8 boenden på 5 år

Jag blev inspirerad av Julias inlägg där hon redovisade för alla de platser hon bott under de senaste 5 åren. Så jag tänkte låna den idén och göra det samma för även jag har en ganska lång lista på platser jag bott under de senaste 5-6 åren (lite för lång faktiskt). Och tänkte att det kunde vara spännande att dela det med er, både det bra och det dåliga.
 
Nilsemyrsvägen 1994-2014
Tekniskt sett så var det kanske 1995 vi flyttade in här men är lite osäker det var under mitt förta levnadsår i alla fall så tänker att jag skriver mitt födelseår där uppe. Minus ett avbrott på två år när vi bodde i USA så var detta mitt hem under hela min barndom och har därför massa minnen ifrån det här huset. Det var jobbigt första gången jag skulle flytta här ifrån 2010 för att bo på internat och börja på gymnasiet. Det kändes oerhört långt bort men väldigt snabbt så var det inte så jobbigt längre. 2014 när jag flyttade här ifrån på riktigt så var det annorlunda, det var inte alls jobbigt att säga hejdå till huset det var så mycket annat som var jobbigt då och huset jag hade kallat för mitt hem i stort sett hela mitt liv hade redan slutat vara mitt hem nästan ett år tidigare. Mina föräldrar höll på att skiljas och det var under den här tiden jag lärde mig att ”hemma” är en känsla och jag har i princip letat efter den känslan ända sedan jag tappade den här någon gång under våren 2013.
 Nilsemyrsvägen är: Barndom, trygghet, minnen
 
 
Tvååker 2010-2013
 Detta var ett äventyr, sjukt läsligt i början men efter tre år kändes det som att jag hade blivit vuxen. Eller ja nästan i alla fall. Så där lite lagom. Liksom en kombination av att laga mat och tvätta skälv, men också tycka det vara kul att springa runt på ett majsfält i mörkret med kompisarna och sitta uppe på nätterna och kolla film fast man borde gå och lägga sig för det är skola nästa dag.
 Tvååker är: Vänner, vardagsäventyr, låtsasvuxna, soffhäng
 
 
Ryttargången 2013-2017
 Det här blev mitt nya hem i Strömstad efter (och i en omlottperiod med) Nilsemyren. Det var inte på något sätt en frivillig eller rolig flytt, det var bara helt enkelt ett resultat av skilsmässan och mammas nya hem. Har aldrig bott direkt i pappas nya hus eftersom han flyttade till Kungshamn, så där har jag bas vart och hälsat på. Jag gjorde mitt yttersta för att skapa en bra miljö på mitt rum som jag skulle trivas i men det har aldrig riktig känts som hemma här, kanske just för att jag alltid blir påmind om varför vi hamnade där. Jag var vid det här läget inte heller så himla sugen på att bo med familjen längre utom kände att jag skulle ha mitt eget. Och större delen av den tid jag bott här har bara vart på halvtid eller knappt det. Är väl egentligen bara på somrarna jag har bott här på heltid.
 Ryttargången är Familj, Mörker, Renovera
 
 
Uddevalla 2014-2016
 Sen hamnade jag här. Jag började på högskola i Trollhättan och min syster gick på gymnasiet i Uddevalla. Så vi skaffade oss en liten lägenhet tillsammans i tureborg i Uddevalla på 17:e våningen. Tyckte inte att det var så märkvärdigt här då, men nu så här i efterhand kan jag minnas hur kul det var att bo här ändå. Det var en superliten lägenhet (speciellt för två personer, systrar dessutom) men det funkade eftersom det var på 17:e våningen, med balkong och stora fönster och därför kändes det öppet och inte alls trångt och instängt. Utsikten gjorde allt här, och att ha sånna här glasbehållare i köket var lite av en dröm som gick i uppfyllelse! Dock ingen fläkt i köket utom man fick öppna fönstret, något som inte funkade så bra när det var minusgrader och oset inte ville flyga ut genom fönstret.
 Uddevalla är: Utsikt, fluffiga katter, bananflugor, hemligt slott
 
 
 
Canada 2016
 Det här var fantastikt och jag längtar ständigt tillbaka fast jag vet också att det inte kommer bli lika bra ifall jag åker dit igen. För det här handlade mycket mer om människorna än om platsen och det är kanske därför detta var första stället på länge som faktiskt började kännas dom hemma. Dock tog det slut för fort för att det verkligen skulle bli så. Och tro mig inte fel platsen var också helt fantastisk, dock mer bergen runt Banff än Calgary. Men campuset och livet där med alla jag träffade var det bästa. Själva boendet var inte så märkvärdigt och eftersom ja var tvungen att se till att mitt liv kunde rymmas i ett par resväskor gjorde jag inte allt för stor personlig prägel, men det lilla var tillräckligt här.
Kanada är: Skratt, gemenskap, äventyr!!, Lycka
 
 
 
Trollhättan 2017
 
 Usch, det här är nog det boendet på listan jag tycker minst om och mycket av det har att göra med att det kom i så stor kontrast med det fantastiska äventyret i Kanada. För fantastiskt äventyr skulle nog ingen välja att beskriva Trollhättan med. Det var som att vakna upp i den värsta varianten av svensk grå tråkighet och det var nog detta som kanske blev sista strået för mig att inse att jag behövde ta mig utomlands igen. Dessutom hade jag väldigt opålitligt internet, ingen aning om hur många jag delade kök med (som dessutom var en hälsofara, hade definitivt på mig skor eller åtminstone tofflor). När jag kunde flytta här ifrån var jag bara lättad.
 Trollhättan är Deppigt, lortigt, tomt, grått
 
 
 
 
Brighton; Compton road 2017-2018
 
 

Nu börjar vi närma oss där jag är idag. Mitt första lite mer långvariga boende i Brighton fick jag 17 december efter att jag i frustration letat boede så mycket jag kunnat i mörkret och vinterkylan efter jag slutat jobbet från att jobba heltid och känna hur pengarna tickar iväg på airbnb som var mitt dåvarande boende. Men till sist hittade jag något som både var rimligt i pris och inte kändes farligt eller fallfärdigt vilket var en oerhörd lättnad. Och trivdes väldigt bra hör även om jag hela tiden längtade efter något som var mer mitt eget än att vara inneboende hos en familj som visserligen är supertrevlig men ändå.
Compton Road är: Hemtrevligt, fint, hjälpsamt
 
 
Brighton Hill House 2018-
Det är här jag bor nu, med en kompis i vår egen lägenhet som vi inreder på ett sätt som passar precis oss. Jag är inte 100% där än men jag känner att den här lägenheten och framför allt Brighton har potentialen att faktiskt kännas som ett hem.
Hill house är: Mitt eget

Finns några luckor på den här tidslinjen (och en hel del dubbelboende) men om jag bodde på en plats mindre än två månader hamnar det inte på listan för det var platser jag aldrig helt packade ur min resväska även om vissa av dem var platser jag trivdes riktigt bra på.
 

Kommentera här: