adventures.of.mathilda

Hej, det var visst ett tag sedan nu. Men först jobbade jag 12 dagar i streck och sedan trog jag till Paris och lämnade min dator hemma. Men nu är jag tillbaka med ny energi, nya upplevelser och massa att skriva om så nu kör vi första biten av mina dagar i paris och vad man väl får säga är mitt första intryck av staden.

 

Jag har aldrig vart i Paris innan men det har såklart alltid funnits på min lista av platser jag vill besöka det har bara alltid varit något annat över hela tiden. Men nu när jag bor i södra England och kan ta tåget från London till Paris på ca 2,5 timma var lockelsen för stor och jag bokade en sistaminuten trip när jag insåg att jag hade tre lediga dagar den här helgen.

 

 

Och även om jag inte vart här innan så är Paris precis som många andra stora världsstäder så pass kända och exponerade i media att man har en bild av dem innan man åker. Man vet vilka sevärdiheter man vill se, men man tror sig ochså veta hur själva staden känns, atmosfären, folket, kulturen, klimatet, osv. Och Paris är inte direkt försiktig med att sälja in en iage till världen som den mest romantiska staden i världen, platsen där den bästa maten i världen finns, och antagligen den vackraste staden i världen. Det finns något som heter Paris-syndromet och framförallt drabbar japanska turister som besöker Paris för första gången. Det går ut på ungefär att man har en extremt överromantiserad bild av en plats och sedan får den brutalt krossad av verkligheten när man inser att det ine alls var så romantiskt, fint och storslaget som man trodde. Istället var det fullpackat med turister, påträngande försäljare och otrevliga servitörer. Detta i sin värsta form leder till att 20 personer om året som besöker staden blir så djupt deprimerade att de måste besöka sjukhus och proffessionell hjälp.

 

 

Jag har väl aldrig upplevt det så illa men liknande upplevelser har jag väl haft när man ser stora sevärdigher i verkligheten. Jag tycker nästan alltid att det känns som att byggnader eller monument är mindre i verkligheten än vad jag förväntat mig eller att omgivningen runt dem är annorlunda. Det är då man inser vilken påverkan kameravinklar gör och varför man bara sett vissa saker ifrån ett perspektiv på bild. Dågra exempel på detta som jag har haft är Pyramiderna i Giza som visst var imponerande men som praktiskt taget låg inne i Cairo så man hade en stad i bakgrunden, samt plastpåsar och annat skräp i sanden runt fötterna och en jättestor asfalterad parkering med mega turistbussar mitt emellan två av pyramiderna. Detta var saker som jag inte förväntade mig och tog verkligen ner på hela stämningen.

 

 

Ett annat exempel är Times Square i New York, det ser superbra ut på bild och uppenbarligen på film. Jag hade förväntningen av att det skulle fortsätta hela gatan nästan men området med de lysande billboardsen är inte alls så stort som mn förväntar sig. Man måste stå på mitten av området för att få känslan att vara omringad av skärmnarna vilket gör att det finns typ två håll att fota på. Och går man lite till vandrar man fort ut på en vanlig gata igen och det finns snart inga spår om lysande reklamskyltar kvar. Så hela grejen med att när man åker taxi i New York har man en rad av lysande reklamskärmar över sig är ganska fake. Inte minst sagt eftersom området nu i princip är avstöngt för traffik så att alla turisterna ska få plats att myllra runt.

 

 

Så Parissyndromet är något jag har i bakhuvudet kanske speciellt nu när jag faktiskt besöker Paris. Och det är inte alls att jag förväntar mig att staden är dålig, bara att jag har mer realistiska förväntningar och att jag är beredd på att Eiffeltornet känns mindre i verkligheten än vad jag förväntat. Men i tillägg till vad man ser i media känner jag många som har vart i Paris och berättat om staden och de brukar kortfattat säga två saker, "Staden är fantastisk och Mona Lisa är väldigt liten i verkligheten". Allt detta i tillägg till att jag besökt en hel del andra städer i Europa gjorde att jag hade en ganska bra bild framför mig när jag reste tänkte jag.

 

 

Platser jag ville se i Paris:

Montmarte

Sacre Coeur

Eiffeltornet

Notre Dam

Arc de Triomphe

Champs Elysee

Pantheon

Louvren

 

Sånt jag trodde om staden

Fransmän kan vara otrevliga och inte tycka om/kunna prata engelska

Mona Lisa kommer vara pytteliten

Eiffeltornet är nog fint

Arc de triomphe är lika stort som triumfbågen i Barcelona ungefär

Seine kommer precis som alla floder genom städer vara ganska smutsig men broarna är nog väldigt fina.

Cafeer och bakverk är på topp

 

Sånt jag inte trodde om staden

Folk bär runt på baguetter

De flesta har randiga tröjor, scarf och basker på sig

 

 

Så nu delar ni ungefär den bilden av staden jag hade när jag åkte hit och wow blev jag imponerad!! Allt var för det första sjukt mycket större i verkligheten än vad jag förväntade mig vilket i princip aldrig händer utom snarare det omvända. Så jag fick snarare uppleva det omvända syndromet, allt var bättre än vad jag hade förväntat. Eiffeltornet var gigantiskt och det var så mycket plats och yta runt omkring för att man skulle kunna ta in det till fullo. Arc de triomphe var ett monster så stor den var och igen det var så mycket plats runt omkring. Jag har besökt många gamla europeiska städer innan och visst finns det en del pampiga bygganader men de brukar också kännas ganska trånga för att man byggde saker mycket tätare förr och kanske inte alltid hade lyxen att lämna massa öppen yta i centrum av en storstad. Men i paris fick allt liksom ta sin plats med råge och på så sätt komma till sin rätt. Det var ju parker, vistas och torg framför alla sevärdigheter så att de verkligen kunde uppskattas och jag kan fortfarande inte släppa hur stora, pampiga och vackra alla byggnader var.

 

 

Detta i kombination till att jag fick uppleva staden i strålande högsommarvärme såhär i April och att hela staden blommade i full prakt gjorde att jag fick något av ett omvänt paris-syndrom. Allt var bättre än vad jag väntat mig och det levde till och med upp till sin romantiska image. Folk gick verkligen runt och bar bagutter på gatorna. De hängde människor i varenda park, såg inte så många randiga tröjor men ett par baskrar och andra hattar. Och hör och häpna vattnet i Seine såg nästan blått ut. Detta är ända gången som en flod i en stad jag sett inte har varit en brun sörja. Themsen tar helt klart priset som vidrigaste vattendrag i världen.

 

 

Kommer dela med mig mer av mina äventyr i Paris under veckan men nu har ni i alla fall fått ta del av mitt första intryck. Att allt var bättre än vad jag väntat mig och jag har det hellre på det här sättet att jag blir posítivt överraskad så ska fotsätta att inte ha allt för höga förväntningar i hemligt hopp om att bli positivt överraskad och överväldigad när jag väl får uppleva något.