gregor's arrival is no accident. A prophecy foretells that Gregor has a role to play in the Underland's uncertain future. Gregor wants no part of it -- until he realizes it's the only way to solve the mystery of his father's disappearance. Reluctantly, Gregor embarks on a dangerous adventure that will change both him and the Underland forever."
 
 
"When a newborn baby dies after a routine hospital procedure, there is no doubt about who will be held responsible: the nurse who had been bannes from looking after him by his father."
 
"Recently married Bess should be blissfully happy, but as she plans a party for her husband, the cracks are beginning to show. Jojo, Bess's stepdaughter, has a point to make; Bess has swept into her fathers life but she won't ever replace Jojo's late beloved mother.
 
Gregor var den ända av dessa tre öcker sm jag hade hört talas om tidigare för den är skriven av suzanne collins som skrev the hunger games och det var de böckerna som fick mig att börja läsa ordentligt. Så jag har haft lust att läsa något annat av henne men det har inte blivigt av, men nu fick jag ju den perfeka chansen.
 
De andra tvp böckerna plockade jag upp bara för att baksidan löt ganska intressant. Kanske tycker jag om dem kanske inte. Men det är ju gratis, så det spelar inte så stor roll. Att läsa böcker ur bok boxer handlar med om att hitta böcker som man kanske inte hade plockat upp annars och att förhoppningsvis bli positvt överraskad över ett fynd man gjorde i en liten låda längs med en vanilig gata som innehöll 10 böcker.
 
Finns det någon sådan här bok box i din närhet? Ge dig ut påspan och se om du kan fynda något!
 
 
 
 
 
 

Little Owl library

1 Läs mer >>
Dagens inlägg är inte så komplicerat. Jag vill baar dela med mig av lite bilder ifrån Kew Gardens. Jag var där i helgen med en kompis och tittade på Orkidé utställningen de har i hyllning för thailänsk kultur och thailänska orkideér. Det var helt fantastiskt färgglatt och så mycket blommor att man knappt kunde titta på allt och ta in det. Min favoritdel var helt klart en tunnel gjord bara av Vanda orkideer!
 
Men orkideerna var bara en del av Kew Gardens, det finns så mycket annat att se på. Vi snubblade även över en konstinstallation av girlanger med torkade blommor som hängde ifrån taket och fyllde ett helt rum. När man gick imellan dem känder det nästan som ett stillastående blomsterregen, så himla mäktigt och effektfullt.
 
Och jag var även i Kew Gardens i oktober så om ni undrar varför det blommar perenner på vissa bilder så är det förklaringen. Även om det är vår i England är inte naturen så knäpp att träden är gröna eller sensommarblommorna har slagit ut. Men jag tänkte att jag kombinerar årstiderna i det här inlägget och bjuder på lite trädgårdsinspiration ifrån Kew Gardens.
 
Några av mina favoriter i parken är Rododendron dalen, Ginko träden och bambuträdgården, Palmhuset, Princess of Wales conservatory, och Trädtoppspromenaden.
 
The Hive är också något som jag uppskattade mycket mer nu när trädgården såg lite tråkig och grå ut utomhus. Det är en enorm metallkonstruktion som är upphöjd något ifrån marken och är formad som en bikupa. Glasgolv, skiftande ljus, och ett hypnotiserande surrande ljus skapar en väldigt udda atmosfär. Och jag läste att ljuset och ljudet inte är inspelat utom det sänds ut i olika mönster efter aktiviteten i en riktig bikupa i närhten. Hela konstverksskapelsen är byggd för att lyfta upp hur viktiga bin och är och det stora problemet vi nu bemöter när pollinerare dör runt omkring i hela världen.
 
Även om det är ganska dyrt att besöka så är det så himla fint, överallt!! Och jag rekommenderar verkligen ett besök hit om du befinner dig i London och har en dag över. Jag har inte besökt några andra trädgårdar i England än så har inte så mycket att gämföra med här. Men kan helt klart säga att det slår alla botaniska trädgårdar osv, som jag har besökt i sverige!
 
Vill också bara nämna att det finns en risk att man går vilse i den här trädgården. Det är verkligen en Engelsk trädgård i sann bemärkelse. För jag tycker att jag har ganska bra lokalsinne och jag vet hur man läser en karta. Men när jag var här första gången och ville utforska parkens alla hörn använde jag min både av karta och skyltar för att hitta rätt, men jag lyckades ändå gå tokfel flera gånger. Det ändåa positiva är att det finns fina saker att titta på var man än går, det tog mig bara mycket längre än väntat att komma rätt!
 
 
 

Kew Gardens

1 Läs mer >>
 
 
Förra helgen när vårvädret var som bäst, soligt och vindstilla, så tog jag med min syster och besökte de vita kalkstensklipporna Seven Sisters. De ligger ca en timmes bilfärd öserut ifråb Brighton och är ett skyddat naturområde via Natural trust. Och inte helt överraskande är det ett väldigt populäert besöksresemål. För de höga vita klipporna som vätter ner i havet och det böljande gröna kullarna de ovanifrån utgör är verkligen ett slående landskap. Dovers vita klippor är kanske de mest kända men hela sydkusten i England är från och till kantat med vita klippor.
 
 
 
Inne i souvenirshopen som national trust hade (för det klart det finns en sådan) hittade jag en bok som hette Great British Walks, som jag köpte. Det är en en samling med information och bilder om 100 vandringar runt om i Storbrittanien. Blev supertaggad och glad att jag hittade den för har haft lite problem att hitta vettig information om vandringsleder i min närhet. Men nu har jag helt klart lite att ta mig igenom. Alla vandringar är dock relativt korta mellan 1-4 h så det är helt klart dagsvandringar. Vilket jag tyckte var lite trevligt (även om det är häftigt att vandra i en hel vecka!). Men det känns liksom lite mer genomförbart om man kan göra det på en söndag istället, och det krävs verkligen inte alls lika mycket planering eller packning.
 
 
 
Vandringen som jag och Elvira gjorde vid Seven sisters är nr 22 i boken, så nu är det bara 99 kvar. Och den går mellan Birling Gap och Seven sisters country park. Det tog ca 2 timmar at prommenera, men då hade vi ett lugnt temo och tog tid att ta in nyerna och fotografera massa. Området heter sevensisters just för att klipporna här bestå av 7 kullar. Så det går upp och ner ganska mycket när man vandrar här (inte bra om man vill spara på höjdmetrar) men det är inte så farligt för de har en ganska lagom sluttning som gör de ganska härliga att bestiga. Vid birling gap finns där också en trappa som leder ner på standen under klipporna. Det är ett så himla häftigt landskap och jag kan inte låta bli att tycka att det påminner om Grekland, en kallare och blötare version av Grekland. De gröna slätterna är också fulla med kaninhål, men vi var besvikna att vi inte fick se några kaniner.
 
 
 

Seven Sisters

1 Läs mer >>
 



Jag har hört någonstans att 90-talister är den mest nostalgiska generationen någonsin. Vi har knappt blivit vuxna men vi är ändå nostalgiska över saker i vår barndom. Och vi lyckas till och med hysa nostalgiska känslor över tidsperioder och saker som vi aldrig upplevt. Framförallt för allt som har med 80-talet att göra. Genom att titta på klassiska filmer som the breakfast club och 16 candles kan vi känna att vi har upplevt ett åttionde som passerade innan vi föddes. Och när serier som stranger thing dyker upp kan vi på riktigt känna oss nostalgiska. För även om vi aldrig upplevt det på riktigt känns det så bekant för oss på grund av allt vi sett vis media. 
 
Men nu har vi passerat den magiska gränsen 15-20 år sedan 90-talets slut, vilket innebär att vi kan titta tillbaka på allt som kändes supertöntigt och gammalt för bara några år sedan och nu tycka att det är häftigt och retro. Hör upp alla 90-talister för första gången kan vi vara nostalgisks över en tidsperiod vi faktiskt har upplevt. Och tro inte att vi snålar på krutet för att fira detta. Fört och främst är det väl ingen nyhet att 90-talsmode har blivit trendigt igen med choker halsband, mom jeans, blommiga klänningar med knappar längs fronten, stickade tröjor i grälla mönster, t-shirts under klänningar med spagetti staps och "scrunchies" hårsnoddar. Och jag ska inte ljuga jag är helt med på detta mode och älskar modet för tillfället. Men den senaste veckan fick jag två stora doser 90-tals nostalgi att jag blev lite chockad av fenomenet på samma gång som jag älskar det.
 
 
 
Den första kom i form av en ny tv-serie på Netflix jag hittade vid namn, Everything sucks. Det är ett klassiskt high school drama med många av de steriotypiska karaktärerna vi känner igen i en extremt 90-talig atmosfär där internet är något som knappt någon använder, men alla tonåringar vill ha en fast telefon på sitt rum (helst med sin egen linje). Jag visste inte vad jag skulle tycka om den här serien och ifall den skulle utvecklas ifrån den här utgångspunkten. Men alla karaktärerna visar dig ha ett fantastiskt djup (utan att det känns överdramatiskt) och slutet på näst sista avsnittet fick mig att gråta som en liten tok. Så jag rekommenderar stark att ni kollat in den oavsett hur nostalgiska över 90-talet ni känner er.
 
 
 
Andra dosen 90-talsnostalgi är kanske den mest kraftiga, i alla fall den mest udda. Jag och min syster besökte Cereal killer café i London, ett café som bara serverar flingor eller flingbaserade recept. Vilket i sig låter lite galet, men ska det va så ska det va. Det är därför alla typer av sockriga radioaktivt färgglada flingor som man knappt visste existerade som står på menyn. Och man kan naturligtvis välja mellan alla möjliga tänkbara mjölkvarianter och toppingar.
 
 
 
Ett sådant här ställe behöver rätt atmosfär och atmosfären är 90-talet. Vi snackar VHS band på väggarna, tjock tv i hörnet, alla tänkbara leksaker man hade när man var liten och typ glömt i ett glasskåp på väggen som konst. Jag och min syster satt under en tavla full med beenie babies och vi hittade två som vi haft utan att ha vetat att dom faktiskt var trendiga märkes gosedjur. Notan kommer i ett VHS fodral och sittplatserna är förutom stolar också sängar med teletubby eller snobben sängkläder. Det finns helt oändligt mycket att titta på här och att ge lite uppskattning till flingor har jag inget emot, det funkar ganska bra som fika (mycket bättre än frukost i alla fall)!
 
 
 
 

90-talsnostalgi

1 Läs mer >>
Nu har våren kommit till Brighton! Solen skiner, påskliljorna blommar och det är varmt ute ( i solen i alla fall). Och kombinationen av det fantastiska vädret plus att min syster är på besök och att Alla hjärtansdags kaoset är över, betyder att jag har letat mig ut igen och helgen bjöd därför på en massa trevliga äventyr i Brighton! Genom att flytta hit i november så känns det som att jag har sett staden i sitt värsta fram till nu (minus alla fina juldekorationer för det är supermysigt) men jag älskar det här ändå. Och det gör bara att nu när vår och så småning om sommar återvänder blir allt bara bättre och bättre och jag gillar Brighton mer och mer för varje dag som går. Att till exempel se tivoliet ute på piern i full gång i ställer för spökstaden som existerar där ute under vintern är fantastiskt och att se stranden helt full av folk som har picknick ger mig så mycket hopp om sommaren!
 

Fika paus på stranden med nypressad lemonad och Butterbeer!
 

Afternoon tea med de största sconsen i världen och helt underbart gulligt porslin och inredning.
 

Besök till Akvariet i Brighton, den historiska byggnaden och den färgglada belysningen skapade en udda men helt perfekt atmosfär för fiskar och akvarier.
 
 
Det blev även ytterligare ett besök till Globalls för mig. Min syster ville jättegärna hit hon med och det gav ju mig en anledning att prova på den andra banan också. vet inte vilken jag tyckte bäst om de är lika galna och äventyrliga båda två!
 

När vårsolen skiner passar det perfekt med ett obligatoriskt besök till Hove's färgglada strandhus längs med strandpromenaden. Slog även på stort och köpte årets första glass.
 
 
Men inte var vi väll färdigfikade där utom vi fick oss oxå en chokladöverdos på Chockywoccydoodah (ja det heter så och är en riktig Brighton specialite!)
 
Vad har du gjort i helgen? Finns det några hopp om våren där du är?
 
 

Vår väder i Brighton!

1 Läs mer >>
Kombinationen av minigolf och självlysande neonfärgade dinosaurier känns ju inte helt självklar. Men Globalls i brighton har detta som tema på sin innomhus äventyrsgolf. Och det är precis lika galet som det låter men det är också det som gör det så himla bra. har vetat om detta ställe ett tag efter att jag såg en instagram av några som var här, och jag blev helt såld direkt. Men jag har varken haft tid eller någon att spela med fören nu när Julia kom och hälsade på mig i helgen. jag visste ju att hon gillar minigolf så kändes som att det skulle gå hem även om det är svårt att sälja in konceptet bara med ord, det krävs liksom att man ser det antingen i bilder eller live. Och när vi väl kom dit visade det sig att det var superpopulärt, dom rekomenderar at man bokar tid i förväg och även om det känns som ett nichat och udda tema så var de som spelade allt från barnfamiljer till ungdomsgäng och jag kan även tänka mig att detta är en populär aktivitet för personalfester eller möhippor, speciellt eftersom de har öppet till kl 23.
 
Två saker som jag var tveksam till till att spela minigolf i mörkret var, kommer jag kunna se bollen och kommer jag kunna läsa protokollet. Detta var ju inget att oroa sig för, för bollarna var också neonfärgade och självlysade i UV-ljuset och protokollet är på vitt papper som också lyser i UV-ljus. Hela grejen funkar så sjukt bra att vi kom fram till att detta verkligen borde finnas på fler ställen. Jag menar det var inte ens jobbigt att vänta på att familjen före skulle spela färdigt för det gjorde bara att man fick lite tid till att fota och ta in hela spektaklet.
 
Jag har försökt beskriva denna uppevelsen så gott jag kan med ord nu men helt ärligt så måste man se det för att förstå som jag sa innan så här kommer ett gäng bilder. Ska du till Brighton tycker jag detta borde hamna på din lista över saker att göra!
 
 

Lysande Dinosaurier

0 Läs mer >>
Naturområdet som jag bor och jobbar i runt Brighton och Lewes kallas south downs. Detta är ett böljande landskap av kullar och kanske allra viktigast kalkstensklippor. Det finns så många otroliga vyer och kullar man vill bestiga och jag kan inte vänta till vår och sommar när vädret också bjuder in lite mer till vandring. Men trots att jag jobbar under alla timmar på dygnet som det finns dagsljus så har jag vid något enstaka tillfälle här och där vart ledig även under dagsljus och i och med detta har jag kunnat besäka vissa platser som har lockat mig. Idag tänkte jag helt enkelt bara få låta er följa med på mitt äventyr.
 
Det är både superfintpå håll och på bild och i verklighet när man väl är på plats. Men låt er inte luras det är helt galet lerigt här i januari och i kombination med fårbajs kändes det väldigt äventyrligt och som en dålig ide att promenera här. Som tur var var utsikten värt det i alla fall!
 
 
 

South Downs

1 Läs mer >>
Den här månaden blir det inga december favoriter, utom istället kommer jag titta tillbaka på hela året. Kan väl ändock nämna att om jag hade skrivit mina vanliga decemberfavoriter så hade de garanterat handlat om julen allihopa. När vi närmar oss nyår så tror jag alla tänker tillbaka på året som har gått, vart tog det vägen egentligen. Och så minns man allt man gjort. Och sedan är nästa steg att drömma om allt man vill göra nästa år. Så det är precis vad jag tänker göra idag. I alla fall första steget med att tänka tillbaka på allt jag gjort och det är en hel del ska jag säga. Jag gjorde precis min kompis Julia, bläddrade igenom alla bilderna från året på datorn och telefonen och plockade sedan ut de mest minnesvärda.
 
Men först en liten lista på saker jag har gjort under 2017:
 
Flyttat mellan 3 olika länder
Börjat blogga
Läst 50 böcker
Flugit med 20,5 olika flygplan (0,5 för att vi var färdigboardade och klara när de ställde in flyget och vi fick gå av igen utan att lyfta)
På 12 olika flygplatser
Och 8 olika länder
Börjat nytt jobb i nytt land
Äventyrat på egen hand
Och umgåts med massa fantastiska människor
 
Det har helt enkelt varit ett fantastiskt underbart och galet år. Med både kännslomäsiga toppar och dalar.
 
Jag har fått checka av saker som jag länge haft på min bucket list:
 
Kolla på utomhus bio (Detta är något som jag har velat göra så himla länge och det var verkligen lika mysigt som jag hoppades. Dock fick jag inse att duggregn är ett problem när biografen är utomhus...)
Besöka norrland/Vandra i fjällen
Äta pannkakstårta (Kanske inte verkar som den sörsta grejen här men har velat göra det superlänge men aldrig dratt strå till stack så blev överlycklig när jag fick det på min födelsedag)
Gått på Coldplay koncert
Flytta till England och jobba här som florist
Titta på musikal i London (Och inte vilken musikal som helst, Les Miserables min absoluta favorit!)
Besökt den lilla Sjöjungfrun i Köpenhamn (Jag har varit i Köpenhamn innan men aldrig besökt henne fören i år)
 
Så nu kör vi Här kommer mitt år i bilder!
 
Vi kör igång det hel med förra årets nyår som jag firade i Vancouver av alla ställen med dom bästa folken från Sverige. Detta blev både en fantastisk början på det nya året och det perfeka avslutet på min utbytestermin i Kanada. kvällens upptack var ostron, så himla gott varför har jag inte testat det tidigare. Plus ostron Brad var en legend! (Fyverkeribilden är från julafton men det är nära nog och var den bästa fyverkeri bilden jag hade)
 
De första dagarna på året bjöd sedan på en promenad bland trädtopparna och fantastisk skidåkning innan det var dags att ta farväl av Kanada och åka hem till Sverige.
 
Mer Bohuslän eller hemma än den här bilden blir det inte
 
Efter att ha vart i Serige ett par månader hade jag dock fått nog och tog mig till Berlin. Här kan man t.ex besöka en restaurang som endast serverar flingor.
 
I Berlin besökte jag även den konstigaste platsen jag var vart på i år och antagligen under hela mitt liv, Teufelsberg.
 
 
Och tack vare mellanlandningar fick jag mig ett oväntat besök till Munchen, en stad som jag blev helt förälskad i och definitivt kommer besöka igen när jag har mer än 5 timmar på mig!
 
Pannkakstårta på min födelsedag!
 
Coldplay koncert i Göteborg som var min julklapp ifrån min syster, och det är nog den bästa present jag någonsinn fått!
 
Minsommarfirande med blomsterkransknåp och uppfinnandet av det geniala spelet vattenkubb!
 
En kanottur fick ett oväntat avbrott när en superblåsig störtskur vräkte ner på oss mitt på havet.
 
Sommaridyll på Hötoget i Stockholm
 
Och det här! Den soliga dagen på det stora äventyret som knappt går beskriva med ord
 
Tycker både det känns overkligt när jag tänker tilbaka på vandringen och när jag tittar på bilderna. Det var som en helt annan värld!
 
Sommarkvällen med afternoon tea och brädspel var den perfekta kombon och något jag verkligen vill göra om. Det är så himla kul att piffa till vardagen lite.
 
Och så fick jag mig en snabbis till Köpenhamn innan flyget drog iväg till England
 
Att utforska min nya hemstad Brighton är något jag verkligen inte har gjort färdigt för här finns verkligen så mycket att se och så många spännande gator.
 
Att se Les Miserables var en dröm som gick i uppfyllelse och att kolla på musikal i West End är garanterat något jag kommer göra mycket i framtiden.
 
Träffade en av mina absoluta favorit YouTubers på en boksignering
 
Och när året började lida mot sitt slut blev det ett besök till Nötknäpparen för att upprättehålla min nya tradition. Det är verkligen en helt magisk upplevelse!
 
Och idag så kommer jag ringa in det nya året i London (förhoppningsvis finns det ostron!)
 
 
 

2017

1 Läs mer >>
Även om jag inte är i Sverige så har jag lyckats få in några stycken Luciafiranden i år, det har sina fördelar att trots allt bo någonstans där det är relativt gott om svenskar. Förutom att kolla på Luciamorgon idag så har jag besökt två Luciafiranden som var väldigt olika men lika mysiga båda två på sina egna sätt.
 
Det första firandet var i byn Ditchling som ligger utanför Brighton. Det är en pytteliten idyllisk by som hade ett evenemang i form av en ljusfestival förra veckan. Och i samband med detta bjöd de in barnen vid Svenska skolan i Brighton att hålla ett luciatåg i kyrkan under kvällen. Det visade sig vara lite problematiskt att ta sig hit för vi snackar att den här byn är så liten att det inte går kollektivtrafik dit. Istället fick jag ta tåget till grannbyn och sedan promenera längs landsvägen i 30 min. Men detta var ganska mysigt och på något sätt också passande för det känndes som om jag var mitt eet luciatåg när jag gick där under den klara stjärnhimlen i mörkret och lyste min egen väg, dock via mobilficklampa och inte stearinljus i handen eller håret. Men när jag sedan kom in i byn var alla vägar kantade med lyktor som ledde en fram till kyrkan. Butikerna hade också extra kvöllsöppet så det var riktigt mysig julstämmning i hela byn.
 
Själva framträdandet var sedan precis så charmigt som att Luciatåg mad barn bara kan vara med, varierande sångisats och en liten pepparkaka och tärna som mest är intresserade av sina ljus och fäktas med dem som lasersvärd. Jag fick också veta att en av besökarna visade sig vara en blind kvinna som hetter just Lucia. Hon var inte svensk så hade inte vart på ett Luciafirande tidigare men var lockad och helt klart tvungen att komma till en högtid som firade det helgon hon är upkallat efter.
 
 
Nästa firande var London och den här gången var kören större vilket också gjorde att sången var av betydligt högre standard. De hade en helt fantastiskt fin sång med stämmor utan att det blev för mycket som det ibland kan bli. Och alla tjejerna som var med i Luciatåget måste hålla på med sång i varnliga fall för de var inte bara fantastiska i kören utom också som solister.
 
Men det som gjorde den här kvällen riktigt magisk var lokalen. Luciafirandet hölls i ett gammalt kapell kallat Asylum at Caroline Gardens. Kapellet ligger i en ganska skum stadsdel i London långt utanför turiststråken, men det var den perfekta lokalen för ett Luciafirande. Det är nämligen så att kapellet bombades under andra världskriget och sedan dess har det i princip inte används utom så smått förfalligt istället tills en förening tog över det 2010 och nu driver det som lokal för konstutställningar och andra evenemang som detta. Insidan är därför inte alls så polerad eller elegant som kyrkor brukar vara men den rusika kännslan var så himla stämmningsfull. Lokalen var deckorerad med massor av ljusslingor och setarinljus och jag hörde tjejerna bakom mig beskriva det som att de påminnde om kyrkan där Ross och Emily gifter sig i Vänner och det är verkligen precis så det såg ut! Det ända negativa med detta var att det var väldigt kallt där inne eftersom vi praktiskt taget var utomhus. Så man kunde se moln bildas ur andedräckten när kören sjöng. Men som tur var bjöds det på både glögg, pepparkakor, lussekatter, mm.
 
 
Och som om inte detta var nog var pricken över i den här kvällen när de berättade att de hade en speciell gäst som överraskning och Miriam Bryant kom ut och sjöng några låtar tillsammans med kören. Sedan stannade hon kvar i publiken och kollade på resten av firandet och minglade med folk i glöggbaren efteråt. Jag undrade verkligen hur hon hade hittat dit, men det visade sig att hon var kompis med arrangören för Luciakvällen. 
 
Jag älskar verkligen Lucia och båda dessa Luciafiranden var helt fantastiska och på samma gång några av de mest unika jag har kollat på någonsinn. Hoppas du också hinner med och kolla på något mysigt Luciatåg i år!
 

Lucia