adventures.of.mathilda

Som det säkert inte undgått någon vid det här laget som läst något av mina senaste inlägg har jag nyligen vandrat Kungsleden mellan Abisko och Nikkaloukta. Kungsleden är ju superlång men just den här sträckan som vi vandrade är kanske den mest populära just eftersom man får uppleva ett så omväxlande landskap och de mest alpina landskapet som Sverige har att erbjuda (Kebnekaise inkluderat). Sträckan Abisko-Nikkaloukta är också känd som Dag Hammarsköldsleden och är en pilgrimsfärd med 7 meditationsplatser där stenar med citat från Dag Hammarskölds bok Vägmärken.

Har haft så himla svårt att bestämma mig hur jag ska skriva det här inlägget just för att jag kom hem med så mycket intryck, bilder och upplevelser. Å ena sidan känns det helt omöjligt att skriva ifrån första början just för att vandra på det här sättet inte går att beskriva utom måste upplevas. Men på samma gång har jag för mycket att berätta för att inte försöka. Så jag ska prova mitt bästa att förmedla information och upplevelser om äventyret. Förhoppningsvis blir ni inspirerade men kom ihåg att bilderna inte gör landskapet rättvisa och inga ord kan beskriva känslan, det är helt enkelt hundra gånger bättre i verkligheten!

Var är det och hur tar man sig dit?
Sträckan Abisko-Nikkaloukta ligger i Kiruna kommun (så sjukt långt norrut). Du behöver alltså först ta dig till Kiruna, antigen med flyg eller tåg (vi valde flyg, dock med väldigt mycket krångel på grund av flygplan som gick sönder och blev inställt). När du väl anlänt i Kiruna är nästa steg att ta dig till Abisko. Hit går både bussar och tåg några gånger om dagen (bussresan är ca 2 timmar). Efter det är det bara att börja vandra längs Kungsleden, dock är det vanligast att man sover en natt på Abisko turiststation, vilket vi också gjorde. Och när du efter några dagar kommit fram i Nikkaloukta är det bara att vänta in nästa buss tillbaka till Kiruna igen.  

 

Well, det här med avstånd verkar vara ganska abstrakt i fjällvärlden eller så är det bara lite svårt att mäta för alla skyltar och kartor sa hela tiden emot varandra. Men hela sträckan var i alla fall drygt 100 km, enligt infon på STF:s hemsida 108 km. Dagsertapperna var 23 km som längst, men de flesta dagarna var de mellan 12-15 km. Inte allt för långt, men i stenig kuperad terräng var det helt lagom för att man kunde hålla ett relativt lungt tempo och njuta av upplevelsen (Det var u semester trots allt)

Hur lång tid tar det?
7 vandringsdagar om man väljer att stanna på alla fjällstugorna längs vägen, vilket vi gjorde. Man kan välja att gå dubbla sträckor vissa dagar ifall man vill göra det på kortare tid. Vi hade även en extra dag på fjället på grund av flygomboknings kaos, men det var ganska trevligt i slutändan att kunna ta en vilodag och bara njuta av tillvaron. Sedan får man räkna med en extra resdag i var ända av vadringen. 

Var bor man?
Tält eller i fjällstuga. Vi valde att bo i fjällstuga och efter att ha pratat med och sett tältare kändes det helt klart som rätt beslut. Tror inte någon längtan att tälta tändes hos någon av oss, det verkade mest kallt, blött, hårt och som jobbig extra packning att bära med sig. Antar att det positiva är att man sparar pengar och att man har total frihet gällande var man stannar för dagen. Men skulle ändå helt klart rekommendera stugorna för det är en så fantastiskt underbar del av upplevelsen. Från glaset med saft när man anländer, till att laga mat i de mysiga köken som man hämtar vatten till ute i bäcken, och att sedan spela kort eller andra spel som ligger på hyllorna i stugan till ljuset av ett stearin ljus på kvällen, så himla mysig upplevelse. Sedan är det också bekvämt med saker som en säng innomhus med sängkläder redan på plats, liten butik och bastu på de flesta ställen och torkskåp som gör upplevelsen att ta på sig kängorna nästa morgon så otroligt mycket bättre!

Vad ska man ha med sig?
Har skrivit vad jag tog med mig i ett tidigare inlägg och har även uppdaterat listan nu när man lärt sig av sina misstag och upplevelsen.

Vad gör man?
Man går, tittar på det otroliga landskapet, äter nötter och choklad, går lite till, kollar på kartan, dricker varma koppen, spanar efter renar, sitter på meditationsplatser och tar in det storslagna landskapet, fyller sina vattenflaskor i en fors eller i en liten bäck, kolla på den artrika fjällfloran, vada över en bäck, promenera på en spång, hålla utkik efter fjällstugan i horisonten. Och när man spanat den och kommit fram slappar man, bastar, lagar mat, hämtar vatten, badar i en fjällsjö, hugger ved, startar en liten brasa, spelar spel, umgås, träffar månniskor från hela världen, nödhandlar mer choklad, tar en tupplur, försöker komma ihåg att ta in landskapet så mycket som möjligt och sedan går och lägger sig när det blir mörkt. Sedan är man redo för en ny vandringsdag

Bästa med resan?
Helt omöjligt att säga för det var så mycket som var bra på olika sätt. På ett sätt skulle jag vilja säga att hela upplevelsen i sig var det bästa, att vara omsluten av detta otroliga landskap och helt isolerad från omvärlden i några dagar och tvinga isg själv att leva precis i nuet. Men om jag ska välja ut några mer konkreta höjdpunkter på resan så skulle jag säga att den lilla toppturen vi gjorde vid Tjäktja stugan står högt på listan. Att bada i en fjällsjö eller en fors var något av en höjdpunkt för dagen för min del, de bästa baden var nedavför vattenfallet på Tjäktja och i sjön första dagen i Abiskojaure när man faktiskt var svettig efter att ha vandrat i solen hela dagen. Pausen vid andra änden av den sjön var också oförglömlig, strålande solsken, ett spegelblankt vatten och massor av platta stenar som bjöd in en till att kasta macka. Vandringen näst sista dagen var också galet maffig när man gick i den smala dalen nedanför Kebnekaise massivet och de andra spetsiga bergen runtomkring. Det var också här vi hade bästa renupplevelserna, vid tre olika tillfällen under dagen dök det upp renar och vid ett tillfälle var de så nära att vi nästan snublade över dem när vi hade korsat en bäck.

Hedersomnämnda upplevelser måste vara att bli väckt av sjungade belgare på morgonen, fynda i skåpen med kvarlämnad mat (det var som en skattjakt), spela alldeles för mycket kortspel, grilla marshmallows över ett stearinljus för att vädret var för tråkigt för att göra upp en eld ute, bli väckt av en polistelefon som ringer mitt i natten, äta lunch under myggnät när det regnar och sist men inte minst ta av sig ryggsäcken när man kommit fram till fjällstugen efter dagsvandringen!