adventures.of.mathilda

 

Förra helgen när vårvädret var som bäst, soligt och vindstilla, så tog jag med min syster och besökte de vita kalkstensklipporna Seven Sisters. De ligger ca en timmes bilfärd öserut ifråb Brighton och är ett skyddat naturområde via Natural trust. Och inte helt överraskande är det ett väldigt populäert besöksresemål. För de höga vita klipporna som vätter ner i havet och det böljande gröna kullarna de ovanifrån utgör är verkligen ett slående landskap. Dovers vita klippor är kanske de mest kända men hela sydkusten i England är från och till kantat med vita klippor.

 

 

Inne i souvenirshopen som national trust hade (för det klart det finns en sådan) hittade jag en bok som hette Great British Walks, som jag köpte. Det är en en samling med information och bilder om 100 vandringar runt om i Storbrittanien. Blev supertaggad och glad att jag hittade den för har haft lite problem att hitta vettig information om vandringsleder i min närhet. Men nu har jag helt klart lite att ta mig igenom. Alla vandringar är dock relativt korta mellan 1-4 h så det är helt klart dagsvandringar. Vilket jag tyckte var lite trevligt (även om det är häftigt att vandra i en hel vecka!). Men det känns liksom lite mer genomförbart om man kan göra det på en söndag istället, och det krävs verkligen inte alls lika mycket planering eller packning.

 

 

Vandringen som jag och Elvira gjorde vid Seven sisters är nr 22 i boken, så nu är det bara 99 kvar. Och den går mellan Birling Gap och Seven sisters country park. Det tog ca 2 timmar at prommenera, men då hade vi ett lugnt temo och tog tid att ta in nyerna och fotografera massa. Området heter sevensisters just för att klipporna här bestå av 7 kullar. Så det går upp och ner ganska mycket när man vandrar här (inte bra om man vill spara på höjdmetrar) men det är inte så farligt för de har en ganska lagom sluttning som gör de ganska härliga att bestiga. Vid birling gap finns där också en trappa som leder ner på standen under klipporna. Det är ett så himla häftigt landskap och jag kan inte låta bli att tycka att det påminner om Grekland, en kallare och blötare version av Grekland. De gröna slätterna är också fulla med kaninhål, men vi var besvikna att vi inte fick se några kaniner.