Tankar om mental hälsa

Idag hade jag väl egentligen tänkt att skriva om något från mitt äventyr i London. Men den här veckan har det varit World Mental Health Day, en internationellt uppmärksammad dag för att sprida lite extra mycket ljus över mental ohälsa och allt som hör där till. Och efter att ha läst massa artiklar och sett flera videos på youtube i samband med detta blev jag inspirerad att också skriva någonting. Först vill jag säga att jag tycker verkligen att samhället har blivit mer accepterande kring att prata om och förstå mental ohälsa som ett riktigt problem. Sanningen är att i stort sett alla människor antingen har varit drabbad av problem kring mental ohälsa eller känner någon som har det. Men på samma gång är det fortfarande lite tabu över att prata om. Vilket är problematiskt i sig just eftersom att prata om det är något av det viktigaste för att må bättre.

Det är inget konstigt att gå till ett sjukhus och besöka en läkare när vi är fysiskt sjuka så varför skulle det vara annorlunda när vi drabbas mentalt istället. Bara för att det inte alltid syns utåt betyder det inte att det inte är något som påverkar en ordentligt. Jag tror att det värsta jag någonsin mått var på grund av depression och inte av någon annan fysisk sjukdom eller skada och dessutom pågick det under en mycket längre tid. Och då har jag ändå haft tur, jag vet at jag inte på något sätt tillhör dem som har haft det som värst vad gäller problem med mental hälsa. Alla är olika och tyvärr krävs det nästan att man ska ha drabbats av någon form av mental ohälsa för att man ska förstå hur det känns och hur lite kontroll man faktiskt har när ma väl drabbas. Hjärnan är ett fantastiskt organ men det kan bli ens värsta fiende och i sådana stunder kan det kännas som man är helt hjälplös.

Jag har väl kämpat fram och tillbaka med depression i några år nu och nu känner jag at jag åter är på en mental plats där jag har betydligt mer kontroll än vad jag hade för typ ett halvår sedan. Många (framför allt de som inte har upplevt det) liknar depression vid att vara ledsen men jag tycker inte att det är känslor som liknar varandra alls. För att vara ledsen är en känsla, det utlöses av något som händer eller påverkar oss men efter att vi har fått gråtit ut vår sorg går det över relativt fort igen. Depression känns mer som en total förlust av känslor, det känns varken bra eller dåligt bara tomt. Och därför kan det nästan lite läskigt smyga sig på en och det kan ta ett tag innan man fattar att något är fel och ännu längre innan man fattar vad det är som är fel. När de var som allra värst för mig tappade jag inte bara mina känslor utom även mina drömmar och det här är nog det värsta som jag upplevt. Jag kunde inte komma på en ända sak som jag ville göra, inget som jag ville se eller uppleva, ingenstans jag ville resa, jag hade inga ambitioner vad gäller framtiden för jag kunde inte komma ihåg en enda av mina drömmar. Någon stans visste jag att de fanns men jag kunde verkligen inte minnas vad det var eller varför jag ville det. Jag är också en kreativ person så jag drivs av att skapa saker och jag har alltid nya ideér på saker jag vill göra och skapa. Men detta var också helt borta och det var när jag insåg detta som jag verkligen insåg att något var fel och att jag behövde en förändring.

Efter att ha gått igenom något sånt här lär man känna sin hjärna mycket bättre och det tror jag någon stans är ganska nyttigt. Och genom att läsa och höra andras historier om problem med mental hälsa inser man att detta inte alls är så konstigt som man först tror. Nästan alla går igenom någon form av psykisk ohälsa och att prata om det mer öppet är verkligen så himla viktigt för det är så vi får bort tabun kring ämnet och det är så man inser att man inte är ensam. För även om det i många fall är något som är extremt allvarligt så är det inte konstigt. Det är inte konstigare än att ha diabets eller bryta benet. Ingen blir bättre av att behöva känna skam i tillägg till sin mentala hälsa vad det än kan vara, anorexia, depression, ångest, mm.

Men för att avsluta detta lite positivt så lär man ju som sagt känna sin hjärna och man lär sig hur man får sitt sinne att må bättre. För precis som att allas problem är olika är också det som hjälper olika för alla. Men här kommer i alla fall en lista på saker som får mig att må bättre ifall jag har en riktigt dålig dag.

1. Havet: Folk som känner mig vet att jag är en havsmänniska och det är verkligen 100% sant. Det finns ingen plats där jag känner mig så lugn och så ”hemma” som vid havet. Tror alla har en plats som får en att känna så. Och skulle verkligen tipsa om att ta reda på vilken plats det är för dig om du inte redan vet det. Det kan vara vad som hest, staden du växt upp i, en park, ditt rum eller som för mig havet.

 

2. Håll koll på mina drömmar: Som jag sa innan var att tappa bort mina drömmar och kreativa projekt något av det värsta symptomet av min depression. Så för att hantera det började jag skriva ner dem. I början var det bara saker som att måla om en garderob eller köpa gardiner. Men sakta men säkert blev det allt fler och fler små projekt som föddes ur varandra och till sist kom även de större livsdrömmarna tillbaka. Och eftersom jag aldrig vill uppleva det som jag gjorde igen så tycker jag nu om att skriva upp mina drömmar på olika sätt och jag tror jag värderar dem även de helt orealistiska som aldrig kommer gå i uppfyllelse mycket mer än vad jag gjorde innan. För de finns där och det är något att sträva efter i alla fall.


3. Prata med någon: Det här kanske låter klyschigt men att prata med någon (vem som helst) är något som hjälper så sjukt mycket. Men det kan också vara något av det svåraste i början så innan man känner sig redo för det är det en bra början att bara skriva ner sina tankar för sig själv så man får det ur sig på något sätt. Att lyssna på andra prata om sina problem kan också hjälpa just för att man inte känna sig lika ensam. Och även om det inte är du som pratar just då så hör du på någon som pratar om det vilket är ett steg i rätt riktning.

4. Gör planer: Jag mår alltid bättre om jag har relativt mycket planerat att göra fram över. Att ha en rutin är bra, men för mig är det ännu viktigare att ha en spännande vardag där det händer olika saker. Så skapa planer i kombination med din egen vardag och undvik saker som ger dig så mycket ångest att de påverkar allt annat i ditt liv. Utom fokusera på projekt som du brinner för och gör dig glad på något sätt. Genom att göra detta känner jag mig mer produktiv och det är något som får mig att må bättre. Den här bloggen är faktiskt ett exempel på ett projekt jag startade för att tillföra ett nytt inslag i min vardag av just den här anledningen.

5. Ungår med vänner: Även om jag är en person som trivs med att vara själv så kan hjärnspökena få extra mycket utrymme att göra skada om man är själv för mycket. Därför hjälper det verkligen så himla mycket att ungås med andra människor och bara göra precis vad som helst.

6. Böcker: Ibland behöver man fly undan sina egna tankar och leva i en annan värld. Och efter att ha levt i någon annans hjärna i några timmar kan man ibland komma tillbaka till sitt eget sinne med ett nytt perspektiv.

7. Bygg en koja: Det är också viktigt att inse att ibland så behöver man bara må sitt allra sämsta och jobba sig igenom det. Det tycker jag man gör bäst genom att bygga en koja av täcken kuddar ljusslingor och att sedan sitta där hela dagen (eller hur länge som behövs) och bara kolla på film (Disney eller Harry Potter är att rekommendera) och äta massa choklad. Om man tillåter sig detta någon gång då och då när man mår riktigt dåligt tror jag man mår mycket bättre i längden.

Använd dig av en eller alla punkterna på listan som du tror kan hjälpa dig. Eller ännu bättre skapa en egen lista på saker du gör för din mentala hälsa. Och dela gärna med dig! Detta blev ju ett riktgt monster till inlägg men insåg att jag hade en del att skriva när jag väl kom igång så vem vet det kanske kommer fler inlägg på samma tema i framtiden.
 

 

Kommentarer:

1 Julia:

skriven

Vad bra att du skrev om det här. Fint att du delar med dig och gör det naturligare och lättare att förstå.

Svar: Tack! det var ju lite det som var tanken, känns som att det kan vara ganska viktigt :)
Mathilda

Kommentera här: