adventures.of.mathilda

För att vara årets kortaste månad tycker jag februari kännts superlång, och inte på ett dåligt sätt. Utom nu när jag blickar tillbaka inser jag att jag har hunnit med så mycket olika saker på min fritid, Det har väldigt mycket att göra med att jag har haft besök inte en utom två gånger den här månaden. Wow så mycket socialt liv! men det ha också vart en av de mest häktiska peroiderna på jobbet tack vare allla hjärtans dag....jag jobbade 45 timmar på tre dagar. Och bara om jag titar tillbaka på vädret under månaden känns det nästan som jag har upplevt ett helt år. Vi började med ganska vanligt tråkigt grått väder, inblandat med en och annat skyfall av regn. Sen i mitten av månaden kom våren och jag snackar sol och tillräckligt med värme för att man kan skippa jackan. Och plötsligt blommade det överallt. Men så den här veckan som gått kom vintern. Vi har in princip inte haft minusgrader i Brighton på hela vintern, tror det vart frost max 10 nätter och någon snö har det inte vart att tala om, jag har sett en och anna snöflinga dala ner. Men inget har överlevt att lägga sig på marken. Men denne veckan blev det äntligen vinter minsann. Skulle nästan kunna göra ett helt eget inlägg om hur underhållande och tragiskt det är att se britter försöka hantera snö ch minusgrader. Men det är inte vad dagens inlägg ska handla om utom nu har jag redan babblat på ett tag så vi börjar med mina favoriter istället!

 

Jag var i princip 100% säker på att detta skulle bli en favorit innan jag gick hit och jag hade rätt, för det har inte blivit bara ett besök hit den här månaden utom två tack vare mina gäster så jag hade någon att spela med. Första gången tog jag och Julia an oss dinosauriebanan och ett par veckor senare spelade jag och min syster Elvira på den tropiska banan.

 

Vårkännslorna var på topp när jag och Elvira besökte stranden i Brighton och såg alla människorna som slappade där och njät av vårsolen så vi gjorde som alla andra och slog oss ner, ena dagen med nypressad lemonad och nästa dag med årets första glass! En favorit i sig. Stranden i Brighton är ingen sandstrand utom den består av rund småstren. Lite småknöligt att promenera på och inget som utstrålar badstrand direkt. Men det är optimalt i en stad för det ät ett så himla bra material att sätta sig ner på och ha lite picknick, här finns det ingen risk att få sand på något oönskat ställe!

 

 

En kust med höga kiva kalk klippor har alltid faskinerat mig när jag ser bilder på det. Och det är lika mäktgt i verkligheten. Så jag har i princip bara väntat på att vädret skulle bli tillräckligt utflyktsvänligt så att jag skulle kunna ta mig en dagstur till seven sisters. Det var en sjukt behaglig promenad med helt galna vyer och jag kommer hundra 100% komma tillbaka längre fram i vår eller  till sommaren!

 

Jag har hunnit med en del böcker i månaden också. Men den absolut bästa är helt klart The hate you give som Julia pratade om hela tiden när hon var här. Så när vi var i London var ett besök till Waterstones på Picadilly givet så att jag kunde köpa boken och läsa den jag med. Och Wow. Boken handlar om Star som är bor och är uppväxt i gettot. Hennes föräldrar vill att hon ska veta och uppskatta vart hon kommer ifrån vilket är varför de bor kvar, men de vill också ge henne en framtid med fler möjligheter så Star går i High School i ett betydligt finare område där hon är en av en handfull svarta elever. I första kapitlet i boken blir en av Star's vänner sjuten av en polis. Star är ända vittnet förutom polisen. Och boken handlar om utredningen, om rasismen som fortfarade finns i USA, om den extremt segregerade värld det är där alla lever i små bubblor sv sina egna verkligheter och vilka kulturklockar som uppstår när man lever i flera av dessa bubblor eller flyttar ifrån en till en annan. Extremt bra bok, tack för tipsert Julia och jag tipser vidare till alla andra!

 

Jag har vart så sjukt många bra fika ställen denna månaden att jag inte kunde göra en punkt till var och en och jag kunde heller inte välja en favorit så jag slog i hop dem till en mega-fika-punkt!

- Bill's: (Här spenderade jag och Julia 3 timmar i en av våra episka fika sessioner, genom att dricka massa te och prata om allt möjligt. Jag gillar Bill's i vanliga fall men den här gången är det tack vare sällskapet som det hamnar på listan)

-Choccywoccadoodah: (varje chokladälskares dröm, om det är möjligt att få en överdos i choklad så tror jag det är här det händer, men jag klagar inte)

-the Mock turtle: (Detta är precis så jag tycker att ett ställe som serverar afternoon tea ska se ut, helt galet pittoreskt)

-Cereal killer Cafe: (Det här är en upplevelse, jag menar att fika här är gott, men det är flingor. Det är för att ta in den galna atmosfären och bara få vara på ett ställe där det är socialöt acceptabelt att hälla malteesers på sina lyckycharms flingor som gör att man går hit)

 

Även om jag har klagat en del på hur etremt mycket job det var under alla hjärtans dag så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte hade kul på samma gång som jag var trött. Och jag tror alla mina kollegor hade samma sinnesställning vilket gjorde att det var en hel del flum på samma gång som vi var sjukt effektiva så klart. Kombinationen av det humöret med att vi i vanliga fall jobbar en och en till att alla nu jobbar på samma gång gör att vi nog inte vet hur vi ska hanterna så här mycket sociallt umgänge under en hel arbetsdag. Som värst var det på kvällen innan den stora dagen när jag efter 14 timmar på jobbet satte mig på tåget hem och de ringer ifrån en annan butik helt desperata och undrar om jag kan komma och hjälpa dem för de har fortfarande massa beställningar kvar. Mitt samvete hade inte klarat att lämna dem i sticket så även om jag har noll energi vid det här laget rullar jag in till butiken i Hove vid 10 tiden på kvällen och de två timmarna jag är där är bara en flummig röra i mitt huvud. ca 10 pers jobbar och trängs på en yta som vanligen max 2 pers jobbar på på samma gång. Orderlappar, pizza bitar och blommor flyger kors och tvärs. Och pricken över i är när Aryata som fyller år den 14 feb ger oss uppdateringar på hur långt hennes mamma hade kommit i sin förlossning av henne vid den här tiden på kvällen. Och plötsligt är det som att jag och Aryata simulerar hennes födelse när hon försöker dra ut en propfull sopsäck ur soptunnan som jag måste hålla fast nere på marken. Hon sitter på golvet och stönar och drar. Och jag håller i soptunnan och ropar "PUSH!" Japp det känder som en riktig vinst när hon lyckades få ut den soppåsen. Tror det här kombination av extremt focus på jobbet, övertötthet, flumm och gräns till galenskap är någor som bara kan uppnås när man är inne på sin tredje dag av +12 h arbetsdagar med samma  kollegor! men hey nästa helg är det mors dag i storbrittanien så då kommer det garanterat vara minst lika mycket att göra.

 

Detta är inte det mest äventyrliga eller spännande av allt jag har gjort i februari, men det har tagit mig fyra månader (nästan) att lyckas skaffa ett bankkonto så jag behöver fira att det äntligen är fixat, för nu känns det som att jag äntligen kan slappna av och känna som att jag faktist bor här. Möten, väntan, telefonsamtal, väntan och vänta lite till det är den process som har vart för att jag till sist fått jaga ifatt alla papper och dokument som jag behöver för att existera som en person i storbrittanien och få öppna ett bankkonto och nu är det äntligen klart!!!

 

Även i februari blev det ett besök till london för att kolla på musikal. Jag har vart på musikal eller koncert/balett i alla fall en gång varje månad sedan jag flyttade till England och det känns som en tradition jag vill hålla på. Denna gången var det annorlunda för att hade sällskap för första gången. Jag och min syster kollade på Wicked tillsammans, och liknande när jag kollade på the Addams family så visste jag väldigt lite om handlingen innan jag kollade på den (inte som med Hamilton och Les Miserables där jag i princip kan hela musikalen utantill). Vad jag visste om handlingen ifrån början var att den handlar om häxorna ov OZ, den utspelar sig innan Trollkaren ifrån OZ, the wicked witch of the west och Glinda the Good är vänner, Idina Mentzel har spelat huvudrollen och paradlåten är defying gravity. Allt annat vad gäller handling var en överraskning och jag blev glatt överraskad. Vet inte om ni kommer ihåg det men det kom ut en film för några år sedan som också handlar om häxorna av OZ origin story, men jag föredrar Wickeds berättelse mycket mer än den filmen. Alla karaktärerna ifrån Trollkarlen ifrån OZ fick sig en twist och det var mycket mer av ett övelapp i berättelserna än vad jag trodde, vilket bara var en bra bonus. Jag älskar orginalet och Judy Garland och istället för att förstöra den berättelsen som jag lite tickte att filmen the great and powerful OZ gjorde så var Wicked ett jättefint kompliment till Trollkarlen ifrån OZ. En detalj som egentligen inte var viktig för storyn i sig men som förhöjde upplevelsen för mig var att teatern som den spelades i Victoria Apollo theatre är en teatern i art deco stil. Och med den gröna belysningen var det som att hela teatern var en del av the Emerald city!