adventures.of.mathilda

 

 

Jag blev tvungen att köra bil för sörsta gången i England den här månaden och måste säga att det är en tanke som gjort mig ganska nervös tidigare. Jag är inte någon som trivs med att köra i nya städer från första början och om vi också ska blanda i vänstertrafik går det bra att vara utan. Men jag har blivit så van med att inte ha bil, både här och i Sverige så att även om jag har körkort är det inte något jag känner ett stort behov av. Men så behövde jag hjälpa till att köra firmabilen när mina chefer var iväg, det visar sig att ytterst få personer på jobbet har körkort. Så det naturliga valet blev mig någon som aldrig kört i vänstertrafik förr. Men tack vare kraften hos google maps färdbeskrivningar och en härlig automatbil så insåg jag ju att det var hur kul som helst att köra bil och det gick galant dess utom. Första turen gick ganska snällt på motorväg och landsväg (dock med enorma tre/fyrfiliga rondeller som känns somatt dom har fel rikting). Men efter den turen var jag inne och grötade överallt i Brighton på smala enkelriktade gator. Eller ännu värre gator som är så smala att dom borde vara enkelriktade fast dom inte är det så man alltid får möte på mitten och måste nödfickparkera. Mest udda platsen jag körde på där detta också hände hela tiden, var på strandpromenaden i Brighton för att leverera ett par vaser blommor till några restauranger som ligger där. Detta är ju en gångväg och ingen bilväg. Men några timmar på förmiddagen varje dag får man köra där för att göra leveranser, kändes dock fortfarande ganska udda. Men efter att jag nu har kört bil i England och blivit bekväm med det kändes som att jag fick några extra vuxenpoäng och Englandpoöng efter detta. 

 

 

Två av mina bilfärder förde mig till Broyle Place respektive Bruxted Park. De är båda två Herrgårdar som ligger ute på landsbygden här i närheten. Och de är så sjukt vackra. Även om jag var där för att jobba så kan man inte låta bli att ta in atmosfären när man är på sånna här storslagana platser så när man väl åker där ifrån är man på så sjukt gott humör. På Bruxted Park var jag och en kollega för att ställa i ordning ett bröllop som skulle ske på eftermiddagen. Det blev verkligen hur fint som helst och det var så fint att se alla blommorna komma ihop med rätt miljö och se allt komma på plats tack vara de adra som var där och gjorde i ordning, dekorationer, dukning och belysning.

 

 

På Broyle place var jag också på i bröllopets tema. Men den här gången var det bröllopsmässa. Jag var där och ställde ut för vårt företag tillsammans med en massa andra företag som också har med bröllop att göra, som fotografer, dekoratörer, frisörer, brudklännings butiker, stylister, biluthyrning, catering, mm. Man blir så insnöad på sin egen bit att man nästan glömmer bort hur mycket annat som också ska till för att få ihop ett bröllop. Men det var så sjukt kul att vara här och prata med alla glada brudpar samt alla andra utställarna och det var bara allmän bra stämning i tältet. Det bästa var väl nästan på slutet när alla gästerna hade gått, och alla utställarna samlades runt den enorma chokladfontänen och bara tryckte i oss doppade marsmallows, frukt, fudge, godis!

 

 

Även om här inte är samma typ av högsommar som ni tydligen har i sverige (morr är inte alls avundsjuk) så har vi också fått varmt och fint väder det mesta av maj vilket har gjort att jag har spenderat nästan all min lediga tid genom att hänga på stranden. Jag och typ alla andra. Det känns så lyxigt att ha en enorm lång strand mitt i staden som sedan sträcker sig hela vägen till utkanterna och det är först nu när det börjar bli sommar som jag kan se dess fulla potensial. Jag menar stranden i sig är ju en utmärkt plats för sol och bad, grillning, picknick och bara almänt häng. Men i tillägg till det går det även en lika lång strandpromenad längs med stranden som bjuder på massa restauranger, små cafen, glassförsljning, små butiker, gallerier, nattklubbar, barnpooler, skateparker, boulbana, karuseller, kajakuthyrning, ect. Allt detta gör att det bubblar av liv längs med stranden och det lockar alla typer av människor just eftersom det finns så mycket att göra här också. Strandpromenaden blir liksom Brightions hovudshopping gata under sommaren.

 

I maj har jag åter hunnit med att kolla på musikal. Denna gången blev det Dreamgirls. Den är ju så klart baserad på filmen Dreamgirls men omgjord för att passa på scen. Jag minns att jag älskade filmen och blev verkligen inte besviken på scenmusikalen heller. Så grymt mycket bra musik. Och något som jag blev väldgt imponerad av var scenografin. Inte för att det var överdådig och komplex som på lehonkungen utom tvärt om. Den var väldigt enkel men likväl imponerande i hur den användes på många olika sätt. Scenografin bestodd i princip av fyra skärmar två på var sida scen. Men beroende på hur dom pacerades på scenen och i vilka vinklar så skapades olika typer av rum och det var väldigt tydligt vad för platser de ville förmedla. 

 

Under hela maj har det också varit konstfestival i Brighton, och även om jag inte har haft tid att gå på så många utstölliningar och installationer så har det bidragit till stämningen i hela stan och man kan inte låta bli att ta del av en del spontana kulturela inslag om man strövar igenom Brighton i maj. Det är extra mycket musik och dans på gatuhörnen tack vare Brighton Fringe. Och utbudet under festivalen är så enormt stort, både med stora utställare som kommer från andra platser och är kända namn, men också massor av lokala konstnärer som får möjlighet at visa upp sig. Brighton är verkligen en stad full av kultur och konstnärer i vanliga fall och det är väl därför det går att ha en festival av den här typen på den här skalan. Något av det mest intressanta inslaget som jag fick se var när jag var på en uteservering nere vid stranden och helt plötsligt dyker ett enokmt dansande gäng upp. Det udda var dock att ingen usik hördes. Detta var nämligen ett silent disco och alla deltagarna hade stora headphones på sig och lyssnade på så vis på samma musik medan vi på utsidan bara såg deras udda rörelser till en tack vi inte fick ta del av samt något enstaka tjut eller någon som sjöng med. Säkert jätteroligt för dom som var med i det och i alla fall väldigt underhållande för oss som skådade det utifrån.

 

Har inte haft en matfavorit på länge nu, det är nog ett tecken på att jag äter i princip samma sak hela tiden. Men i maj besökte jag Itsu för första gången. Det är en restaurangkjedja som framför allt har japansk mat. Och det är så himla gott. Naturligt vis har dom sushi, som är både god och inte allt för galet dyr som sushi iland kan bli. Sen har de även varm mat te.x. ramen eller miso soppa och ett par stekta rätter. Men min absoluta favorit här är dumplingsen! Fläsk och äppledumplings med teriaki sås, så grymt gott. Etfer att jag upptäcte dem har jag kommit tillbaka ett par gånger.

 

Nämnde detta i ett tidigare inlägg men jag har nu äntligen börjat lyssna på podcast, närmare bestämt på podcasten Billgren Wood. Fattar int evarför jag inte har gjort det tidigare för det är bara så mysigt och inspirerande. Det är Elsa Billgren och Sofia Wood som leder podcasten och varje vecka pratar dom ett nytt tema som har med trender att göra. De undersöker hur olika trender inom mat, inredning, mode, design, ect uppstår och utvecklas genom historien samt ochså framtidsspanar om vart vi är på väg. Åter tack för tipset Julia jag är nu helt fast!

 

Det har även varit ännu en avskedsfest på jobbet under maj. Iyata som började jobba som extrapersonal hos oss runt jul och sedan stannat kvar under våren parallelt med att hon gått floristutbildning skulle nu tyvärr sluta och flytta tillbaka till London. En av andledningarna till att hon skulle sluta var att hon skulle operera sig för att förminska brösten så vi tyckte det bara var lämpligt att hon fick ett par enorma plastbröst som avskedsgåva. Vi provade dem nog allihopa unde kvällens gång och den ända som tyckte de kändes små var Iyata. Men mest oroväckande var nog hur väl vårchef Rich trivdes i dem. Speciellt när han stod framme i baren och pratade med bartändern och andra karlar...

 

Men förutom plastbrösten så hade vi ett par hundar som skickades runt mellan oss. Det är inte en personalfest om inte Dottie och Peanut får vara med. Så det är tur att så pass många pubar tillåter hundar.